Salmos 71

1 En ti, Jehová, he esperado; no sea yo confundido para siempre.

Till dig, HERRE, tager jag min tillflykt; låt mig aldrig komma på skam.

2 Escápame, y líbrame en tu justicia: inclina a mí tu oído, y sálvame.

Rädda mig och befria mig genom din rättfärdighet; böj ditt öra till mig och fräls mig.

3 Séme por peña de fortaleza donde venga continuamente: mandado has que yo sea salvo, porque tú eres mi roca y mi castillo.

Var mig en klippa där jag får bo, och dit jag alltid kan fly, du som beskär mig frälsning. Ty du är mitt bergfäste och min borg.

4 Dios mío, escápame de la mano del impío, de la mano del perverso y falsario.

Min Gud, befria mig ur den ogudaktiges våld, ur den orättfärdiges och förtryckarens hand.

5 Porque tú eres mi esperanza, Señor Jehová: seguridad mía desde mi mocedad.

Ty du är mitt hopp, o Herre, HERRE, du är min förtröstan allt ifrån min ungdom.

6 Por ti he sido sustentado desde el vientre: de las entrañas de mi madre tú fuiste el que me sacaste: de ti ha sido siempre mi alabanza.

Du har varit mitt stöd allt ifrån moderlivet, ja, du har förlöst mig ur min moders liv; dig gäller ständigt mitt lov.

7 Como prodigio he sido a muchos; y tú mi refugio fuerte.

Jag har blivit såsom ett vidunder för många; men du är min starka tillflykt.

8 Sea llena mi boca de tu alabanza, todo el día de tu gloria.

Låt min mun vara full av ditt lov, hela dagen av din ära.

9 No me deseches en el tiempo de la vejez: cuando mi fuerza se acabare, no me desampares.

Förkasta mig icke i min ålderdoms tid, övergiv mig ej, när min kraft försvinner.

10 Porque mis enemigos han dicho de mí; y los que asechan mi vida, consultaron juntamente,

Ty mina fiender säga så om mig, och de som vakta på min själ rådslå så med varandra:

11 Diciendo: Dios le ha dejado: perseguíd, y tomádle, porque no hay quien le libre.

»Gud har övergivit honom; förföljen och gripen honom, ty det finnes ingen som räddar.»

12 O! Dios, no te alejes de mí: Dios mío, apresúrate para ayudarme.

Gud, var icke långt ifrån mig; min Gud, skynda till min hjälp.

13 Sean avergonzados, perezcan, los adversarios de mi alma: sean cubiertos de vergüenza y de confusión, los que buscan mi mal.

Må de komma på skam och förgås, som stå emot min själ; må de höljas med smälek och blygd, som söka min ofärd.

14 Y yo siempre esperaré: y añadiré sobre toda tu alabanza.

Men jag skall alltid hoppas och än mer föröka allt ditt lov.

15 Mi boca recontará tu justicia: todo el día tu salud, aunque no sé el número.

Min mun skall förtälja din rättfärdighet, hela dagen din frälsning, ty jag känner intet mått därpå.

16 Vendré a las valentías del Señor Jehová: haré memoria de la justicia de ti solo.

Jag skall frambära Herrens, HERRENS väldiga gärningar; jag skall prisa din rättfärdighet, ja, din allenast.

17 O! Dios, enseñásteme desde mi mocedad, y hasta ahora: manifestaré tus maravillas.

Gud, du har undervisat mig allt ifrån min ungdom; och intill nu förkunnar jag dina under.

18 Y aun hasta la vejez y las canas: o! Dios, no me desampares: hasta que denuncie tu brazo a la posteridad: tus valentías a todos los que vendrán.

Så övergiv mig ej heller, o Gud, i min ålderdom, när jag varder grå, till dess jag får förtälja om din arm för ett annat släkte, om din makt för alla dem som skola komma.

19 Y tu justicia, o! Dios, hasta lo alto: porque has hecho grandes cosas: o! Dios, ¿quién como tú?

Din rättfärdighet når till himmelen, o Gud. Du som har gjort så stora ting, o Gud, vem är dig lik?

20 Que me has hecho ver muchas angustias y males: volverás, y darme has vida: y de los abismos de la tierra volverás a levantarme.

Du som har låtit oss pröva så mycken nöd och olycka, du skall åter göra oss levande och föra oss upp igen du jordens djup.

21 Aumentarás mí magnificencia: y volverás a consolarme.

Ja, låt mig växa till alltmer; och trösta mig igen.

22 Asimismo yo te alabaré con instrumento de salterio: tu verdad, o! Dios mío, cantaré a ti en la arpa, o! Santo de Israel.

Så vill ock jag tacka dig med psaltarspel för din trofasthet, min Gud; jag vill lovsjunga dig till harpa, du Israels Helige.

23 Mis labios cantarán cuando salmeare a ti: y mi alma, a la cual redimiste.

Mina läppar skola jubla, ty jag vill lovsjunga dig; ja, jubla skall min själ, som du har förlossat.

24 Asimismo mi lengua todo el día hablará de tu justicia: por cuanto fueron avergonzados, por cuanto fueron confusos, los que procuraban mi mal.

Och min tunga skall hela dagen tala om din rättfärdighet; ty de som sökte min ofärd hava kommit på skam och måst blygas.