Salmos 102

1 Oración del pobre en espíritu, cuando estuviere atormentado, y delante del SEÑOR derramare su queja. SEÑOR, oye mi oración, y venga mi clamor a ti.

Bön av en betryckt, när han försmäktar och utgjuter sitt bekymmer inför HERREN. HERRE, hör min bön, och låt mitt rop komma inför dig.

2 No escondas de mí tu rostro; en el día de mi angustia inclina a mí tu oído; el día que te invocare, apresúrate a responderme.

Dölj icke ditt ansikte för mig, när jag är i nöd. Böj ditt öra till mig; när jag ropar, så skynda att svara mig.

3 Porque mis días se han consumido como humo; y mis huesos son quemados como en hogar.

Ty mina dagar hava försvunnit såsom rök, benen i min kropp äro förtorkade såsom av eld.

4 Mi corazón fue herido, y se secó como la hierba; por lo cual me olvidé de comer mi pan.

Mitt hjärta är förbränt såsom gräs och förvissnat; ty jag förgäter att äta mitt bröd.

5 Por la voz de mi gemido mis huesos se han pegado a mi carne.

För min högljudda suckans skull tränga benen i min kropp ut till huden.

6 Soy semejante al pelícano del desierto; soy como el búho de las soledades.

Jag är lik en pelikan i öknen, jag är såsom en uggla bland ruiner.

7 Velo, y soy como el pájaro solitario sobre el tejado.

Jag får ingen sömn och har blivit lik en ensam fågel på taket.

8 Cada día me afrentan mis enemigos; los que se enfurecen contra mí, se han conjurado contra mí.

Hela dagen smäda mig mina fiender; de som rasa mot mig förbanna med mitt namn.

9 Por lo cual como la ceniza a manera de pan, y mi bebida mezclo con lloro,

Ty jag äter aska såsom bröd och blandar min dryck med gråt,

10 a causa de tu enojo y de tu ira; porque me alzaste, y me arrojaste.

för din vredes och förtörnelses skull, därför att du har gripit mig och kastat mig bort.

11 Mis días son como la sombra que se va; y me he secado como la hierba.

Mina dagar äro såsom skuggan, när den förlänges, och jag själv förvissnar såsom gräs.

12 Mas tú, SEÑOR, para siempre permanecerás, y tu memoria para generación y generación.

Men du, o HERRE, tronar evinnerligen, och din åminnelse varar från släkte till släkte.

13 Tú levantándote, tendrás misericordia de Sion; porque es tiempo de tener misericordia de ella, porque el plazo es llegado.

Du skall stå upp och förbarma dig över Sion; se, det är tid att du bevisar det nåd; ja, stunden har kommit.

14 Porque tus siervos amaron sus piedras, y del polvo de ella tuvieron compasión.

Ty dina tjänare hava dess stenar kära och ömka sig över dess grus.

15 Entonces temerán los gentiles el Nombre del SEÑOR, y todos los reyes de la tierra tu gloria;

Då skola hedningarna frukta HERRENS namn och alla jordens konungar din härlighet,

16 por cuanto el SEÑOR habrá edificado a Sion, y será visto en su gloria;

när en gång HERREN har byggt upp Sion och uppenbarat sig i sin härlighet;

17 habrá mirado a la oración de los solitarios y menesterosos, y no habrá desechado el ruego de ellos.

när han har vänt sig till de utblottades bön och upphört att förakta deras bön.

18 Se escribirá esto para la generación venidera; y el pueblo que se criará, alabará a JAH.

Det skall tecknas upp för ett kommande släkte, och det folk som varder skapat skall lova HERREN,

19 Porque miró de lo alto de su santuario; el SEÑOR miró de los cielos a la tierra,

att han har blickat ned från sin heliga höjd, att HERREN har skådat från himmelen ned till jorden,

20 para oír el gemido de los presos, para soltar a los hijos de muerte;

för att höra den fångnes klagan, för att befria dödens barn,

21 para que cuenten en Sion el Nombre del SEÑOR, y su alabanza en Jerusalén,

på det att man i Sion må förkunna HERRENS namn och hans lov i Jerusalem,

22 cuando los pueblos se congregaren en uno, y los reinos, para servir al SEÑOR.

när alla folk församlas, och alla riken, för att tjäna HERREN.

23 El afligió mi fuerza en el camino; acortó mis días.

Han har på vägen nedböjt min kraft, han har förkortat mina dagar.

24 Dije: Dios mío, no me cortes en el medio de mis días; por generación de generaciones son tus años.

Jag säger: Min Gud, tag mig icke bort i mina halva dagar, du vilkens år vara från släkte till släkte.

25 Tú fundaste la tierra antiguamente, y los cielos son obra de tus manos.

I urtiden lade du jordens grund, och himlarna äro dina händer verk:

26 Ellos perecerán, y tú permanecerás; y todos ellos como un vestido se envejecerán; como una ropa de vestir los mudarás, y serán mudados;

de skola förgås, men du förbliver, de skola alla nötas ut såsom en klädnad; du skall förvanda dem såsom man byter om sin dräkt, och de fara hän.

27 mas tú eres el mismo, y tus años no se acabarán.

Men du är densamme, och dina år skola icke hava någon ände.

28 Los hijos de tus siervos habitarán, y su simiente será afirmada delante de ti.

Dina tjänares barn skola få bo i landet, och deras avkomma skall bestå inför dig.