2 Samuel 22

1 Y habló David al SEÑOR las palabras de este cántico, el día que el SEÑOR le había librado de la mano de todos sus enemigos, y de la mano de Saúl.

Och David talade till HERREN denna sångs ord, när HERREN hade räddat honom från alla hans fienders hand och från Sauls hand.

2 Y dijo: El SEÑOR es mi peña, y mi fortaleza, y mi libertador.

Han sade: HERRE, du mitt bergfäste, min borg och min räddare,

3 Dios es mi peñasco, en él confiaré; mi escudo, y el cuerno de mi salud; mi fortaleza, y mi refugio; mi salvador, que me librarás de violencia.

Gud, du min klippa, till vilken jag tager min tillflykt, min sköld och min frälsnings horn, mitt värn och min tillflykt, min frälsare, du som frälsar mig från våldet!

4 Invocaré al SEÑOR, digno de ser loado. Y seré salvo de mis enemigos.

HERREN, den högtlovade, åkallar jag, och från mina fiender bliver jag frälst.

5 Cuando me cercaron ondas de muerte, y arroyos de iniquidad me asombraron,

Ty dödens bränningar omvärvde mig, fördärvets strömmar förskräckte mig,

6 cuando las cuerdas del sepulcro me ciñieron, y los lazos de muerte me tomaron descuidado, (Sheol h7585)

dödsrikets band omslöto mig, dödens snaror föllo över mig. (Sheol h7585)

7 cuando tuve angustia, invoqué al SEÑOR, y clamé a mi Dios; y desde su santo templo él oyó mi voz; cuando mi clamor llegó a sus oídos.

Men jag åkallade HERREN i min nöd, ja, jag gick med min åkallan till min Gud. Och han hörde från sin himmelska boning min röst, och mitt rop kom till hans öron.

8 La tierra se removió, y tembló; los fundamentos de los cielos fueron movidos, y se quebrantaron, porque él se airó.

Då skalv jorden och bävade, himmelens grundvalar darrade; de skakades, ty hans vrede var upptänd.

9 Subió humo de sus narices, y de su boca fuego consumidor, por el cual se encendieron carbones.

Rök steg upp från hans näsa och förtärande eld från hans mun, eldsglöd ljungade från honom.

10 Y bajó los cielos, y descendió; una oscuridad debajo de sus pies.

Och han sänkte himmelen och for ned och töcken var under hans fötter.

11 Subió sobre el querubín, y voló; se apareció sobre las alas del viento.

Han for på keruben och flög, han sågs komma på vindens vingar

12 Puso tinieblas alrededor de sí a modo de tabernáculos; aguas negras y espesas nubes.

Och han gjorde mörker till en hydda som omslöt honom: vattenhopar, tjocka moln.

13 Del resplandor de su presencia se encendieron ascuas ardientes.

Ur glansen framför honom ljungade eldsglöd.

14 El SEÑOR tronó desde los cielos, y el Altísimo dio su voz;

HERREN dundrade från himmelen den Högste lät höra sin röst.

15 arrojó saetas, y los desbarató; relampagueó, y los consumió.

Han sköt pilar och förskingrade dem, ljungeld och förvirrade dem.

16 Entonces aparecieron los manantiales del mar, y los fundamentos del mundo fueron descubiertos, a la reprensión del SEÑOR, al resoplido del aliento de su nariz.

Havets bäddar kommo i dagen, jordens grundvalar blottades, för HERRENS näpst, för hans vredes stormvind.

17 Extendió su mano de lo alto, y me arrebató, y me sacó de las aguas impetuosas.

Han räckte ut sin hand från höjden och fattade mig, han drog mig upp ur de stora vattnen.

18 Me libró de fuertes enemigos, de aquellos que me aborrecían, los cuales eran más fuertes que yo.

Han räddade mig från min starke fiende, från mina ovänner, ty de voro mig övermäktiga.

19 Los cuales me tomaron descuidado en el día de mi calamidad; mas el SEÑOR fue mi bordón.

De överföllo mig på min olyckas dag, men HERREN blev mitt stöd.

20 Me sacó a anchura; me libró, porque puso su voluntad en mí.

Han förde mig ut på rymlig plats han räddade mig, ty han hade behag till mig.

21 Me pagó el SEÑOR conforme a mi justicia; y conforme a la limpieza de mis manos, me dio la paga.

HERREN lönar mig efter min rättfärdighet; efter mina händers renhet vedergäller han mig.

22 Porque yo guardé los caminos del SEÑOR; y no me aparté impíamente de mi Dios.

Ty jag höll mig på HERRENS vägar och avföll icke från min Gud i ogudaktighet;

23 Porque delante de mí tengo todas sus ordenanzas; y atento a sus fueros, no me retiraré de ellos.

nej, alla hans rätter hade jag för ögonen, och från hans stadgar vek jag icke av.

24 Y fui perfecto para con él, y me guardé de mi iniquidad.

Så var jag ostrafflig för honom och tog mig till vara för missgärning.

25 Y me pagó el SEÑOR conforme a mi justicia, y conforme a mi limpieza delante de sus ojos.

Därför vedergällde mig HERREN efter min rättfärdighet, efter min renhet inför hans ögon.

