Salmos 74

1 ¿Por qué o! Dios, nos has desechado para siempre? ¿ por qué ha humeado tu furor contra las ovejas de tu dehesa?

En sång av Asaf. Varför, o Gud, har du så alldeles förkastat oss, varför ryker din vredes eld mot fåren i din hjord?

2 Acuérdate de tu congregación, que adquiriste de tiempo antiguo: cuando redimiste la vara de tu heredad, este monte de Sión, donde has habitado.

Tänk på din menighet, som du i fordom tid förvärvade, som du förlossade, till att bliva din arvedels stam; tänk på Sions berg, där du har din boning.

3 Levanta tus pies a los asolamientos eternos: a todo enemigo que ha hecho mal en el santuario.

Vänd dina steg till den plats där evig förödelse råder; allt har ju fienden fördärvat i helgedomen.

4 Tus enemigos han bramado en medio de tus sinagogas: han puesto en ellas sus señas, señas.

Dina ovänner hava skränat inne i ditt församlingshus, de hava satt upp sina tecken såsom rätta tecken.

5 Nombrado era, como si lo llevara al cielo, el que metía las hachas en el monte de la madera para el edificio del santuario.

Det var en syn, såsom när man höjer yxor mot en tjock skog.

6 Y ahora con hachas y martillos han quebrado todas sus entalladuras.

Och alla dess snidverk hava de nu krossat med yxa och bila.

7 Han puesto a fuego tus santuarios, el tabernáculo de tu nombre han ensuciado en tierra.

De hava satt eld på din helgedom och oskärat ända till grunden ditt namns boning.

8 Dijeron en su corazón: Destruyámoslos de una vez: quemaron todas las sinagogas de Dios en la tierra.

De hava sagt i sina hjärtan: "Vi vilja alldeles kuva dem." Alla Guds församlingshus hava de bränt upp här i landet.

9 No vemos ya nuestras señales: no hay más profeta, ni hay con nosotros quien sepa: ¿hasta cuándo?

Våra tecken se vi icke; ingen profet finnes mer, och hos oss är ingen som vet för huru länge.

10 ¿Hasta cuándo, o! Dios, nos afrentará el angustiador? ¿blasfemará el enemigo perpetuamente tu nombre?

Huru länge, och Gud, skall ovännen få smäda och fienden oavlåtligen få förakta ditt namn?

11 ¿Por qué retráes tu mano, y tu diestra la escondes dentro de tu seno?

Varför håller du tillbaka din hand, din högra hand? Drag den fram ur din barm och förgör dem.

12 Y Dios ha sido mi rey de tiempo antiguo: el que obraba saludes en medio de la tierra.

Gud, du är ju min konung av ålder, du är den som skaffar frälsning på jorden.

13 Tú hendiste la mar con tu fortaleza: quebrantaste cabezas de ballenas en las aguas.

Det var du som delade havet genom din makt; du krossade drakarnas huvuden mot vattnet.

14 Tú magullaste las cabezas del leviatán: le diste por comida al pueblo de los desiertos.

Det var du som bräckte Leviatans huvuden och gav honom till mat åt öknens skaror.

15 Tú abriste fuente y río: tú secaste ríos impetuosos.

Det var du som lät källa och bäck bryta fram; du lät ock starka strömmar uttorka.

16 Tuyo es el día, tuya también es la noche: tú aparejaste la lumbre y el sol.

Din är dagen, din är ock natten, du har berett ljuset och solen.

17 Tú estableciste todos los términos de la tierra: el verano y el invierno tú los formaste.

Det är du som har fastställt alla jordens gränser; sommar och vinter äro skapade av dig.

18 Acuérdate de esto, que el enemigo ha dicho afrentas a Jehová: y que el pueblo insensato ha blasfemado tu nombre.

Så tänk nu på huru fienden smädar HERREN, och huru ett dåraktigt folk föraktar ditt namn.

19 No entregues a las bestias el alma de tu tórtola: y no olvides para siempre la compañía de tus afligidos.

Lämna ej ut åt vilddjuren din turturduvas själ; förgät icke för alltid dina betrycktas liv.

20 Mira al concierto: porque las oscuridades de la tierra se han henchido de habitaciones de violencia.

Tänk på förbundet; ty i landets smygvrår finnes fullt upp av våldsnästen.

21 No vuelva avergonzado el abatido: el afligido y el menesteroso alabarán tu nombre.

Låt icke den förtryckte vika tillbaka med blygd, låt den betryckte och den fattige lova ditt namn.

22 Levántate, o! Dios, pleitea tu pleito: acuérdate de tu injuria con que el insensato te injuria cada día.

Stå upp, o Gud; utför din sak. Betänk huru du varder smädad hela dagen av dåren.

23 No olvides las voces de tus enemigos: el tropel de los que se levantan contra ti sube continuamente.

Glöm icke bort dina ovänners rop, dina motståndares larm, som alltjämt höjes.