Salmos 2

1 ¿Por qué se amotinan las gentes, y los pueblos piensan vanidad?

Hvarföre vredgas Hedningarna, och folken tala så fåfängt?

2 Estarán los reyes de la tierra, y príncipes consultarán en uno contra Jehová, y contra su ungido, diciendo:

Konungarna på jordene resa sig upp, och herrarna rådslå med hvarannan emot Herran och hans Smorda:

3 Rompamos sus coyundas: y echemos de nosotros sus cuerdas.

Låt oss sönderslita deras bojor, och kasta deras band bort ifrån oss.

4 El que mora en los cielos se reirá: el Señor se burlará de ellos.

Men den i himmelen bor, begabbar dem, och Herren bespottar dem.

5 Entonces hablará a ellos con su furor, y con su ira los conturbará.

Han skall en gång tala med dem i sine vrede, och med sine grymhet skall han förskräcka dem.

6 Y yo te establecí mi rey sobre Sión, el monte de mi santidad.

Men jag hafver insatt min Konung på mitt helga berg Zion.

7 Yo recitaré el decreto. Jehová me dijo: Mi hijo eres tú: yo te engendré hoy.

Jag vill om ett sådant sätt predika, som Herren till mig sagt hafver: Du äst min Son, i dag hafver jag födt dig.

8 Demándame, y yo daré las gentes por tu heredad, y por tu posesión los cabos de la tierra.

Äska, af mig, så vill jag gifva dig Hedningarna till arfs, och verldenes ändar till egendom.

9 Quebrantarlos has con vara de hierro: como vaso de ollero los desmenuzarás.

Du skall sönderslå dem med jernspiro; såsom lerpottor skall du sönderkrossa dem.

10 Y ahora reyes entendéd: admitid consejo jueces de la tierra.

Så låter nu undervisa eder, I Konungar; och låter tukta eder, I domare på jordene.

11 Servíd a Jehová con temor: y alegráos con temblor.

Tjener Herranom med fruktan, och fröjder eder med bäfvande.

12 Besád al hijo, porque no se enoje, y perezcáis en el camino: cuando se encendiere un poco su furor, bienaventurados todos los que confían en él.

Hyller Sonen, att han icke förtörnas, och I förgås på, vägenom; ty hans vrede skall snart begynna att bränna; men salige äro alle de som trösta på honom.