Job 31

1 HICE pacto con mis ojos: ¿cómo pues había yo de pensar en virgen?

Ett förbund slöt jag med mina ögon: aldrig skulle jag skåda efter någon jungfru.

2 Porque ¿qué galardón [me daría] de arriba Dios, y qué heredad el Omnipotente de las alturas?

Vilken lott finge jag eljest av Gud i höjden, vilken arvedel av den Allsmäktige därovan?

3 ¿No hay quebrantamiento para el impío, y extrañamiento para los que obran iniquidad?

Ofärd kommer ju över de orättfärdiga, och olycka drabbar ogärningsmän.

4 ¿No ve él mis caminos, y cuenta todos mis pasos?

Ser icke han mina vägar, räknar han ej alla mina steg?

5 Si anduve con mentira, y si mi pie se apresuró á engaño,

Har jag väl umgåtts med lögn, och har min fot varit snar till svek?

6 Péseme Dios en balanzas de justicia, y conocerá mi integridad.

Nej, må jag vägas på en riktig våg, så skall Gud förnimma min ostrafflighet.

7 Si mis pasos se apartaron del camino, y si mi corazón se fué tras mis ojos, y si algo se apegó á mis manos,

Hava mina steg vikit av ifrån vägen, har mitt hjärta följt efter mina ögon, eller låder vid min händer en fläck?

8 Siembre yo, y otro coma, y mis verduras sean arrancadas.

Då må en annan äta var jag har sått, och vad jag har planterat må ryckas upp med roten.

9 Si fué mi corazón engañado acerca de mujer, y si estuve acechando á la puerta de mi prójimo:

Har mitt hjärta låtit dåra sig av någon kvinna, så att jag har stått på lur vid min nästas dörr?

10 Muela para otro mi mujer, y sobre ella otros se encorven.

Då må min hustru mala mjöl åt en annan, och främmande män må då famntaga henne.

11 Porque es maldad é iniquidad, que han de castigar los jueces.

Ja, sådant hade varit en skändlighet, en straffbar missgärning hade det varit,

12 Porque es fuego que devoraría hasta el sepulcro, y desarraigaría toda mi hacienda.

en eld som skulle förtära intill avgrunden och förhärja till roten all min gröda.

13 Si hubiera tenido en poco el derecho de mi siervo y de mi sierva, cuando ellos pleitearan conmigo,

Har jag kränkt min tjänares eller tjänarinnas rätt, när de hade någon tvist med mig?

14 ¿Qué haría yo cuando Dios se levantase? y cuando él visitara, ¿qué le respondería yo?

Vad skulle jag då göra, när Gud stode upp, och när han hölle räfst, vad kunde jag då svara honom?

15 El que en el vientre me hizo á mí, ¿no lo hizo á él? ¿y no nos dispuso uno mismo en la matriz?

Han som skapade mig skapade ju och dem i moderlivet, han, densamme, har berett dem i modersskötet.

16 Si estorbé el contento de los pobres, é hice desfallecer los ojos de la viuda;

Har jag vägrat de arma vad de begärde eller låtit änkans ögon försmäkta?

17 Y si comí mi bocado solo, y no comió de él el huérfano;

Har jag ätit mitt brödstycke allena, utan att den faderlöse och har fått äta därav?

18 (Porque desde mi mocedad creció conmigo como con padre, y desde el vientre de mi madre fuí guía de la viuda; )

Nej, från min ungdom fostrades han hos mig såsom hos en fader, och från min moders liv var jag änkors ledare.

19 Si he visto que pereciera alguno sin vestido, y al menesteroso sin cobertura;

Har jag kunnat se en olycklig gå utan kläder, se en fattig ej äga något att skyla sig med?

20 Si no me bendijeron sus lomos, y del vellón de mis ovejas se calentaron;

Måste ej fastmer hans länd välsigna mig, och fick han ej värma sig i ull av mina lamm?

