Salmos 2

1 ¿POR qué se amotinan las gentes, y los pueblos piensan vanidad?

Hvarföre vredgas Hedningarna, och folken tala så fåfängt?

2 Estarán los reyes de la tierra, y príncipes consultarán unidos contra Jehová, y contra su ungido, [diciendo]:

Konungarna på jordene resa sig upp, och herrarna rådslå med hvarannan emot Herran och hans Smorda:

3 Rompamos sus coyundas, y echemos de nosotros sus cuerdas.

Låt oss sönderslita deras bojor, och kasta deras band bort ifrån oss.

4 El que mora en los cielos se reirá; el Señor se burlará de ellos.

Men den i himmelen bor, begabbar dem, och Herren bespottar dem.

5 Entonces hablará á ellos en su furor, y turbarálos con su ira.

Han skall en gång tala med dem i sine vrede, och med sine grymhet skall han förskräcka dem.

6 Yo empero he puesto mi rey sobre Sión, monte de mi santidad.

Men jag hafver insatt min Konung på mitt helga berg Zion.

7 Yo publicaré el decreto: Jehová me ha dicho: Mi hijo eres tú; yo te engendré hoy.

Jag vill om ett sådant sätt predika, som Herren till mig sagt hafver: Du äst min Son, i dag hafver jag födt dig.

8 Pídeme, y te daré por heredad las gentes, y por posesión tuya los términos de la tierra.

Äska, af mig, så vill jag gifva dig Hedningarna till arfs, och verldenes ändar till egendom.

9 Quebrantarlos has con vara de hierro: como vaso de alfarero los desmenuzarás.

Du skall sönderslå dem med jernspiro; såsom lerpottor skall du sönderkrossa dem.

10 Y ahora, reyes, entended: admitid corrección, jueces de la tierra.

Så låter nu undervisa eder, I Konungar; och låter tukta eder, I domare på jordene.

11 Servid á Jehová con temor, y alegraos con temblor.

Tjener Herranom med fruktan, och fröjder eder med bäfvande.

12 Besad al Hijo, porque no se enoje, y perezcáis en el camino, cuando se encendiere un poco su furor. Bienaventurados todos los que en él confían.

Hyller Sonen, att han icke förtörnas, och I förgås på, vägenom; ty hans vrede skall snart begynna att bränna; men salige äro alle de som trösta på honom.