26 Con el bueno eres bueno, y con el valeroso y perfecto eres perfecto;

Mot den fromme bevisar du dig from, mot en ostrafflig hjälte bevisar du dig ostrafflig.

27 con el limpio eres limpio, mas con el perverso eres adversario.

Mot den rene bevisar du dig ren, men mot den vrånge bevisar du dig avog.

28 Y tú salvas al pueblo pobre; mas tus ojos están sobre los altivos, para abatirlos.

och du frälsar ett betryckt folk, men dina ögon äro emot de stolta, till att ödmjuka dem.

29 Porque tú eres mi lámpara, oh SEÑOR; el SEÑOR da luz a mis tinieblas.

Ja, du, HERRE, är min lampa; ty HERREN gör mitt mörker ljust.

30 Porque en ti rompí ejércitos, y con mi Dios pasé las murallas.

Ja, med dig kan jag nedslå härskaror, med min Gud stormar jag murar.

31 Dios, perfecto su camino; la palabra del SEÑOR purificada, escudo es de todos los que en él esperan.

Guds väg är ostrafflig, HERRENS tal är luttrat. En sköld är han för alla som taga sin tillflykt till honom.

32 Porque ¿qué Dios hay sino el SEÑOR? ¿O quién es fuerte sino nuestro Dios?

Ty vem är Gud förutom HERREN, och vem är en klippa förutom vår Gud?

33 Dios es el que con virtud me corrobora, y el que despeja mi camino;

Gud, du som var mitt starka värn och ledde den ostrafflige på hans väg,

34 el que hace mis pies como de ciervas, y el que me asienta en mis alturas;

du som gjorde hans fötter såsom hindens och ställde mig på mina höjder,

35 el que enseña mis manos para la pelea, y da que con mis brazos quiebre el arco de acero.

du som lärde mina händer att strida och mina armar att spänna kopparbågen!

36 Tú me diste asimismo el escudo de tu salud, y tu mansedumbre me ha multiplicado.

Du gav mig din frälsnings sköld och din bönhörelse gjorde mig stor,

37 Tú ensanchaste mis pasos debajo de mí, para que no titubeasen mis rodillas.

du skaffade rum för mina steg, där jag gick, och mina fötter vacklade icke.

38 Perseguí a mis enemigos, y los quebranté; y no me volví hasta que los acabé.

Jag förföljde mina fiender och förgjorde dem; jag vände icke tillbaka, förrän jag hade gjort ände på dem.

39 Los consumí, y los herí, y no se levantaron; y cayeron debajo de mis pies.

Ja, jag gjorde ände på dem och slog dem, så att de icke mer reste sig; de föllo under mina fötter.

40 Me ceñiste de fortaleza para la batalla, y postraste debajo de mí los que contra mí se levantaron.

Du omgjordade mig med kraft till striden, du böjde mina motståndare under mig.

41 Tú me diste la cerviz de mis enemigos, de mis aborrecedores, y que yo los talase.

Mina fiender drev du på flykten för mig, dem som hatade mig förgjorde jag.

42 Miraron, y no hubo quien los librase; aun al SEÑOR, mas no les respondió.

De sågo sig omkring, men det fanns ingen som frälste; efter HERREN, men han svarade dem icke.

43 Yo los quebranté como a polvo de la tierra; como a lodo de las plazas los desmenucé, y los disipé.

Och jag stötte dem sönder till stoft på jorden, jag krossade och förtrampade dem såsom orenlighet på gatan.

44 Tú me libraste de contiendas de pueblos; tú me guardaste para que fuese cabeza de gentiles; pueblos que no conocía, me sirvieron.

Du räddade mig ur mitt folks strider, du bevarade mig till ett huvud över hedningar; folkslag som jag ej kände blevo mina tjänare.

45 Los extraños temblaban ante mí mandamiento; en oyendo, me obedecían.

Främlingar visade mig underdånighet; vid blotta ryktet hörsammade de mig.

46 Los extraños desfallecían, y temblaban en sus encerramientos.

Ja, främlingarnas mod vissnade bort; de omgjordade sig och övergåvo sina borgar.

47 Viva el SEÑOR, y sea bendita mi peña; sea ensalzado el Dios, que es la roca de mi salvación.

HERREN lever! Lovad vare min klippa, upphöjd vare Gud, min frälsnings klippa!

48 El Dios que me ha dado venganzas, y sujeta los pueblos debajo de mí.

Gud, som har givit mig hämnd och lagt folken under mig;

49 Que me saca de entre mis enemigos; tu me sacaste en alto de entre los que se levantaron contra mi; me libraste del varón de iniquidades.

du som har fört mig ut från mina fiender och upphöjt mig över mina motståndare, räddat mig från våldets man!

50 Por tanto yo te confesaré entre los gentiles, oh SEÑOR, y cantaré a tu nombre.

Fördenskull vill jag tacka dig, HERRE, bland hedningarna, och lovsjunga ditt namn.

51 El que engrandece las saludes de su rey, y hace misericordia a su ungido David, y a su simiente, para siempre.

Ty du giver din konung stor seger och gör nåd mot din smorde, mot David och hans säd till evig tid.