21 Si alcé contra el huérfano mi mano, aunque viese que me ayudarían en la puerta;

Har jag lyft min hand mot den faderlöse, därför att jag såg mig hava medhåll i porten?

22 Mi espalda se caiga de mi hombro, y mi brazo sea quebrado de mi canilla.

Då må min axel lossna från sitt fäste och min arm brytas av ifrån sin led.

23 Porque temí el castigo de Dios, contra cuya alteza yo no tendría poder.

Jag måste då frukta ofärd ifrån Gud och skulle stå maktlös inför hans majestät.

24 Si puse en oro mi esperanza, y dije al oro: Mi confianza [eres] tú;

Har jag satt mitt hopp till guldet och kallat guldklimpen min förtröstan?

25 Si me alegré de que mi hacienda se multiplicase, y de que mi mano hallase mucho;

Var det min glädje att min rikedom blev så stor, och att min hand förvärvade så mycket?

26 Si he mirado al sol cuando resplandecía, y á la luna cuando iba hermosa,

Hände det, när jag såg solljuset, huru det sken, och månen, huru härligt den gick fram,

27 Y mi corazón se engañó en secreto, y mi boca besó mi mano:

att mitt hjärta hemligen lät dåra sig, så att jag med handkyss gav dem min hyllning?

28 Esto también fuera maldad juzgada; porque habría negado al Dios soberano.

Nej, också det hade varit en straffbar missgärning; därmed hade jag ju förnekat Gud i höjden.

29 Si me alegré en el quebrantamiento del que me aborrecía, y me regocijé cuando le halló el mal;

Har jag glatt mig åt min fiendes ofärd och fröjdats, när olycka träffade honom?

30 (Que ni aun entregué al pecado mi paladar, pidiendo maldición para su alma; )

Nej, jag tillstadde ej min mun att synda så, ej att med förbannelse begära hans liv.

31 Cuando mis domésticos decían: ¡Quién nos diese de su carne! nunca nos hartaríamos.

Och kan mitt husfolk icke bevittna att envar fick mätta sig av kött vid mitt bord?

32 El extranjero no tenía fuera la noche; mis puertas abría al caminante.

Främlingen behövde ej stanna över natten på gatan, mina dörrar lät jag stå öppna utåt vägen.

33 Si encubrí, como los hombres mis prevaricaciones, escondiendo en mi seno mi iniquidad;

Har jag på människovis skylt mina överträdelser och gömt min missgärning i min barm,

34 Porque quebrantaba á la gran multitud, y el menosprecio de las familias me atemorizó, y callé, y no salí de mi puerta:

av fruktan för den stora hopen och av rädsla för stamfränders förakt, så att jag teg och ej gick utom min dörr?

35 ¡Quién me diera quien me oyese! He aquí mi impresión [es] que el Omnipotente testificaría por mí, aunque mi adversario me hiciera el proceso.

Ack att någon funnes, som ville höra mig! Jag har sagt mitt ord. Den Allsmäktige må nu svara mig; ack att jag finge min vederparts motskrift!

36 Ciertamente yo lo llevaría sobre mi hombro, y me lo ataría en lugar de corona.

Sannerligen, jag skulle då bära den högt på min skuldra, såsom en krona skulle jag fästa den på mig.

37 Yo le contaría el número de mis pasos, y como príncipe me llegaría á él.

Jag ville då göra honom räkenskap för alla mina steg, lik en furste skulle jag då träda inför honom.

38 Si mi tierra clama contra mí, y lloran todos sus surcos;

Har min mark höjt rop över mig, och hava dess fåror gråtit med varandra?

39 Si comí su sustancia sin dinero, ó afligí el alma de sus dueños;

Har jag förtärt dess gröda obetald eller utpinat dess brukares liv?

40 En lugar de trigo me nazcan abrojos, y espinas en lugar de cebada. Acábanse las palabras de Job.

Då må törne växa upp för vete, och ogräs i stället för korn. Slut på Jobs tal.