Job 16

1 Y RESPONDIÓ Job, y dijo:

Därefter tog Job till orda och sade:

2 Muchas veces he oído cosas como estas: consoladores molestos sois todos vosotros.

Över nog har jag fått höra av sådant; usla tröstare ären I alla.

3 ¿Tendrán fin las palabras ventosas? ó ¿qué te animará á responder?

Är det nu slut på detta tal i vädret, eller eggar dig ännu något till gensvar?

4 También yo hablaría como vosotros. Ojalá vuestra alma estuviera en lugar de la mía, que yo os tendría compañía en las palabras, y sobre vosotros movería mi cabeza.

Jag kunde väl ock tala, jag såsom I; ja, jag ville att I voren i mitt ställe! Då kunde jag hopsätta ord mot eder och skaka mot eder mitt huvud till hån.

5 [Mas] yo os alentaría con mis palabras, y la consolación de mis labios apaciguaría [el dolor vuestro].

Med munnen kunde jag då styrka eder och med läpparnas ömkan bereda eder lindring.

6 Si hablo, mi dolor no cesa; y si dejo [de hablar], no se aparta de mí.

Om jag nu talar, så lindras därav ej min plåga; och tiger jag, icke släpper den mig ändå.

7 Empero ahora me ha fatigado: has tú asolado toda mi compañía.

Nej, nu har all min kraft blivit tömd; du har ju förött hela mitt hus.

8 Tú me has arrugado; testigo es mi flacura, que se levanta contra mí para testificar en mi rostro.

Och att du har hemsökt mig, det gäller såsom vittnesbörd; min sjukdom får träda upp och tala mot mig.

9 Su furor [me] destrizó, y me ha sido contrario: crujió sus dientes contra mí; contra mí aguzó sus ojos mi enemigo.

I vrede söndersliter och ansätter man mig, man biter sina tänder samman emot mig; ja, min ovän vässer mot mig sina blickar.

10 Abrieron contra mí su boca; hirieron mis mejillas con afrenta; contra mí se juntaron todos.

Man spärrar upp munnen mot mig, smädligt slår man mig på mina kinder; alla rota sig tillsammans emot mig.

11 Hame entregado Dios al mentiroso, y en las manos de los impíos me hizo estremecer

Gud giver mig till pris åt orättfärdiga människor och kastar mig i de ogudaktigas händer.

12 Próspero estaba, y desmenuzóme: y arrebatóme por la cerviz, y despedazóme, y púsome por blanco suyo.

Jag satt i god ro, då krossade han mig; han grep mig i nacken och slog mig i smulor. Han satte mig upp till ett mål för sina skott;

13 Cercáronme sus flecheros, partió mis riñones, y no perdonó: mi hiel derramó por tierra.

från alla sidor träffa mig hans pilar, han genomborrar mina njurar utan förskoning, min galla gjuter han ut på jorden.

14 Quebrantóme de quebranto sobre quebranto; corrió contra mí como un gigante.

Han bryter ned mig med stöt på stöt, han stormar emot mig såsom en kämpe.

15 Yo cosí saco sobre mi piel, y cargué mi cabeza de polvo.

Säcktyg bär jag hopfäst över min hud, och i stoftet har jag måst sänka mitt horn,

16 Mi rostro está enlodado con lloro, y mis párpados entenebrecidos:

Mitt anlete är glödande rött av gråt, och på mina ögonlock är dödsskugga lägrad.

17 A pesar de no haber iniquidad en mis manos, y de haber sido mi oración pura.

Och detta, fastän våld ej finnes i mina händer, och fastän min bön är ren!

18 ¡Oh tierra! no cubras mi sangre, y no haya lugar á mi clamor.

Du jord, överskyl icke mitt blod, och låt för mitt rop ingen vilostad finnas.

19 Mas he aquí que en los cielos está mi testigo, y mi testimonio en las alturas.

Se, redan nu har jag i himmelen mitt vittne, och i höjden den som skall tala för mig.

20 Disputadores [son] mis amigos: [mas] á Dios destilarán mis ojos.

Mina vänner hava mig nu till sitt åtlöje, därför skådar mitt öga med tårar till Gud,

21 ¡Ojalá pudiese disputar el hombre con Dios, como con su prójimo!

Ja, må han här skaffa rätt åt en man mot Gud och åt ett människobarn mot dess nästa.

22 Mas los años contados vendrán, y yo iré el camino por donde no volveré.

Ty få äro de år som skola upprinna, innan jag vandrar den väg där jag ej mer kommer åter.