Proverbios 8

1 ¿No clama la sabiduría, y da su voz la inteligencia?

Ropar icke visheten, och klokheten låter sig höra?

2 En los altos cabezos, junto al camino, a las encrucijadas de las veredas se para;

Uppenbara på vägen, och på stråtene står hon;

3 en el lugar de las puertas, a la entrada de la ciudad, a la entrada de las puertas da voces:

Vid stadsportarna, der man ingår, ropar hon;

4 Oh hombres, a vosotros clamo; y mi voz es a los hijos de los hombres.

O! I män, jag ropar till eder; och ropar till folket.

5 Entended, simples, la astucia; y vosotros, locos, tomad entendimiento.

Akter, I oförnuftige, uppå vishet, och I dårar, lägger det på hjertat.

6 Oíd, porque hablaré cosas excelentes; y abriré mis labios para cosas rectas.

Hörer, ty jag vill tala det märkeligit är, och lära det rätt är.

7 Porque mi paladar hablará verdad, y mis labios abominan la impiedad.

Ty min mun skall tala sanningen, och mina läppar skola hata det ogudaktigt är.

8 En justicia son todas las razones de mi boca; no hay en ellas cosa perversa ni torcida.

All mins muns tal är rätt; der är intet vrångt eller falskt inne;

9 Todas ellas son rectas al que entiende; rectas a los que han hallado sabiduría.

De äro all klar dem som förstå dem, och rätt dem som vilja anamma dem.

10 Recibid mi castigo, y no plata; y ciencia más que el oro escogido.

Tager vid min tuktan heldre än silfver, och akter lärdom högre än kosteligit guld.

11 Porque mejor es la sabiduría que las piedras preciosas; y todas las cosas que se pueden desear, no son de comparar con ella.

Ty vishet är bättre än perlor, och allt det man önska må, kan intet liknas henne.

12 Yo, la sabiduría, moré con la prudencia; y yo invento la ciencia de los consejos.

Jag, vishet, bor när klokhetene, och jag kan gifva god råd.

13 El temor del SEÑOR es aborrecer el mal; la soberbia, la arrogancia, el mal camino, y la boca perversa, aborrezco.

Herrans fruktan hatar det arga, högfärd, högmod och ondan väg; och jag kan icke lida en vrångan mun.

14 Conmigo está el consejo y el ser; yo soy la inteligencia; mía es la fortaleza.

Mitt är både råd och dåd; jag hafver förstånd och magt;

15 Por mí reinan los reyes, y los príncipes determinan justicia.

Genom mig regera Konungarna, och rådherrarna stadga rätthet.

16 Por mí dominan los príncipes, y todos los gobernadores juzgan la tierra.

Genom mig råda Förstarna, regenter och alle domare på jordene.

17 Yo amo a los que me aman; y los que me buscan me hallan.

Jag älskar dem som mig älska; och de som mig bittida söka, de finna mig.

18 Las riquezas y la honra están conmigo; sólidas riquezas, y justicia.

Rikedom och ära är när mig, varaktigt gods och rättfärdighet.

19 Mejor es mi fruto que el oro, y que la piedra preciosa; y mi rédito mejor que la plata escogida.

Min frukt är bättre än guld och fint guld, och min tilldrägt bättre än utkoradt silfver.

20 Por vereda de justicia guiaré, por en medio de veredas de juicio;

Jag vandrar på rätta vägen, på domsens stigar;

21 para hacer heredar a mis amigos el ser, y que yo llene sus tesoros.

Att jag skall väl besörja dem som mig älska, och uppfylla deras håfvor.

22 El SEÑOR me poseyó en el principio de su camino, desde entonces, antes de sus obras.

Herren hafver haft mig i sina vägars begynnelse; förr hans gerningar var jag.

23 Eternalmente tuve el principado, desde el principio, antes de la tierra.

Jag är insatt af evighet, af begynnelsen, förr jordena.

24 Antes de los abismos fui engendrada; antes que fuesen las fuentes de las muchas aguas.

Då djupen ännu intet voro, då var jag allaredo beredd; då källorna icke ännu runno med vatten.

25 Antes que los montes fuesen fundados, antes de los collados, era yo engendrada;

Förr än bergen grundad voro, förr än högarna, var jag beredd.

26 no había aún hecho la tierra, ni las campiñas, ni el principio del polvo del mundo.

Han hade icke ännu gjort jordena, och hvad derpå är, eller jordenes berg.

27 Cuando componía los cielos, allí estaba yo; cuando señalaba por compás la sobrefaz del abismo;

Då han beredde himmelen, var jag der; då han fattade djupen med sitt mål;

28 cuando afirmaba los cielos arriba, cuando afirmaba las fuentes del abismo;

Då han befäste skyarna ofvantill; då han befäste djupsens källor;

29 cuando ponía al mar su estatuto, y a las aguas, que no pasasen su mandamiento; cuando señalaba los fundamentos de la tierra;

Då han satte hafvena sitt mål, och vattnena, att de icke skulle gå öfver sina befallning; då han lade jordenes grund;

30 con él estaba yo ordenándolo todo; y fui su delicia todos los días, teniendo solaz delante de él en todo tiempo.

Då var jag verkandes med honom, och hade mina lust dagliga, och spelade för honom alltid;

31 Tengo solaz en la redondez de su tierra; y mis solaces son con los hijos de los hombres.

Och spelade på hans jords krets, och min lust var med menniskors barn.

32 Ahora, pues, hijos, oídme; y bienaventurados los que guardaren mis caminos.

Så hörer mig nu, min barn; salige äro de som min väg behålla.

33 Escuchad al castigo, y sed sabios; y no lo menospreciéis.

Hörer tuktan, och varer vise, och låter icke fara henne.

34 Bienaventurado el hombre que me oye, trasnochando a mis puertas cada día, guardando los umbrales de mis entradas.

Säll är den menniska, som mig hörer, så att han vakar vid mina dörr dagliga, att han vaktar vid min dörrträ.

35 Porque el que me hallare, hallará la vida; y alcanzará la voluntad del SEÑOR.

Den mig finner, han finner lifvet, och skall få behag af Herranom.

36 Mas el que peca contra mí, defrauda su alma; todos los que me aborrecen, aman la muerte.

Men den som syndar emot mig, han skadar sina själ; alle de mig hata, de älska döden.