Proverbios 5
1 Hijo mío, está atento a mi sabiduría, y a mi inteligencia inclina tu oído;
Min son, gif akt uppå mina vishet, böj din öron till mina läro;
2 para que guardes consejo, y tus labios conserven la ciencia.
Att du må behålla god råd, och din mun veta beskedlighet.
3 Porque los labios de la mujer extraña destilan miel, y su paladar es más blando que el aceite;
Ty ene skökos läppar äro en hannogskaka, och hennes hals är halare än olja;
4 mas su fin es amargo como el ajenjo, agudo como cuchillo de dos filos.
Men framdeles bäsk som malört, och skarp såsom ett tveeggadt svärd.
Hennes fötter löpa neder till döden; hennes råd gånger få helvetet. (Sheol h7585)
6 si no pesares el camino de vida, sus caminos son inestables; no los conocerás.
Hon går icke rätt fram på lifsens väg; ostadig äro hennes steg, så att hon icke vet hvart hon går.
7 Ahora pues, hijos, oídme, y no os apartéis de las razones de mi boca.
Så hörer mig nu, min barn, och viker icke ifrå mins muns tal.
8 Aleja de ella tu camino, y no te acerques a la puerta de su casa;
Låt dina vägar vara fjerran ifrå henne, och nalkas intet intill hennes husdörr;
9 para que no des a los extraños tu honor, y tus años al cruel;
Att du icke skall gifva dina äro dem främmandom, och din år dem grymma;
10 para que no se harten los extraños de tu fuerza, y tus trabajos estén en casa del extraño;
Att främmande icke skola mätta sig af dine förmågo, och ditt arbete icke vara uti ens annars hus;
11 y gimas en tus postrimerías, cuando se consumiere tu carne y tu cuerpo,
Och du måtte framdeles sucka, när du ditt lif och gods förtärt hafver;
12 y digas: ¡Cómo aborrecí el castigo, y mi corazón menospreció la reprensión;
Och säga: Ack! huru hafver jag hatat tuktan, och mitt hjerta straff försmått;
13 y no oí la voz de los que me castigaban; y a los que me enseñaban no incliné mi oído!
Och hafver icke lydt mina lärares röst, och icke böjt min öron till dem som mig lärde?
14 Casi en todo mal he estado, en medio de la sociedad y de la congregación.
Jag är fulltnär i all olycko kommen, att jag den meniga hopen och sällskapet följt hafver.
15 Bebe el agua de tu propia cisterna, y las corrientes de tu propio pozo.
Drick vatten utaf dina gropar, och hvad af dinom brunn utflyter.
16 Rebosan por de fuera tus fuentes, en las plazas los ríos de tus aguas.
Låt dina källor utflyta, och vattubäckerna uppå gatorna;
17 Sean para ti solo, y no para los extraños contigo.
Men haf du dem allena, och ingen främmande med dig.
18 Será bendito tu manantial; y alégrate de la mujer de tu juventud.
Din brunn vare välsignad, och gläd dig af dins ungdoms hustru.
19 Como cierva de amores y graciosa gacela, sus pechos te satisfagan en todo tiempo; y en su amor andarás ciego de continuo, sin fijar tus ojos en nadie más.
Hon är ljuflig såsom en hind, och täck såsom en rå; låt hennes kärlek alltid mätta dig, och förlusta dig alltid uti hennes kärlek.
20 ¿Y por qué, hijo mío, andarás ciego con la ajena, y abrazarás el seno de la extraña?
Min son, hvi vill du förlusta dig med en främmande, och famntager ens annars?
21 Pues que los caminos del hombre están ante los ojos del SEÑOR, ¡y él pesa todas sus veredas!
Ty hvars och ens mans vägar äro för Herranom, och han mäter alla deras gångar.
22 Sus propias iniquidades prenderán al impío, y con las cuerdas de su pecado será detenido.
Dens ogudaktigas misshandel skall gripa honom, och med sina synders snaro skall han hållen varda.
23 El morirá por no haberse sometido al castigo; y por la grandeza de su locura, errará.
Han skall dö, derföre att han icke vill låta lära sig, och för sin stora dårskaps skull vill fara.
