Proverbios 31
1 PALABRAS del rey Lemuel; la profecía con que le enseñó su madre.
Detta är konung Lemuels ord, vad hans moder sade, när hon förmanade honom:
2 ¿Qué, hijo mío? ¿y qué, hijo de mi vientre? ¿y qué, hijo de mis deseos?
Hör, min son, ja, hör, du mitt livs son, hör, du mina löftens son.
3 No des á las mujeres tu fuerza, ni tus caminos á lo que es para destruir los reyes.
Giv icke din kraft åt kvinnor, vänd icke dina vägar till dem som äro konungars fördärv.
4 No es de los reyes, oh Lemuel, no es de los reyes beber vino, ni de los príncipes la cerveza.
Ej konungar tillkommer det, Lemoel, ej konungar tillkommer det att dricka vin ej furstar att fråga efter starka drycker.
5 No sea que bebiendo olviden la ley, y perviertan el derecho de todos los hijos afligidos.
De kunde eljest under sitt drickande förgäta lagen och förvända rätten för alla eländets barn.
6 Dad la cerveza al desfallecido, y el vino á los de amargo ánimo:
Nej, åt den olycklige give man starka drycker och vin åt dem som hava en bedrövad själ.
7 Beban, y olvídense de su necesidad, y de su miseria no más se acuerden.
Må dessa dricka och förgäta sitt armod och höra upp att tänka på sin vedermöda.
8 Abre tu boca por el mudo, en el juicio de todos los hijos de muerte.
Upplåt din mun till förmån för den stumme och till att skaffa alla hjälplösa rätt.
9 Abre tu boca, juzga justicia, y el derecho del pobre y del menesteroso.
Ja, upplåt din mun och döm med rättvisa, och skaffa den betryckte och fattige rätt. ----
10 Mujer fuerte, ¿quién la hallará? porque su estima sobrepuja largamente á [la de] piedras preciosas.
En idog hustru, var finner man en sådan? Långt högre än pärlor står hon i pris.
11 El corazón de su marido está en ella confiado, y no tendrá necesidad de despojo.
På henne förlitar sig hennes mans hjärta, och bärgning kommer icke att fattas honom.
12 Darále ella bien y no mal, todos los días de su vida.
Hon gör honom vad ljuvt är och icke vad lett är, i alla sina levnadsdagar.
13 Buscó lana y lino, y con voluntad labró de sus manos.
Omsorg har hon om ull och lin och låter sina händer arbeta med lust.
14 Fué como navío de mercader: trae su pan de lejos.
Hon är såsom en köpmans skepp, sitt förråd hämtar hon fjärran ifrån.
15 Levantóse aun de noche, y dió comida á su familia, y ración á sus criadas.
Medan det ännu är natt, står hon upp och sätter fram mat åt sitt husfolk, åt tjänarinnorna deras bestämda del.
16 Consideró la heredad, y compróla; y plantó viña del fruto de sus manos.
Hon har planer på en åker, och hon skaffar sig den; av sina händers förvärv planterar hon en vingård.
17 Ciñó sus lomos de fortaleza, y esforzó sus brazos.
Hon omgjordar sina länder med kraft och lägger driftighet i sina armar.
18 Gustó que era buena su granjería: su candela no se apagó de noche.
Så förmärker hon att hennes hushållning går väl; hennes lampa släckes icke ut om natten.
19 Aplicó sus manos al huso, y sus manos tomaron la rueca.
Till spinnrocken griper hon med sina händer, och hennes fingrar fatta om sländan.
20 Alargó su mano al pobre, y extendió sus manos al menesteroso.
För den betryckte öppnar hon sin hand och räcker ut sina armar mot den fattige.
21 No tendrá temor de la nieve por su familia, porque toda su familia está vestida de ropas dobles.
Av snötiden fruktar hon intet för sitt hus, ty hela hennes hus har kläder av scharlakan.
22 Ella se hizo tapices; de lino fino y púrpura es su vestido.
Sköna täcken gör hon åt sig, hon har kläder av finaste linne och purpur.
23 Conocido es su marido en las puertas, cuando se sienta con los ancianos de la tierra.
Hennes man är känd i stadens portar, där han sitter bland landets äldste.
24 Hizo telas, y vendió; y dió cintas al mercader.
Fina linneskjortor gör hon och säljer dem, och bälten avyttrar hon till krämaren.
25 Fortaleza y honor son su vestidura; y en el día postrero reirá.
Kraft och heder är hennes klädnad, och hon ler mot den dag som kommer.
26 Abrió su boca con sabiduría: y la ley de clemencia está en su lengua.
Sin mun upplåter hon med vishet, och har vänlig förmaning på sin tunga.
27 Considera los caminos de su casa, y no come el pan de balde.
Hon vakar över ordningen i sitt hus och äter ej i lättja sitt bröd.
28 Levantáronse sus hijos, y llamáronla bienaventurada; y su marido también la alabó.
Hennes söner stå upp och prisa henne säll, hennes man likaså och förkunnar hennes lov:
29 Muchas mujeres hicieron el bien; mas tú las sobrepujaste á todas.
"Många idoga kvinnor hava funnits, men du, du övergår dem allasammans."
30 Engañosa es la gracia, y vana la hermosura: la mujer que teme á Jehová, ésa será alabada.
Skönhet är förgänglig och fägring en vindfläkt; men prisas må en hustru som fruktar HERREN.
31 Dadle el fruto de sus manos, y alábenla en las puertas sus hechos.
Må hon få njuta sina gärningars frukt; hennes verk skola prisa henne i portarna.
