Salmos 109

1 ¡O Dios de mi alabanza! no calles:

En Psalm Davids, till att föresjunga. Gud, mitt lof, tig icke;

2 Porque boca de impío, y boca de engañador se han abierto sobre mí: han hablado de mí con lengua mentirosa.

Ty de hafva upplåtit sin ogudaktiga och falska mun emot mig, och tala emot mig med falska tungor.

3 Y con palabras de odio me rodearon; y pelearon contra mí sin causa.

Och de tala hätskeliga emot mig allestäds, och strida emot mig utan sak.

4 En pago de mi amor me han sido adversarios; y yo, hacía oración.

Derföre, att jag älskar dem, äro de emot mig; men jag beder.

5 Y pusieron contra mí mal por bien; y odio por mi amor.

De bevisa mig ondt för godt, och hat för min kärlek.

6 Pon sobre él al impío, y Satanás esté a su diestra.

Sätt ogudaktiga öfver honom, och Satan stånde på hans högra hand.

7 Cuando fuere juzgado, salga por impío, y su oración sea para pecado.

Den som sig af honom lära låter, hans lefverne vare ogudaktigt, och hans bön vare synd.

8 Sean sus días pocos: tome otro su oficio.

Varde hans dagar få, och hans ämbete tage en annar.

9 Sean sus hijos huérfanos; y su mujer viuda.

Varde hans barn faderlös, och hans hustru enka.

10 Y anden sus hijos vagabundos, y mendiguen; y procuren de sus desiertos.

Hans barn gånge husvill och tigge, och söke, såsom de der förderfvade äro.

11 Enrede el acreedor todo lo que tiene; y extraños saqueen su trabajo.

De ockrare utsuge allt det han hafver, och de främmande bortröfve hans gods.

12 No tenga quien le haga misericordia; ni haya quien tenga compasión de sus huérfanos.

Och ingen bevise honom godt, och ingen förbarme sig öfver hans faderlösa.

13 Su posteridad sea talada: en segunda generación sea raído su nombre.

Hans efterkommande varde utrotade; deras namn varde i androm led utplånad.

14 Venga en memoria cerca de Jehová la maldad de sus padres; y el pecado de su madre no sea raído.

På hans fäders missgerning varde tänkt för Herranom, och hans moders synd varde intet utplånad.

15 Estén delante de Jehová siempre; y él corte de la tierra su memoria.

Herren låte dem aldrig komma utu sin ögnasyn, och deras åminnelse varde utrotad på jordene;

16 Por cuanto no se acordó de hacer misericordia; y persiguió al varón afligido, y menesteroso, y quebrantado de corazón, para matarle.

Derföre att han så platt ingen barmhertighet hade; utan förföljde den elända och fattiga, och den bedröfvada, till att dräpa honom.

17 Y amó la maldición, y vínole; y no quiso la bendición, y ella se alejó de él.

Och han ville hafva förbannelse, den skall ock komma honom; han ville icke välsignelse, så skall hon ock vara långt ifrå honom.

18 Y vistióse de maldición como de su vestido; y entró como agua en sus entrañas, y como aceite en sus huesos.

Och han drog förbannelse uppå sig, såsom sina skjorto; och hon är ingången i hans inelfver, såsom vatten, och såsom olja uti hans ben.

19 Séale como vestido con que se cubra; y en lugar de cinto con que siempre se ciña.

Hon varde honom såsom en klädnad, den han uppå sig hafver, och såsom ett bälte, der han allestädes omgjordar sig med.

20 Este sea el salario, de parte de Jehová, de los que me calumnían; y los que hablan mal contra mi alma.

Alltså ske dem af Herranom, som mig emot äro, och tala ondt emot mina själ.

21 Y tú, Jehová Señor, haz conmigo por causa de tu nombre: escápame, porque tu misericordia es buena.

Men du, Herre, Herre, var du med mig för ditt Namns skull; ty din nåd är min tröst, fräls mig.

22 Porque yo soy afligido y necesitado; y mi corazón está herido dentro de mí.

Ty jag är fattig och elände; mitt hjerta är bedröfvadt i mig.

23 Como la sombra cuando declina me voy; soy sacudido como langosta.

Jag går bort såsom en skugge, den fördrifven varder, och varder förjagad såsom gräshoppor.

24 Mis rodillas están enflaquecidas a causa del ayuno; y mi carne está falta de gordura.

Min knä äro svage af fasto, och mitt kött är magert, och hafver ingen fetma.

25 Yo he sido a ellos oprobio: mirábanme, y meneaban su cabeza.

Och jag måste vara deras begabberi; när de se mig, rista de sitt hufvud.

26 Ayúdame, Jehová Dios mío: sálvame conforme a tu misericordia;

Gör mig bistånd, Herre, min Gud; hjelp mig efter dina nåd;

27 Y entiendan que esta es tu mano; que tú, Jehová, has hecho esto.

Att de måga förnimma, att det är din hand; att du, Herre, detta gör.

28 Maldigan ellos, y bendigas tú; levántense, mas sean avergonzados: y tu siervo sea alegrado.

Förbanna de, så välsigna du; sätta de sig emot mig, så varde de till skam; men din tjenare glädje sig.

29 Sean vestidos de vergüenza los que me calumnían; y sean cubiertos como de manto de su confusión.

Mine motståndare varde med försmädelse beklädde, och varde med sine skam öfvertäckte, såsom med en kjortel.

30 Yo alabaré a Jehová en gran manera con mi boca; y en medio de muchos le loaré:

Jag vill mycket tacka Herranom med min mun, och lofva honom ibland många.

31 Porque él se pondrá a la diestra del pobre; para librar su alma de los que juzgan.

Ty han står dem fattiga på högra handene, att han skall hjelpa honom ifrå dem som hans lif fördöma.