< Lamentaciones 3 >

1 Alef: Yo soy un hombre que ve aflicción en la vara de su enojo.
Jag är en elände man, den hans grymhets ris se måste.
2 Alef: Me guió y me llevó en tinieblas, mas no en luz.
Han hafver ledt mig, och låtit mig gå i mörkrena, och icke i ljusena.
3 Alef: Ciertamente contra mí volvió y revolvió su mano todo el día.
Han hafver vändt sina hand emot mig, och handlar fast annorlunda med mig alltid.
4 Bet: Hizo envejecer mi carne y mi piel; quebrantó mis huesos.
Han hafver gjort mitt kött och mina hud gammal, och sönderslagit min ben.
5 Bet: Edificó contra mí, y me cercó de tósigo y de trabajo.
Han hafver byggt emot mig, och bevefvat mig uti galla och mödo.
6 Bet: Me asentó en oscuridades, como los muertos para siempre.
Han hafver lagt mig uti mörkret, lika som de döda i verldene.
7 Guímel: Me cercó de seto, y no saldré; agravó mis grillos.
Han hafver innemurat mig, så att jag icke utkomma kan, och satt mig uti hårda fjettrar.
8 Guímel: Aun cuando clamé y di voces, cerró mi oración.
Och om jag än ropade och både, så stoppar han öronen till för mina bön.
9 Guímel: Cercó de seto mis caminos a piedra tajada, torció mis senderos.
Han hafver igenmurat min väg med huggen sten, och mina stigar igentäppt.
10 Dálet: Oso que acecha fue para mí, como león en escondrijos.
Han hafver vaktat efter mig lika som en björn, lika som ett lejon i lönlig rum.
11 Dálet: Torció mis caminos, y me despedazó; me tornó asolado.
Han hafver låtit mig fela om vägen; han hafver rifvit mig i stycken sönder, och tillintetgjort.
12 Dálet: Su arco entesó, y me puso como blanco a la saeta.
Han hafver spänt sin båga, och satt mig; såsom ett mål för pilenom.
13 He: Hizo entrar en mis riñones las saetas de su aljaba.
Han hafver utaf kogret låtit skjuta mig i mina njurar.
14 He: Fui escarnio a todo mi pueblo, canción de ellos todos los días.
Jag är vorden till spott allo mino folke, och deras dagliga visa.
15 He: Me llenó de amarguras, me embriagó de ajenjos.
Han hafver måttat mig med bitterhet, och gifvit mig malört dricka.
16 Vau: Me quebró los dientes con cascajo, me cubrió de ceniza.
Han hafver slagit mina tänder sönder i små stycke, och vältrat mig uti asko.
17 Vau: Y mi alma se alejó de la paz, me olvidé del bien.
Min själ är fördrifven ifrå fridenom; goda, dagar måste jag förgäta.
18 Vau: Y dije: Pereció mi fortaleza, y mi esperanza del SEÑOR.
Jag sade: Mitt hopp är ute, att jag någon tid mer skall vara när Herranom.
19 Zain: Acuérdate de mi aflicción y de mi lloro, del ajenjo y de la hiel.
Kom dock ihåg, huru jag är elände och öfvergifven, och malört och galla druckit hafver.
20 Zain: Lo tendrá aún en memoria mi alma, porque en mí está humillada.
Du varder ju deruppå tänkandes; ty min själ säger mig det.
21 Zain: Esto reduciré a mi corazón, por tanto esperaré.
Det lägger jag på hjertat, derföre hoppas mig ännu.
22 Chet: Es por las misericordias del SEÑOR que no somos consumidos, porque nunca decayeron sus misericordias.
Herrans mildhet är det, att ännu icke är ute med oss; hans barmhertighet hafver än nu icke ända;
23 Chet: Nuevas son cada mañana; grande es tu fe.
Utan hon är hvar morgon ny, och din trohet är stor.
24 Chet: Mi parte es el SEÑOR, dijo mi alma; por tanto a él esperaré.
Herren är min del, säger min själ; derför vill jag hoppas uppå honom.
25 Tet: Bueno es el SEÑOR a los que en él esperan, al alma que le buscare.
Ty Herren är god dem som hoppas uppå honom, och den själ som frågar efter honom.
26 Tet: Bueno es esperar callando en la salud del SEÑOR.
Det är en kostelig ting, att man är tålig, och hoppas uppå Herrans hjelp.
27 Tet: Bueno es al varón, si llevare el yugo desde su juventud.
Det är en kostelig ting, att man drager oket i ungdomen;
28 Yod: Se sentará solo, y callará, porque lo llevó sobre sí.
Att en, som öfvergifven är, hafver tålamod, när honom något uppåkommer;
29 Yod: Pondrá su boca en el polvo, si por ventura habrá esperanza.
Och sätter sin mun uti stoft, och vänter efter hoppet;
30 Yod: Dará la mejilla al que le hiriere; se llenará de afrenta.
Och låtter slå sig vid kindbenet, och lägger mycken försmädelse uppå sig.
31 Cof: Porque el Señor no desechará para siempre;
Ty Herren drifver icke ifrå sig evinnerliga;
32 Cof: Antes si afligiere, también se compadecerá según la multitud de sus misericordias.
Utan han bedröfvar väl; men han förbarmar sig igen, efter sin stora mildhet.
