Salmos 78

1 Masquil de Asaph. ESCUCHA, pueblo mío, mi ley: inclinad vuestro oído á las palabras de mi boca.

En undervisning Assaphs. Hör, mitt folk, min lag; böjer edor öron till mins muns tal.

2 Abriré mi boca en parábola; hablaré cosas reservadas de antiguo:

Jag vill öppna min mun till ordspråk, och vill förtälja gamla hemligheter;

3 Las cuales hemos oído y entendido; que nuestros padres nos [las] contaron.

De vi hört hafve och vetom, och våra fäder oss förtäljt hafva;

4 No las encubriremos á sus hijos, contando á la generación venidera las alabanzas de Jehová, y su fortaleza, y sus maravillas que hizo.

Att vi det icke fördölja skulle deras barnom, som efter komma skulle; utan förkunna Herrans lof, och hans magt och under, som han gjort hafver.

5 El estableció testimonio en Jacob, y pusó ley en Israel; la cual mandó á nuestros padres que la notificasen á sus hijos;

Han upprättade ett vittnesbörd i Jacob, och gaf en lag i Israel, den han våra fäder böd, till att lära deras barn;

6 Para que [lo] sepa la generación venidera, y los hijos que nacerán; y [los que] se levantarán, [lo] cuenten á sus hijos;

På det att efterkommanderna måtte det lära, och de barn, som ännu skulle födde varda; då de uppkommo, att de ock förkunnade det sinom barnom;

7 A fin de que pongan en Dios su confianza, y no se olviden de las obras de Dios, y guarden sus mandamientos:

Att de skulle sätta sitt hopp till Gud, och icke förgäta Guds verk, och hålla hans bud;

8 Y no sean como sus padres, generación contumaz y rebelde; generación que no apercibió su corazón, ni fué fiel para con Dios su espíritu.

Och icke varda, såsom deras fäder, en affällig och ohörsam art; hvilkom deras hjerta icke fast var, och deras ande höll sig icke troliga till Gud;

9 Los hijos de Ephraim armados, flecheros, volvieron [las espaldas] el día de la batalla.

Såsom Ephraims barn, som väpnade voro och förde bågan, föllo af i stridstidenom.

10 No guardaron el pacto de Dios, ni quisieron andar en su ley:

De höllo icke Guds förbund, och ville icke vandra i hans lag;

11 Antes se olvidaron de sus obras, y de sus maravillas que les había mostrado.

Och förgåto hans verk, och hans under, som han dem bevist hade.

12 Delante de sus padres hizo maravillas en la tierra de Egipto, en el campo de Zoán.

För deras fäder gjorde han under, i Egypti land, på den markene Zoan.

13 Rompió la mar, é hízolos pasar; é hizo estar las aguas como en un montón.

Han åtskiljde hafvet, och lät dem gå derigenom, och satte vattnet såsom en mur.

14 Y llevólos de día con nube, y toda la noche con resplandor de fuego.

Han ledde dem om dagen med en molnsky, och om nattena med en klar eld.

15 Hendió las peñas en el desierto: y dióles á beber como de grandes abismos;

Han lät bergsklippona remna i öknene, och gaf dem dricka vatten tillfyllest;

16 Pues sacó de la peña corrientes, é hizo descender aguas como ríos.

Och lät bäcker flyta utu bergsklippone, att de flöto derut, såsom vattuströmmar.

17 Empero aun tornaron á pecar contra él, enojando en la soledad al Altísimo.

Likväl syndade de ännu emot honom, och förtörnade den Högsta i öknene;

18 Pues tentaron á Dios en su corazón, pidiendo comida á su gusto.

Och försökte Gud, i deras hjerta, att de spis beddes till deras själar;

19 Y hablaron contra Dios, diciendo: ¿Podrá poner mesa en el desierto?

Och talade emot Gud, och sade: Ja, skulle väl Gud kunna bereda ett bord i öknene?

20 He aquí ha herido la peña, y corrieron aguas, y arroyos salieron ondeando: ¿podrá también dar pan? ¿aparejará carne á su pueblo?

Si, han hafver väl slagit bergsklippona, att vatten utflöt, och bäcker sig utgåfvo; men huru kan han gifva bröd, och skaffa sino folke kött?

21 Por tanto oyó Jehová, é indignóse: y encendióse el fuego contra Jacob, y el furor subió también contra Israel;

Då nu Herren det hörde, vardt han upptänd; och eld gick upp i Jacob, och vrede kom öfver Israel;

22 Por cuanto no habían creído á Dios, ni habían confiado en su salud:

Att de icke trodde uppå Gud, och hoppades icke uppå hans hjelp.

