Salmos 56

1 Ten misericordia de mí, o! Dios; porque me traga el hombre; cada día batallándome aprieta.

Ett gyldene klenodium Davids, till att föresjunga, om den dumba dufvona ibland de främmanda, då de Philisteer grepo honom i Gath. Gud, var mig nådelig, ty menniskor vilja nedersänka mig; dagliga strida de, och tränga mig.

2 Tráganme mis enemigos cada día: porque muchos son los que pelean contra mí, o! Altísimo.

Mine fiender nedersänka mig dagliga ty månge strida emot mig högmodeliga.

3 De día temo: mas yo en ti confío.

När jag fruktar mig, så hoppas jag uppå dig.

4 En Dios alabaré su palabra: en Dios he confiado, no temeré lo que la carne me hará.

Jag vill prisa Guds ord; på Gud vill jag hoppas, och intet frukta mig. Hvad skulle något kött göra mig?

5 Todos los días me contristan mis negocios: contra mí son todos sus pensamientos para mal.

Dagliga strida de emot min ord; alle deras tankar äro, att de må göra mig ondt.

6 Congréganse, escóndense, ellos miran atentamente mis pisadas esperando mi alma.

De hålla tillhopa, och vakta, och taga vara uppå mina hälar, huru de mina själ gripa måga.

7 ¿Por la iniquidad escaparán ellos? o! Dios, derriba los pueblos con furor.

Hvad de ondt göra, det är allaredo tillgifvet ( säga de ). Gud störte sådana menniskor neder utan alla nåde.

8 Mis huidas has contado tú; pon mis lágrimas en tu odre, ciertamente en tu libro.

Räkna min flykt; fatta mina tårar uti din lägel; utan tvifvel räknar du dem.

9 Entonces serán vueltos atrás mis enemigos el día que yo clamare: en esto conozco que Dios es por mí.

Då måste mina fiender tillbakavända. När jag ropar, förmärker jag, att du min Gud äst.

10 En Dios alabaré su palabra; en Jehová alabaré su palabra.

Jag vill prisa Guds ord; Herrans ord vill jag prisa.

11 En Dios he confiado, no temeré lo que el hombre me hará.

Uppå Gud hoppas jag, och fruktar mig intet; hvad kunna menniskor göra mig?

12 Sobre mí, o! Dios, están tus votos: alabanzas te pagaré.

Jag hafver gjort dig löfte, Gud, att jag dig tacka vill.

13 Por cuanto has escapado mi vida de la muerte, ciertamente mis pies de caída: para que ande delante de Dios en la luz de los que viven.

Ty du hafver frälst mina själ ifrå döden, mina fötter ifrå fall; att jag må vandra för Gudi uti de lefvandes ljuse.