< Salmos 88 >
1 Jehová Dios de mi salud, día y noche clamo delante de ti.
En Psalmvisa Korah barnas, till att föresjunga, om de eländas svaghet; en undervisning Hemans, dens Esrahitens. Herre Gud, min Frälsare, jag ropar dag och natt inför dig.
2 Entre delante de ti mi oración: inclina tu oído a mi clamor.
Låt mina bön komma inför dig; böj din öron till mitt ropande.
3 Porque mi alma está harta de males: y mi vida ha llegado a la sepultura. (Sheol )
Ty min själ är full med jämmer, och mitt lif är hardt när helvetet. (Sheol )
4 Soy contado con los que descienden al sepulcro: soy como hombre sin fuerza;
Jag är aktad lik vid dem som i kulona fara; jag är såsom en man, den ingen hjelp hafver.
5 Librado entre los muertos. Como los matados que duermen en el sepulcro: que no te acuerdas más de ellos, y que son cortados de tu mano.
Jag ligger ibland de döda öfvergifven, såsom de slagne, de i grafvene ligga; på hvilka du intet mer tänker, och de ifrå dine hand afskilde äro.
6 Hásme puesto en el hoyo profundo: en tinieblas, en honduras.
Du hafver lagt mig i gropena neder, uti mörkret och i djupet.
7 Sobre mí se ha acostado tu ira: y con todas tus ondas me has afligido. (Selah)
Din grymhet trycker mig, och tränger mig med allom dinom böljom. (Sela)
8 Has alejado de mí mis conocidos: hásme puesto a ellos por abominaciones: estoy encerrado, y no saldré.
Mina vänner hafver du låtit komma långt ifrå mig; du hafver gjort mig dem till en styggelse; jag ligger fången, och kan icke utkomma.
9 Mis ojos enfermaron a causa de mi aflicción: te he llamado, o! Jehová, cada día he extendido a ti mis manos.
Mitt ansigte är jämmerligit för vedermödos skull. Herre, jag åkallar dig dagliga; jag uträcker mina händer till dig.
10 ¿Harás milagro a los muertos? ¿Levantarse han los muertos para alabarte? (Selah)
Månn du då göra under ibland de döda? Eller månn de döda uppstå och tacka dig? (Sela)
11 ¿Será contada en el sepulcro tu misericordia? ¿tu verdad en la perdición?
Månn man uti grafvena förtälja dina godhet; och dina trohet uti förderfvet?
12 ¿Será conocida en las tinieblas tu maravilla? ¿y tu justicia en la tierra del olvido?
Kunna då dina under uti mörkret kända varda; eller din rättfärdighet i de lande, der all ting förgätas?
13 Y yo a ti, o! Jehová, he clamado: y de mañana te previno mi oración.
Men jag ropar till dig, Herre, och min bön kommer bittida för dig.
14 ¿Por qué, o! Jehová, desechas a mi alma? ¿ por qué escondes tu rostro de mí?
Hvi förkastar du, Herre, mina själ; och förskyler ditt ansigte för mig?
15 Yo soy afligido y menesteroso: desde la mocedad he llevado tus temores, he estado medroso.
Jag är elände och vanmägtig, att jag så bortkastad är. Jag lider ditt förskräckande, så att jag fulltnär förtviflar.
16 Sobre mí han pasado tus iras; tus espantos me han cortado.
Din grymhet går öfver mig, ditt förskräckande trycker mig.
17 Hánme rodeado como aguas de continuo: hánme cercado a una.
De omlägga mig dagliga såsom vatten, och omhvärfva mig tillsammans.
18 Has alejado de mí el amigo y el compañero; y mis conocidos en las tinieblas.
Du gör, att mina vänner och näste, och mine kände draga sig långt ifrå mig, för sådana jämmers skull.