23 A pesar de que mandó á las nubes de arriba, y abrió las puertas de los cielos,

Och han böd skyarna ofvantill, och upplät himmelens dörrar;

24 E hizo llover sobre ellos maná para comer, y dióles trigo de los cielos.

Och lät regna Man till dem till mats, och gaf dem himmelsbröd.

25 Pan de nobles comió el hombre: envióles comida á hartura.

De åto änglabröd; han sände dem mat tillfyllest.

26 Movió el solano en el cielo, y trajo con su fortaleza el austro.

Han lät blåsa östanväder under himmelen, och genom sina starkhet upprörde sunnanväder;

27 E hizo llover sobre ellos carne como polvo, y aves de alas como arena de la mar.

Och lät kött regna uppå dem såsom stoft, och foglar såsom sanden i hafvet;

28 E hízolas caer en medio de su campo, alrededor de sus tiendas.

Och lät dem falla i deras lägre, allestäds der de bodde.

29 Y comieron, y hartáronse mucho: cumplióles pues su deseo.

Då åto de, och vordo för mätte; han lät dem släcka sin lusta.

30 No habían quitado de sí su deseo, aun estaba su vianda en su boca,

Då de ännu sin lusta icke släckt hade, och de ännu åto deraf,

31 Cuando vino sobre ellos el furor de Dios, y mató los más robustos de ellos, y derribó los escogidos de Israel.

Så kom Guds vrede öfver dem; och drap de yppersta ibland dem, och nederslog de bästa i Israel.

32 Con todo esto pecaron aún, y no dieron crédito á sus maravillas.

Men öfver allt detta syndade de ännu mer, och trodde intet uppå hans under.

33 Consumió por tanto en nada sus días, y sus años en la tribulación.

Derföre lät han dem dö bort, så att de intet fingo, och måste i deras lifsdagar plågade varda.

34 Si los mataba, entonces buscaban á Dios; entonces se volvían solícitos en busca suya.

När han drap dem, sökte de honom, och vände sig bittida till Gud;

35 Y acordábanse que Dios era su refugio, y el Dios Alto su redentor.

Och tänkte, att Gud är deras tröst, och Gud den Högste deras förlösare;

36 Mas le lisonjeaban con su boca, y con su lengua le mentían:

Och skrymtade för honom med deras mun, och lögo för honom med deras tungo.

37 Pues sus corazones no eran rectos con él, ni estuvieron firmes en su pacto.

Men deras hjerta var icke fast intill honom, och höllo sig icke troliga intill hans förbund.

38 Empero él misericordioso, perdonaba la maldad, y no [los] destruía: y abundó para apartar su ira, y no despertó todo su enojo.

Men han var barmhertig, och förlät missgerningarna, och förgjorde dem icke; och afvände ofta sina vrede, och lät icke alla sina vrede gå.

39 Y acordóse que eran carne; soplo que va y no vuelve.

Ty han tänkte att de äro kött; ett väder, som bortfar, och kommer intet igen.

40 ¡Cuántas veces lo ensañaron en el desierto, lo enojaron en la soledad!

De förtörnade honom ganska ofta i öknene, och bekymrade honom i ödemarkene.

41 Y volvían, y tentaban á Dios, y ponían límite al Santo de Israel.

De försökte Gud framgent, och rette den Heliga i Israel.

42 No se acordaron de su mano, del día que los redimió de angustia;

De tänkte intet uppå hans hand, den dagen då han förlöste dem ifrå fienderna;

43 Cuando puso en Egipto sus señales, y sus maravillas en el campo de Zoán;

Såsom han sina tecken gjort hade uti Egypten, och sina under i det landet Zoan.

44 Y volvió sus ríos en sangre, y sus corrientes, porque no bebiesen.

Då han deras vatten i blod vände; så att de af deras bäcker icke dricka kunde.

45 Envió entre ellos una mistura de moscas que los comían, y ranas que los destruyeron.

Då han ohyro ibland dem sände, som dem åto, och paddor, som dem förderfvade;

46 Dió también al pulgón sus frutos, y sus trabajos á la langosta.

Och gaf deras frukt gräsmatkom, och deras säd gräshoppom.

47 Sus viñas destruyó con granizo, y sus higuerales con piedra;

Då han deras vinträ med hagel förderfvade, och deras mulbärsträ med stort hagel.

48 Y entregó al pedrisco sus bestias, y al fuego sus ganados.

Då han deras boskap slog med hagel, och deras hjordar med ljungande.

