Proverbios 31
1 PALABRAS del rey Lemuel; la profecía con que le enseñó su madre.
Detta är Konung Lemuels ord, den lära, som honom hans moder lärde.
2 ¿Qué, hijo mío? ¿y qué, hijo de mi vientre? ¿y qué, hijo de mis deseos?
Ack! min utkorade; ack! du mins lifs son; ack! min önskade son.
3 No des á las mujeres tu fuerza, ni tus caminos á lo que es para destruir los reyes.
Låt icke qvinnor få dina förmågo, och gack icke de vägar, der Konungar förderfva sig på.
4 No es de los reyes, oh Lemuel, no es de los reyes beber vino, ni de los príncipes la cerveza.
O! icke Konungom, Lemuel; gif icke Konungom vin dricka, eller Förstom starka drycker;
5 No sea que bebiendo olviden la ley, y perviertan el derecho de todos los hijos afligidos.
Att de icke dricka, och förgäta rätthetena, och förvända de elända menniskors sak.
6 Dad la cerveza al desfallecido, y el vino á los de amargo ánimo:
Gif starka drycker dem som förgöras skola, och vin bedröfvadom själom;
7 Beban, y olvídense de su necesidad, y de su miseria no más se acuerden.
Att de måga dricka, och förgäta sina vedermödo, och icke mer ihågkomma sin jämmer.
8 Abre tu boca por el mudo, en el juicio de todos los hijos de muerte.
Låt din mun upp för de dumbar, och för allas deras sak, som förlåtne äro.
9 Abre tu boca, juzga justicia, y el derecho del pobre y del menesteroso.
Låt din mun upp, och döm rätt, och hämnas den elända och fattiga.
10 Mujer fuerte, ¿quién la hallará? porque su estima sobrepuja largamente á [la de] piedras preciosas.
Hvilkom en dygdelig qvinna beskärd är, hon är mycket ädlare, än aldrakosteligaste perlor.
11 El corazón de su marido está en ella confiado, y no tendrá necesidad de despojo.
Hennes mans hjerta tör förlåta sig uppå henne, och bergning skall honom icke fattas.
12 Darále ella bien y no mal, todos los días de su vida.
Hon gör honom ljuft, och icke ledt, i alla sina lifsdagar.
13 Buscó lana y lino, y con voluntad labró de sus manos.
Hon brukar sig på ull och lin, och arbetar gerna med sina händer.
14 Fué como navío de mercader: trae su pan de lejos.
Hon är såsom ett köpmanskepp, som sina bergning fjerranefter hemtar.
15 Levantóse aun de noche, y dió comida á su familia, y ración á sus criadas.
Hon står om nattene upp, och gifver sitt husfolk mat, och sina tjenarinnor deras del.
16 Consideró la heredad, y compróla; y plantó viña del fruto de sus manos.
Hon tänker på en åker, och köper honom; och planterar en vingård af sina händers frukt.
17 Ciñó sus lomos de fortaleza, y esforzó sus brazos.
Hon gjordar sina länder fast, och stärker sina armar.
18 Gustó que era buena su granjería: su candela no se apagó de noche.
Hon märker, hvar hennes handel kan hafva förkofring; hennes lykta utsläckes icke om nattena.
19 Aplicó sus manos al huso, y sus manos tomaron la rueca.
Hon räcker ut sina hand till rocken, och hennes finger fatta tenen.
20 Alargó su mano al pobre, y extendió sus manos al menesteroso.
Hon utsträcker sina händer till den fattiga, och räcker sina hand dem torftiga.
21 No tendrá temor de la nieve por su familia, porque toda su familia está vestida de ropas dobles.
Hon fruktar icke sino huse för snö; ty hela hennes hus hafver dubbel kläder.
22 Ella se hizo tapices; de lino fino y púrpura es su vestido.
Hon gör sig täcken; hvitt silke, och purpur är hennes kläde.
23 Conocido es su marido en las puertas, cuando se sienta con los ancianos de la tierra.
Hennes man är prisad i portomen, när han sitter när landsens äldsta.
24 Hizo telas, y vendió; y dió cintas al mercader.
Hon gör en kjortel, och säljer honom; ett bälte får hon krämarenom.
25 Fortaleza y honor son su vestidura; y en el día postrero reirá.
Hennes prydning är, att hon renlig och flitig är; och framdeles skall hon le.
26 Abrió su boca con sabiduría: y la ley de clemencia está en su lengua.
Hon upplåter sin mun med vishet, och på hennes tungo är täckelig lära.
27 Considera los caminos de su casa, y no come el pan de balde.
Hon ser till, huru det i hennes hus tillstår, och äter icke sitt bröd i lättja.
28 Levantáronse sus hijos, y llamáronla bienaventurada; y su marido también la alabó.
Hennes söner komma upp, och prisa henne saliga; hennes man lofvar henne.
29 Muchas mujeres hicieron el bien; mas tú las sobrepujaste á todas.
Många döttrar samka rikedom; men du öfvergår dem alla.
30 Engañosa es la gracia, y vana la hermosura: la mujer que teme á Jehová, ésa será alabada.
Täckeligt och dägelig vara är intet; en qvinna, som Herran fruktar, den skall man lofva.
31 Dadle el fruto de sus manos, y alábenla en las puertas sus hechos.
Hon skall rosad varda af sina händers frukt, och hennes gerningar skola lofva henne i portomen.
