< 1 Reyes 19 >
1 Y Acab dio la nueva a Jezabel de todo lo que Elías había hecho, de como había matado a cuchillo a todos los profetas.
Ahab mah Jezebel khaeah Elijah mah sak ih hmuennawk boih, tahmaanawk sumsen hoi hum boihhaih kawng to thuih pae.
2 Entonces envió Jezabel a Elías un mensajero, diciendo: Así me hagan los dioses, y así me añadan, si mañana a estas horas yo no haya puesto tu persona como la de uno de ellos.
To pacoengah Jezebel mah, Khawnbang vaihi tue thuem ah na hum ih tahmaanawk baktih toengah, nang hae kang hum ai nahaeloe, sithawnawk mah ka nuiah kanung parai ah sah nasoe, tiah thuihsak hanah, Elijah khaeah laicaeh kami maeto patoeh.
3 Y él tuvo temor, y se levantó y se fue por salvar su vida, y vino a Beerseba, que es en Judá, y dejó allí su criado.
Elijah loe zit pongah, angthawk moe, a hinghaih loih thai hanah, Judah prae Beersheba vangpui ah caeh; a tamna loe to ah caeh taak.
4 Y él se fue por el desierto un día de camino, y vino y se sentó debajo de un enebro; y deseando morirse, dijo: Baste ya, oh SEÑOR, quita mi alma; que no soy yo mejor que mis padres.
Angmah to loe nito lamcaeh haih praezaek ah caeh; imphokkung ohhaih ahmuen to phak naah, atlim ah anghnut; Aw Angraeng, khawt boeh; ka hinghaih hae la halat ah; kai loe kampanawk pongah ka hoih kue ai, tiah duek hanah lawk a thuih.
5 Y echándose debajo del enebro, se quedó dormido: y he aquí luego un ángel que le tocó, y le dijo: Levántate, come.
To pacoengah thing tatlip ah angsong moe, a iih; khenah, van kami mah anih to sui; anih khaeah angthawk loe, caa ah, tiah a naa.
6 Entonces él miró, y he aquí a su cabecera una torta cocida sobre las ascuas, y un vaso de agua; y comió y bebió y se volvió a dormir.
A khet naah, hmai kamngaeh pongah paaem ih, takaw kae hoi naek hanah tuitabu maeto, a lu nuiah a hnuk. Anih loe caak moe, naek pacoengah angsong let.
7 Y volviendo el ángel del SEÑOR la segunda vez, le tocó, diciendo: Levántate, come; porque gran camino te resta.
Van kami to angzoh let, anih to sui moe, anih khaeah, Angthawk loe, caa ah, na caeh han koi loklam loe angthla parai, tiah a naa.
8 Se levantó, pues, y comió y bebió; y caminó con la fortaleza de aquella comida cuarenta días y cuarenta noches, hasta el monte de Dios, Horeb.
Anih loe angthawk moe, a caak a naek let; to buhcaakhaih mah tha ohsak pongah, aqum athun ni quipalito thung, Sithaw mae, Horeb pha ai karoek to lamcaeh.
9 Y allí se metió en una cueva, donde pasó la noche. Y vino a él palabra del SEÑOR, el cual le dijo: ¿Qué haces aquí, Elías?
To ahmuen to a phak naah, thlungkhaw thungah akun moe, to ah a iih. Khenah, Angraeng ih lok Elijah khaeah angzoh; anih khaeah, Elijah, hae ah timaw na sak? tiah a naa.
10 Y él respondió: He sentido un vivo celo por el SEÑOR Dios de los ejércitos; porque los hijos de Israel han dejado tu alianza, han derribado tus altares, y han matado a cuchillo tus profetas; y yo solo he quedado, y me buscan para quitarme la vida.
Anih mah, Kai loe misatuh kaminawk ih Angraeng Sithaw hanah paroeai tha ka pathok; Israel kaminawk mah na lokkamhaih to pahnawt o moe, na hmaicamnawk to phraek o boih boeh; nangmah ih tahmaanawk to sumsen hoiah hum o, kai khue ni anghmat boeh; vaihi doeh kai hum hanah patoem o vop, tiah a naa.
11 Y él le dijo: Sal fuera, y ponte en el monte delante del SEÑOR. Y he aquí el SEÑOR que pasaba, y un gran y poderoso viento que rompía los montes, y quebraba las peñas delante del SEÑOR; mas el SEÑOR no estaba en el viento. Y tras el viento un terremoto; mas el SEÑOR no estaba en el terremoto.
