Proverbios 13
1 El hijo sabio toma el castigo del padre; mas el burlador no escucha la reprensión.
En vis son låter fadren tukta sig; men en bespottare lyder icke straff.
2 Del fruto de su boca el hombre comerá bien; mas el alma de los prevaricadores morirá de hambre.
Munsens frukt nyttjar man; men de föraktare tänka icke annat än vrånghet.
3 El que guarda su boca guarda su alma; mas el que mucho abre sus labios tendrá calamidad.
Den sin mun bevarar, han bevarar sitt lif; men den som sin mun orådeliga upplåter, han kommer i förskräckelse.
4 El alma del perezoso desea, y nada alcanza; mas el alma de los diligentes será engordada.
Den late begärar, och får dock intet; men de trefne få nog.
5 El justo aborrece la palabra de mentira; mas el impío se hace odioso y abominable.
Den rättfärdige är lögnenes fiende; men den ogudaktiga skämmer, och försmäder.
6 La justicia guarda al de perfecto camino; mas la impiedad trastornará al pecador.
Rättfärdighet bevarar den oskyldiga; men det ogudaktiga väsendet förer en till synd.
7 Hay quienes se hacen ricos, y no tienen nada; y hay quienes se hacen pobres, y tienen muchas riquezas.
Mången är fattig i stor rikedom, och mången är rik i sinom fattigdom.
8 La redención de la vida del hombre es sus riquezas; pero el pobre no oye censuras.
Med rikedom kan en hjelpa sitt lif; men en fattig man hörer icke straff.
9 La luz de los justos se alegrará; mas se apagará la candela de los impíos.
De rättfärdigas ljus gör gladsamma; men de ogudaktigas lykta skall utslockna.
10 Ciertamente la soberbia dará a luz contienda; mas con los avisados es la sabiduría.
Ibland de högmodiga är alltid träta; men vishet gör förnuftigt folk.
11 Las riquezas de vanidad disminuirán; pero el que recoje trabajando las se aumentará.
Rikedom varder liten, när man förslöser honom; men det man tillsammanhåller, det varder stort.
12 La esperanza que se prolonga, es tormento del corazón; mas árbol de vida es el deseo cumplido.
Det hopp, som fördröjes, gör ängslo i hjertat; men när det kommer, som man begärar, det är ett lifsträ.
13 El que menosprecia la palabra, perecerá por ello; mas el que teme el mandamiento, será recompensado.
Den som föraktar ordet, han förderfvar sig sjelf; men den som fruktar budet, han skall få frid.
14 La ley al sabio es manantial de vida, para apartarse de los lazos de la muerte.
Dens visas lära är en lefvandes källa, till att undvika dödsens snaro.
15 El buen entendimiento conciliará gracia; mas el camino de los prevaricadores es duro.
Ett godt råd bekommer väl; men de föraktares väg gör ondt.
16 Todo hombre cuerdo obra con sabiduría; mas el loco manifestará su locura.
En kloker gör all ting med förnuft men en dåre utsprider dårskap.
17 El mal mensajero caerá en mal; mas el mensajero fiel es medicina.
Ett ogudaktigt bådskap bär ondt fram; men ett troget båd är helsosamt.
18 Pobreza y vergüenza tendrá el que menosprecia el castigo; mas el que guarda la corrección, será honrado.
Den som tuktan låter fara, han hafver fattigdom och skam; den sig gerna straffa låter, han skall till äro komma.
19 El deseo cumplido deleita el alma; pero apartarse del mal es abominación a los locos.
När det kommer, som man begärar, det gör hjertana godt; men den som flyr det onda, han är dem galnom en styggelse.
20 El que anda con los sabios, sabio será; mas el que se allega a los locos, será destruido.
Den som med visom omgår, han varder vis; men den som de dårars stallbroder är, han får olycko.
21 Mal perseguirá a los pecadores; mas a los justos les será bien retribuido.
Det onda följer syndarena efter; men dem rättfärdigom varder godt vedergullet.
22 El bueno dejará herencia a los hijos de los hijos; y el haber del pecador, para el justo está guardado.
Den gode skall hafva arfvingar intill barnabarn, men syndarens gods skall varda spardt till den rättfärdiga.
23 En el barbecho de los pobres hay mucho pan; mas se pierde por falta de juicio.
Mycken spis är uti de fattigas åker; men somliga församla med orätt.
24 El que detiene el castigo, a su hijo aborrece; mas el que lo ama, madruga a castigarlo.
Den sitt ris spar, han hatar sitt barn; men den som det kärt hafver, han näpser det i tid.
25 El justo come hasta saciar su alma; mas el vientre de los impíos tendrá necesidad.
Den rättfärdige äter, att hans själ må mätt varda; men de ogudaktigas buk hafver aldrig nog.