49 Envió sobre ellos el furor de su saña, ira y enojo y angustia, con misión de malos ángeles.

Då han i sina grymma vrede sände ibland dem onda änglar, och lät dem härja och förderfva, och skada göra.

50 Dispuso el camino á su furor; no eximió la vida de ellos de la muerte, sino que entregó su vida á la mortandad.

Då han lät sina vrede gå, och icke skonade deras själom för dödenom, och lät deras boskap dö af pestilentie.

51 E hirió á todo primogénito en Egipto, las primicias de las fuerzas en las tiendas de Châm.

Då han i Egypten allt förstfödt slog, de första arfvingar i Hams hyddom;

52 Empero hizo salir á su pueblo como ovejas, y llevólos por el desierto, como un rebaño.

Och lät sitt folk utdraga såsom får, och förde dem såsom en hjord i öknene.

53 Y guiólos con seguridad, que no tuvieron miedo; y la mar cubrió á sus enemigos.

Och han ledde dem säkra, så att de intet fruktade sig; men deras fiendar öfvertäckte hafvet;

54 Metiólos después en los términos de su santuario, en este monte que ganó su mano derecha.

Och lät dem komma i sina helga gränsor, till detta berg, hvilket hans högra hand förvärfvat hafver;

55 Y echó las gentes de delante de ellos, y repartióles una herencia con cuerdas; é hizo habitar en sus moradas á las tribus de Israel.

Och fördref för dem folk, och lät dem utskifta arfvet, och lät Israels slägter bo i deras hyddom.

56 Mas tentaron y enojaron al Dios Altísimo, y no guardaron sus testimonios;

Men de försökte och förtörnade Gud, den Högsta, och höllo intet hans vittnesbörd;

57 Sino que se volvieron, y se rebelaron como sus padres: volviéronse como arco engañoso.

Och föllo tillbaka, och föraktade all ting, såsom deras fäder; och höllo intet, såsom en lös båge;

58 Y enojáronlo con sus altos, y provocáronlo á celo con sus esculturas.

Och förtörnade honom med sina höjder, och rette honom med sina afgudar;

59 Oyólo Dios, y enojóse, y en gran manera aborreció á Israel.

Och då Gud det hörde, vardt han upptänd, och förkastade Israel svårliga;

60 Dejó por tanto el tabernáculo de Silo, la tienda [en que] habitó entre los hombres;

Så att han lät fara sina boning i Silo, den hyddo, der han ibland menniskor bodde;

61 Y dió en cautividad su fortaleza, y su gloria en mano del enemigo.

Och gaf deras magt uti fängelse, och deras härlighet uti fiendans händer;

62 Entregó también su pueblo á cuchillo, y airóse contra su heredad.

Och öfvergaf sitt folk för svärd, och var upptänd emot sitt arf.

63 El fuego devoró sus mancebos, y sus vírgenes no fueron loadas en cantos nupciales.

Deras unga män förtärde elden, och deras jungfrur måste ogifta blifva.

64 Sus sacerdotes cayeron á cuchillo, y sus viudas no lamentaron.

Deras Prester föllo genom svärd, och inga enkor voro, de der gråta skulle.

65 Entonces despertó el Señor á la manera del que ha dormido, como un valiente que grita excitado del vino:

Och Herren vaknade upp, såsom en sofvande, och såsom en stark glad är, den ifrå vin kommer;

66 E hirió á sus enemigos en las partes posteriores: dióles perpetua afrenta.

Och slog sina fiendar baktill, och hängde en evig skam uppå dem;

67 Y desechó el tabernáculo de José, y no escogió la tribu de Ephraim;

Och förkastade Josephs hyddo, och utvalde icke Ephraims slägte;

68 Sino que escogió la tribu de Judá, el monte de Sión, al cual amó.

Utan utvalde Juda slägte, det berget Zion, som han älskade;

69 Y edificó su santuario á manera de eminencia, como la tierra que cimentó para siempre.

Och byggde sin helgedom högt, såsom ett land det evinnerliga fast stå skall;

70 Y eligió á David su siervo, y tomólo de las majadas de las ovejas:

Och utvalde sin tjenare David, och tog honom utu fårahusen.

71 De tras las paridas lo trajo, para que apacentase á Jacob su pueblo, y á Israel su heredad.

Ifrå de däggande får hemtade han honom, att han hans folk Jacob föda skulle, och hans arf Israel.

72 Y apacentólos con entereza de su corazón; y pastoreólos con la pericia de sus manos.

Och han födde dem också med all trohet, och regerade dem med all flit.