33 Cof: Porque no aflige ni acongoja de su corazón a los hijos de los hombres.
Ty han plågar och bedröfvar icke menniskona af hjertat;
34 Lámed: Para desmenuzar debajo de sus pies todos los encarcelados de la tierra,
Lika som han ville platt undertrycka låta de elända på jordene;
35 Lámed: Para hacer apartar el derecho del hombre ante la presencia del Altísimo,
Och låta deras sak för Gudi orätta vara;
36 Lámed: Para trastornar al hombre en su causa, el Señor no lo sabe.
Och dem falskeliga döma låta, lika som Herren såge det intet.
37 Mem: ¿Quién será aquel que diga, que vino algo que el Señor no mandó?
Ho tör då säga, att sådant sker utan Herrans befallning;
38 Mem: ¿De la boca del Altísimo no saldrá malo ni bueno?
Och att hvarken ondt eller godt kommer igenom hans befallning?
39 Mem: ¿Por qué tiene dolor el hombre viviente, el hombre en su pecado?
Hvi knorra då menniskorna alltså, medan de lefva? Hvar och en knorre emot sina synder.
40 Nun: Escudriñemos nuestros caminos, y busquemos, y volvámonos al SEÑOR.
Och låt oss ransaka och söka vårt väsende, och omvända oss till Herran.
41 Nun: Levantemos nuestros corazones con las manos a Dios en los cielos.
Låt oss upplyfta vår hjerta, samt med händerna, till Gud i himmelen.
42 Nun: Nosotros nos hemos rebelado, y fuimos desleales; por tanto tú no perdonaste.
Vi, vi hafve syndat, och olydige varit; derföre hafver du med rätta intet skonat;
43 Sámec: Desplegaste la ira, y nos perseguiste; mataste, no perdonaste.
Utan du hafver förmörkrat oss med vrede, och förföljt och dräpit utan barmhertighet.
44 Sámec: Te cubriste de nube, para que no pasase la oración nuestra.
Du hafver betäckt dig med en sky, att ingen bön derigenom komma kunde.
45 Sámec: Raedura y abominación nos tornaste en medio de los pueblos.
Du hafver gjort oss till träck och slemhet ibland folken.
46 Pe: Todos nuestros enemigos abrieron sobre nosotros su boca.
Alle våre fiender gapa med munnen emot oss.
47 Pe: Temor y lazo fue para nosotros, asolamiento y quebrantamiento.
Vi varde förtryckte och plågade med förskräckelse och ångest.
48 Pe: Ríos de aguas echan mis ojos, por el quebrantamiento de la hija de mi pueblo.
Min ögon rinna med vattubäcker, öfver mins folks dotters jämmer.
49 Ayin Mis ojos destilan, y no cesan, porque no hay alivio,
Min ögon flyta, och kunna icke aflåta; ty der är ingen återvända;
50 Ayin Hasta que el SEÑOR mire y vea desde los cielos.
Tilldess Herren af himmelen skådar härned, och ser dertill.
51 Ayin Mis ojos contristaron mi alma, por todas las hijas de mi ciudad.
Mitt öga fräter mig lifvet bort, för alla mins stads döttrars skull.
52 Tsade: Mis enemigos me dieron caza como a ave, sin razón.
Mine fiender hafva besnärt mig, lika som en fågel, utan sak.
53 Tsade: Ataron mi vida en mazmorra, pusieron piedra sobre mí.
De hafva förgjort mitt lif uti ene kulo, och kastat uppå mig stenar.
54 Tsade Aguas de avenida vinieron sobre mi cabeza; yo dije: muerto soy.
De hafva ock begjutit mitt hufvud med vatten; då sade jag: Nu är det platt ute med mig.
55 Cof: Invoqué tu nombre, oh SEÑOR, desde la cárcel profunda.
Men jag åkallade ditt Namn, Herre, nedan utu kulone;
56 Cof: Oíste mi voz; no escondas tu oído a mi clamor, para mi respiro.
Och du hörde mina röst: Bortgöm icke din öron för mitt suckande och ropande.
57 Cof: Te acercaste el día que te invoqué; dijiste: No temas.
Nalka dig till mig, när jag åkallar dig och säg; Frukta dig intet.
58 Resh: Abogaste, Señor, la causa de mi alma; redimiste mi vida.
Uträtta, du Herre, mins själs sak, och förlossa mitt lif.
59 Resh: Tú has visto, oh SEÑOR, mi sinrazón; pleitea mi causa.
Herre, se dock till, huru orätt mig sker, och hjelp mig till min rätt.
60 Resh: Tú has visto toda su venganza; todos sus pensamientos contra mí.
Du ser alla deras hämnd, och alla deras tankar emot mig.
61 Sin: Tú has oído la afrenta de ellos, oh SEÑOR, todas sus maquinaciones contra mí;
Herre, du hörer deras försmädelse, och alla deras tankar öfver mig;
62 Sin: Los dichos de los que se levantaron contra mí, y su designio contra mí todo el día.
Mina motståndares läppar, och deras rådslag emot mig dagliga.
63 Sin: Su sentarse, y su levantarse mira; yo soy su canción.
Se dock, ehvad de sig lägga eller uppstå, så qväda de visor om mig.
64 Tau: Dales el pago, oh SEÑOR, según la obra de sus manos.
Vedergäll dem, Herre, såsom de förtjent hafva.
65 Tau: Dales ansia de corazón, tu maldición a ellos.
Låt dem deras hjerta förskräckas och känna dina banno.
66 Tau: Persíguelos en tu furor, y quebrántalos de debajo de los cielos, oh SEÑOR.
Förfölj dem med grymhet, och förgör dem under Herrans himmel.

< Lamentaciones 3 >