Salmos 139

1 Al Vencedor: de David: Salmo. SEÑOR, tú me has examinado y conocido.

En Psalm Davids, till att föresjunga. Herre, du utransakar mig, och känner mig.

2 Tú has conocido mi sentarme y mi levantarme, has entendido desde lejos mis pensamientos.

Ehvad jag sitter eller uppstår, vetst du det; du förstår mina tankar fjerran.

3 Mi andar y mi reposo has ceñido, y todos mis caminos has aparejado.

Ehvad jag går, eller ligger, så äst du omkring mig, och ser alla mina vägar.

4 Pues aun no está la palabra en mi lengua, y he aquí, oh SEÑOR, tú la supiste toda.

Ty si, det är intet ord på mine tungo, det du, Herre, icke allt vetst.

5 Rostro y envés tú me formaste, y sobre mí pusiste tu mano.

Du skaffar hvad jag både förr och efter gör, och håller dina hand öfver mig.

6 Más maravillosa es su ciencia que mi capacidad; alta es, no puedo comprenderla.

Sådana kunskap är mig för underlig, och för hög; jag kan icke begripat.

7 ¿Adónde me iré de tu Espíritu? ¿Y adónde huiré de tu presencia?

Hvart skall jag gå för dinom anda? Och hvart skall jag fly för ditt ansigte?

8 Si subiere a los cielos, allí estás tú; y si hiciere mi estrado en el infierno, hete allí. (Sheol h7585)

Fore jag upp i himmelen, så äst du der. Bäddade jag åt mig i helvete, si, så äst du ock der. (Sheol h7585)

9 Si tomare las alas del alba, y habitare en el extremo del mar,

Toge jag morgonrodnans vingar, och blefve ytterst i hafvet,

10 aun allí me guiará tu mano, y me asirá tu diestra.

Så skulle dock din hand der föra mig, och din högra hand hålla mig.

11 Si dijere: Ciertamente las tinieblas me encubrirán; aun la noche resplandecerá por causa de mí.

Om jag sade: Mörker må betäcka mig, så måste natten ock vara ljus omkring mig.

12 Aun las tinieblas no encubren de ti, y la noche resplandece como el día; las tinieblas son como la luz.

Ty ock mörkret är icke mörkt när dig, och natten lyser såsom dagen; mörkret är såsom ljuset.

13 Porque tú poseíste mis riñones; me cubriste en el vientre de mi madre.

Du hafver mina njurar i dine magt; du vast öfver mig i moderlifvet.

14 Te alabaré; porque me formaste de una manera formidable y maravillosa; y ésto mi alma conoce en gran manera.

Jag tackar dig derföre, att jag underliga gjord är. Underlig äro din verk, och det besinnar min själ väl.

15 No fue encubierto mi cuerpo de ti, aunque yo fui hecho en secreto, y entretejido en lo profundo de la tierra.

Mine ben voro dig intet fördolde, då jag uti det hemliga gjord var; då jag skapad vardt nedre i jordene.

16 Tus ojos vieron mi cuerpo aun imperfecto, y en tu libro todos mis miembros estaban escritos; que fueron luego formados, sin faltar uno de ellos.

Din ögon sågo mig, då jag ännu oberedd var; och alla dagar voro uti dine bok skrefne, de ännu varda skulle, och ingen af dem kommen var.

17 Así que ¡cuán preciosos me son, oh Dios, tus pensamientos! ¡Cuán multiplicadas son sus cuentas!

Men huru kostelige äro för mig, Gud, dina tankar! O! huru stort är deras tal!

18 Si los cuento, se multiplican más que la arena; despierto, y aún estoy contigo.

Skulle jag räkna dem, så vorde de flere än sanden. När jag uppvaknar, är jag ändå när dig.

19 De cierto, oh Dios, matarás al impío; apartaos, pues, de mí, los varones sanguinarios,

Ack! Gud, att du dråpe de ogudaktiga, och de blodgirige ifrå mig vika måste.

20 que te dicen blasfemias; se ensoberbecen en vano tus enemigos.

Ty de tala om dig försmädeliga, och dine ovänner upphäfva sig utan sak.

21 ¿No tuve en odio, oh SEÑOR, a los que te aborrecen, y peleo contra tus enemigos?

Jag hatar ju, Herre, de som dig hata, och mig förtryter om dem, att de sig emot dig sätta.

22 De entero odio los aborrecí; los tuve por enemigos.

Jag hatar dem med rätt allvar; derföre äro de mig hätske.

23 Examíname, oh Dios, y conoce mi corazón; pruébame y conoce mis pensamientos;

Utransaka mig, Gud, och få veta mitt hjerta. Bepröfva mig, och förnim, huru jag menar det;

24 y ve si hay en mí camino de perversidad, y guíame en el camino eterno.

Och se till, om jag på enom ondom väg är, och led mig på den eviga vägen.