Job 10

1 ESTÁ mi alma aburrida de mi vida: daré yo suelta á mi queja sobre mí, hablaré con amargura de mi alma.

Min själ är led vid livet. Jag vill giva fritt lopp åt min klagan, jag vill tala i min själs bedrövelse.

2 Diré á Dios: no me condenes; hazme entender por qué pleiteas conmigo.

Jag vill säga till Gud: Döm mig icke skyldig; låt mig veta varför du söker sak mot mig.

3 ¿Parécete bien que oprimas, que deseches la obra de tus manos, y que resplandezcas sobre el consejo de los impíos?

Anstår det dig att öva våld, att förkasta dina händers verk, medan du låter ditt ljus lysa över de ogudaktigas rådslag?

4 ¿Tienes tú ojos de carne? ¿ves tú como ve el hombre?

Har du då ögon som en varelse av kött, eller ser du såsom människor se?

5 ¿Son tus días como los días del hombre, ó tus años como los tiempos humanos,

Är din ålder som en människas ålder, eller äro dina år såsom en mans tider,

6 Para que inquieras mi iniquidad, y busques mi pecado,

eftersom du letar efter missgärning hos mig och söker att hos mig finna synd,

7 Sobre saber tú que no soy impío, y que no hay quien de tu mano libre?

du som dock vet att jag icke är skyldig, och att ingen finnes, som kan rädda ur din hand?

8 Tus manos me formaron y me compusieron todo en contorno: ¿y así me deshaces?

Dina händer hava danat och gjort mig, helt och i allo; och nu fördärvar du mig!

9 Acuérdate ahora que como á lodo me diste forma: ¿y en polvo me has de tornar?

Tänk på huru du formade mig såsom lera; och nu låter du mig åter varda till stoft!

10 ¿No me fundiste como leche, y como un queso me cuajaste?

Ja, du utgöt mig såsom mjölk, och såsom ostämne lät du mig stelna.

11 Vestísteme de piel y carne, y cubrísteme de huesos y nervios.

Med hud och kött beklädde du mig, av ben och senor vävde du mig samman.

12 Vida y misericordia me concediste, y tu visitación guardó mi espíritu.

Liv och nåd beskärde du mig, och genom din vård bevarades min ande.

13 Y estas cosas tienes guardadas en tu corazón; yo sé que esto está cerca de ti.

Men därvid gömde du i ditt hjärta den tanken, jag vet att du hade detta i sinnet:

14 Si pequé, tú me has observado, y no me limpias de mi iniquidad.

om jag syndade, skulle du vakta på mig och icke lämna min missgärning ostraffad.

15 Si fuere malo, ¡ay de mí! y si fuere justo, no levantaré mi cabeza, estando harto de deshonra, y de verme afligido.

Ve mig, om jag befunnes vara skyldig! Men vore jag än oskyldig, så finge jag ej lyfta mitt huvud, jag skulle mättas av skam och skåda min ofärd.

16 Y subirá de punto, [pues] me cazas como á león, y tornas á hacer en mí maravillas.

Höjde jag det likväl, då skulle du såsom ett lejon jaga mig och alltjämt bevisa din undermakt på mig.

17 Renuevas contra mí tus plagas, y aumentas conmigo tu furor, remudándose sobre mí ejércitos.

Nya vittnen mot mig skulle du då föra fram och alltmer låta mig känna din förtörnelse; med skaror efter skaror skulle du ansätta mig.

18 ¿Por qué me sacaste de la matriz? Habría yo espirado, y no me vieran ojos.

Varför lät du mig då komma ut ur modersskötet? Jag borde hava förgåtts, innan något öga såg mig,

19 Fuera, como si nunca hubiera sido, llevado desde el vientre á la sepultura.

hava blivit såsom hade jag aldrig varit till; från moderlivet skulle jag hava förts till graven.

20 ¿No son mis días poca cosa? Cesa pues, y déjame, para que me conforte un poco.

Kort är ju min tid; må han då låta mig vara, lämna mig i fred, så att jag får en flyktig glädje,

21 Antes que vaya para no volver, á la tierra de tinieblas y de sombra de muerte;

innan jag går hädan, för att aldrig komma åter, bort till mörkrets och dödsskuggans land,

22 Tierra de oscuridad, lóbrega como sombra de muerte, sin orden, y que aparece como [la] oscuridad [misma].

till det land vars dunkel är såsom djupa vatten, dit där dödsskugga och förvirring råder, ja, där dagsljuset självt är såsom djupa vatten.