Job 9
1 Y RESPONDIÓ Job, y dijo:
Därefter tog Job till orda och sade:
2 Ciertamente yo conozco que es así: ¿y cómo se justificará el hombre con Dios?
Ja, förvisso vet jag att så är; huru skulle en människa kunna hava rätt mot Gud?
3 Si quisiere contender con él, no le podrá responder á una [cosa] de mil.
Vill han gå till rätta med henne, så kan hon ej svara honom på en sak bland tusen.
4 El es sabio de corazón, y poderoso en fortaleza: ¿quién se endureció contra él, y quedó en paz?
Han som är så vis i förstånd och så väldig i kraft, vem kan trotsa honom och dock slippa undan;
5 Que arranca los montes con su furor, y no conocen quién los trastornó:
honom som oförtänkt flyttar bort berg och omstörtar dem i sin vrede;
6 Que remueve la tierra de su lugar, y hace temblar sus columnas:
honom som kommer jorden att vackla från sin plats, och dess pelare bäva därvid;
7 Que manda al sol, y no sale; y sella las estrellas:
honom som befaller solen, så går hon icke upp, och som sätter stjärnorna under försegling;
8 El que extiende solo los cielos, y anda sobre las alturas de la mar:
honom som helt allena spänner ut himmelen och skrider fram över havets toppar;
9 El que hizo el Arcturo, y el Orión, y las Pléyadas, y los lugares secretos del mediodía:
honom som har gjort Karlavagnen och Orion, Sjustjärnorna och söderns Stjärngemak;
10 El que hace cosas grandes é incomprensibles, y maravillosas, sin número.
honom som gör stora och outrannsakliga ting och under, flera än någon kan räkna?
11 He aquí que él pasará delante de mí, y yo no lo veré; y pasará, y no lo entenderé.
Se, han far förbi mig, innan jag hinner att se det, han drager framom mig, förrän jag bliver honom varse.
12 He aquí, arrebatará; ¿quién le hará restituir? ¿Quién le dirá, Qué haces?
Se, han griper sitt rov; vem kan hindra honom? Vem kan säga till honom: "Vad gör du?"
13 Dios no tornará atrás su ira, y debajo de él se encorvan los que ayudan á los soberbios.
Gud, han ryggar icke sin vrede; för honom har Rahabs följe måst böja sig;
14 ¿Cuánto menos le responderé yo, y hablaré con él palabras estudiadas?
huru skulle jag då våga svara honom, välja ut ord till att tala med honom?
15 Que aunque fuese yo justo, no responderé; antes habré de rogar á mi juez.
Nej, om jag än hade rätt, tordes jag dock ej svara; jag finge anropa min motpart om misskund.
16 Que si yo le invocase, y él me respondiese, aun no creeré que haya escuchado mi voz.
Och om han än svarade mig på mitt rop, så kunde jag ej tro att han lyssnade till min röst.
17 Porque me ha quebrado con tempestad, y ha aumentado mis heridas sin causa.
Ty med storm hemsöker han mig och slår mig med sår på sår, utan sak.
18 No me ha concedido que tome mi aliento; mas hame hartado de amarguras.
Han unnar mig icke att hämta andan; nej, med bedrövelser mättar han mig.
19 Si [habláremos] de [su] potencia, fuerte por cierto es; si de juicio, ¿quién me emplazará?
Gäller det försteg i kraft: "Välan, jag är redo!", gäller det rätt: "Vem ställer mig till ansvar?"
20 Si yo me justificare, me condenará mi boca; si [me dijere] perfecto, esto me hará inicuo.
Ja, hade jag än rätt, så dömde min mun mig skyldig; vore jag än ostrafflig, så läte han mig synas vrång.
21 [Bien que] yo [fuese] íntegro, no conozco mi alma: reprocharé mi vida.
Men ostrafflig är jag! Jag aktar ej mitt liv, jag frågar icke efter, om jag får leva.
22 Una cosa resta que yo diga: Al perfecto y al impío él los consume.
Det må gå som det vill, nu vare det sagt: han förgör den ostrafflige jämte den ogudaktige.
23 Si azote mata de presto, ríese de la prueba de los inocentes.
Om en landsplåga kommer med plötslig död, så bespottar han de oskyldigas förtvivlan.
24 La tierra es entregada en manos de los impíos, y él cubre el rostro de sus jueces. Si no [es él], ¿quién [es]? ¿dónde está?
Jorden är given i de ogudaktigas hand, och täckelse sätter han för dess domares ögon. Är det ej han som gör det, vem är det då?
25 Mis días han sido más ligeros que un correo; huyeron, y no vieron el bien.
Min dagar hasta undan snabbare än någon löpare, de fly bort utan att hava sett någon lycka;
26 Pasaron cual navíos veloces: como el águila que se arroja á la comida.
de ila åstad såsom en farkost av rör, såsom en örn, när han störtar sig ned på sitt byte.
27 Si digo: Olvidaré mi queja, dejaré mi aburrimiento, y esforzaréme:
Om jag än besluter att förgäta mitt bekymmer, att låta min sorgsenhet fara och göra mig glad,
28 Contúrbanme todos mis trabajos; sé que no me darás por libre.
Så måste jag dock bäva för alla mina kval; jag vet ju att du icke skall döma mig fri.
29 Yo soy impío, ¿para qué trabajaré en vano?
Nej, såsom skyldig måste jag stå där; varför skulle jag då göra mig fåfäng möda?
30 Aunque me lave con aguas de nieve, y limpie mis manos con la misma limpieza,
Om jag än tvår mig i snö och renar mina händer i lutsalt,
31 Aun me hundirás en el hoyo, y mis propios vestidos me abominarán.
så skall du dock sänka mig ned i pölen, så att mina kläder måste vämjas vid mig.
32 Porque no es hombre como yo, para que yo le responda, y vengamos juntamente á juicio.
Ty han är ej min like, så att jag vågar svara honom, ej en sådan, att vi kunna gå till doms med varandra;
33 No hay entre nosotros árbitro que ponga su mano sobre nosotros ambos.
ingen skiljeman finnes mellan oss, ingen som har myndighet över oss båda.
34 Quite de sobre mí su vara, y su terror no me espante.
Må han blott vända av från mig sitt ris, och må fruktan för honom ej förskräcka mig;
35 Entonces hablaré, y no le temeré: porque así no estoy en mí mismo.
då skall jag tala utan att rädas för honom, ty jag vet med min själv att jag icke är en sådan.