Angraeng mah anih khaeah, Caeh loe, Angraeng hmaa ah mae nuiah angdoe ah; khenah, Angraeng loe to ah caeh tih, tiah a naa. To naah thacak parai takhi mah mae to hmuh moe, Angraeng hmaa ah thlungnawk to koisak boih; toe Angraeng loe takhi nuiah om ai; takhi song pacoengah talih hnawh; toe Angraeng loe talih hnawhaih nuiah om ai;
12 Y tras el terremoto un fuego; mas el SEÑOR no estaba en el fuego. Y tras el fuego una voz apacible y delicada.
talih hnawh pacoengah hmai to oh; toe Angraeng loe hmai thungah om ai; hmai angzoh pacoengah kanaem lok to oh.
13 La cual cuando Elías la oyó, cubrió su rostro con su manto, y salió, y se puso en pie a la puerta de la cueva. Y he aquí llegó una voz a él, diciendo: ¿Qué haces aquí, Elías?
To lok to Elijah mah thaih naah, a mikhmai to kahni hoiah khuk khoep, a caeh moe, thlungkhaw hmaa ah angdoet. Khenah, anih khaeah lok angzoh, Elijah, hae ah timaw na sak? tiah a naa.
14 Y él respondió: He sentido un vivo celo por el SEÑOR Dios de los ejércitos; porque los hijos de Israel han dejado tu alianza, han derribado tus altares, y han matado a cuchillo tus profetas; y yo solo he quedado, y me buscan para quitarme la vida.
Anih mah, Kai loe misatuh kaminawk ih Angraeng Sithaw hanah paroeai tha ka pathok; Israel kaminawk loe na lokkamhaih to pahnawt o moe, na hmaicamnawk to phraek o boih boeh; nangmah ih tahmaaanawk to sumsen hoiah hum o; kai khue ni anghmat boeh; vaihi kai hum hanah ang patoem o, tiah a naa.
15 Y le dijo el SEÑOR: Ve, vuélvete por tu camino, por el desierto de Damasco; y llegarás, y ungirás a Hazael por rey de Siria;
Angraeng mah anih khaeah, Nang zohhaih ahmuen ah caeh let loe, Damaska praezaek ah caeh ah; to ahmuen na phak naah, Syria ukkung ah Hazel to siangpahrang ah suem ah.
16 y a Jehú hijo de Nimsi, ungirás por rey sobre Israel; y a Eliseo hijo de Safat, de Abel-mehola, ungirás para que sea profeta en lugar de ti.
Nimshi capa Jehu doeh Israel ukkung siangpahrang ah caksak ah; to pacoengah Abel Meholah vangpui ah kaom, Shaphat capa Elishato nangmah zuengah tahmaaa ah suem ah.
17 Y será, que el que escapare del cuchillo, de Hazael, Jehú lo matará; y el que escapare del cuchillo de Jehú, Eliseo lo matará.
Hazel ih sumsen hoiah loih kaminawk to, Jehu mah hum ueloe, Jehu ih sumsen hoiah loih kaminawk to, Elisha mah hum tih.
18 Y yo haré que queden en Israel siete mil; todas las rodillas que no se encorvaron a Baal, y todas las bocas que no lo besaron.
Toe Baal hmaa ah khokkhu cangkrawn ai, anih to pahni hoiah mok vai ai kami, Israel prae ah kami sang sarihto kaimah hanah ka suek vop, tiah a naa.
19 Y partiéndose él de allí, halló a Eliseo hijo de Safat, que araba con doce yuntas delante de sí; y él era uno de los doce gañanes. Y pasando Elías por delante de él, echó su manto sobre él.
To pongah Elijah loe to ahmuen hoiah caeh moe, Maitaw tae hatlaihnetto hoi laikok atok, Shaphat capa Elishato a hnuk. Maitaw tae hatlaihnetto hoiah laikok atok nathuem ah, Elijah mah anih khaeah caeh moe, angmah ih kahni to a nuiah vah pae.
20 Entonces dejando él los bueyes, vino corriendo en pos de Elías, y dijo: Te ruego que me dejes besar a mi padre y a mi madre, y luego te seguiré. Y él le dijo: Ve, vuelve: ¿qué te he hecho yo?
To naah Elisha mah maitawnawk to caeh taak, Elijah hnukah patom moe, anih khaeah, Kamno hoi kampa to ka mok moe, ban ka sin pacoengah, na hnukah ka bang han, tiah a naa. Elijah mah, Amlaem let ah, na nuiah timaw ka sak? tiah a naa.
21 Y se volvió de en pos de él, y tomó un par de bueyes, y los mató, y con el arado de los bueyes coció la carne de ellos, y la dio al pueblo que comiesen. Después se levantó, y fue tras Elías, y le servía.
To pongah Elisha loe amlaem let. A toksakhaih maitaw taenawk to lak moe, a boh, laikok atokhaih thingnawk to moi thonghhaih thing ah patoh pacoengah, kaminawk hanah a paek, kaminawk mah caak o. To pacoengah angthawk, Elijah hnukah bang moe, anih ih tok to a sak pae.