Salmos 17

1 Oración de David. OYE, oh Jehová, justicia; está atento á mi clamor; escucha mi oración hecha sin labios de engaño.

En bön Davids. Herre, hör rätthetena; gif akt uppå mitt rop, förnim mina bön, den icke utaf en falsk mun går.

2 De delante de tu rostro salga mi juicio; vean tus ojos la rectitud.

Tala du i mine sak, och se du uppå hvad rätt är.

3 Tú has probado mi corazón, hasme visitado de noche; me has apurado, y nada inicuo hallaste: heme propuesto que mi boca no ha de propasarse.

Du pröfvar mitt hjerta, och besöker det om nattena, och ransakar mig, och finner intet; jag hafver satt mig före, att min mun icke öfverträda skall.

4 Para las obras humanas, por la palabra de tus labios yo me he guardado de las vías del destructor.

Jag förvarar mig i dina läppars orde, för menniskors gerningar, på mördarens väg.

5 Sustenta mis pasos en tus caminos, porque mis pies no resbalen.

Behåll min gång på dinom stigom, att min steg icke slinta.

6 Yo te he invocado, por cuanto tú me oirás, oh Dios: inclina á mí tu oído, escucha mi palabra.

Jag ropar till dig, att du Gud ville höra, mig; böj din öron till mig, hör mitt tal.

7 Muestra tus estupendas misericordias, tú que salvas á los que en ti confían de los que se levantan contra tu diestra.

Bevisa, dina underliga godhet, du, deras Frälsare, som trösta uppå dig, emot dem som sig emot dina högra hand sätta.

8 Guárdame como lo negro de la niñeta del ojo, escóndeme con la sombra de tus alas,

Bevara mig såsom en ögnasten; beskärma mig under dina vingars skugga;

9 De delante de los malos que me oprimen, de mis enemigos que me cercan por la vida.

För de ogudaktiga, som mig förhärja; för mina ovänner, som efter mina själ stå allt omkring.

10 Cerrados están con su grosura; con su boca hablan soberbiamente.

Deras fete hålla tillsamman; de tala med sin mun stor ord.

11 Nuestros pasos nos han cercado ahora: puestos tienen sus ojos para echar[nos] por tierra.

Hvar vi gå, så äro de kringom oss; sina ögon ställa de derefter, att de måga slå oss till jordena;

12 Parecen al león que desea hacer presa, y al leoncillo que está escondido.

Såsom ett lejon, som rof begärar; såsom ett ungt lejon, som i kulone sitter.

13 Levántate, oh Jehová; prevén su encuentro, póstrale: libra mi alma del malo con tu espada;

Herre, statt upp, öfverfall honom, och nederslå honom; undsätt mina själ ifrå de ogudaktiga, med ditt svärd;

14 De los hombres con tu mano, oh Jehová, de los hombres de mundo, cuya parte es en [esta] vida, y cuyo vientre hinches de tu tesoro: hartan [sus] hijos, y dejan el resto á sus chiquitos.

Ifrå dine hands menniskom, Herre, ifrå denne verldenes menniskom, hvilka sin del hafva medan de lefva; dem du buken fyller med dina håfvor; de der barn nog hafva, och låta sina återlefvor sinom barnom.

15 Yo en justicia veré tu rostro: seré saciado cuando despertare á tu semejanza.

Men jag vill skåda ditt ansigte i rättfärdighet; jag vill mätt varda, när jag uppvakar efter ditt beläte.