Proverbios 31
1 Palabras de Lemuel rey: la profecía con que le enseñó su madre.
Detta är konung Lemuels ord, vad hans moder sade, när hon förmanade honom:
2 ¿Qué, hijo mío? ¿Y qué, hijo de mi vientre? ¿y qué, hijo de mis deseos?
Hör, min son, ja, hör, du mitt livs son, hör, du mina löftens son.
3 No des a las mujeres tu fuerza, ni tus caminos, que es para destruir a los reyes.
Giv icke din kraft åt kvinnor, vänd icke dina vägar till dem som äro konungars fördärv.
4 No es de los reyes, o! Lemuel, no es de los reyes beber vino, ni de los príncipes la cerveza:
Ej konungar tillkommer det, Lemoel, ej konungar tillkommer det att dricka vin ej furstar att fråga efter starka drycker.
5 Porque no beban, y olviden la ley; y perviertan el derecho de todos los hijos afligidos.
De kunde eljest under sitt drickande förgäta lagen och förvända rätten för alla eländets barn.
6 Dad la cerveza al que perece, y el vino a los de amargo ánimo.
Nej, åt den olycklige give man starka drycker och vin åt dem som hava en bedrövad själ.
7 Beban, y olvídense de su necesidad, y de su miseria no se acuerden más.
Må dessa dricka och förgäta sitt armod och höra upp att tänka på sin vedermöda.
8 Abre tu boca por el mudo, en el juicio de todos los hijos de muerte.
Upplåt din mun till förmån för den stumme och till att skaffa alla hjälplösa rätt.
9 Abre tu boca, juzga justicia, y el derecho del pobre, y del menesteroso.
Ja, upplåt din mun och döm med rättvisa, och skaffa den betryckte och fattige rätt. ----
10 ¿Mujer valiente quién la hallará? porque su valor luengamente pasa al de las piedras preciosas.
En idog hustru, var finner man en sådan? Långt högre än pärlor står hon i pris.
11 El corazón de su marido está en ella confiado, y de despojo no tendrá necesidad.
På henne förlitar sig hennes mans hjärta, och bärgning kommer icke att fattas honom.
12 Dárle ha bien, y no mal, todos los días de su vida.
Hon gör honom vad ljuvt är och icke vad lett är, i alla sina levnadsdagar.
13 Buscó lana y lino; y de voluntad trabajó con sus manos.
Omsorg har hon om ull och lin och låter sina händer arbeta med lust.
14 Fue como navío de mercader, que trae su pan de lejos.
Hon är såsom en köpmans skepp, sitt förråd hämtar hon fjärran ifrån.
15 Levantóse aun de noche; y dio comida a su familia; y ración a sus criadas.
Medan det ännu är natt, står hon upp och sätter fram mat åt sitt husfolk, åt tjänarinnorna deras bestämda del.
16 Consideró la heredad, y compróla; y plantó viña del fruto de sus manos.
Hon har planer på en åker, och hon skaffar sig den; av sina händers förvärv planterar hon en vingård.
17 Ciñó sus lomos de fortaleza, y esforzó sus brazos.
Hon omgjordar sina länder med kraft och lägger driftighet i sina armar.
18 Gustó que era buena su granjería; su candela no se apagó de noche.
Så förmärker hon att hennes hushållning går väl; hennes lampa släckes icke ut om natten.
19 Aplicó sus manos al huso; y sus manos trataron la rueca.
Till spinnrocken griper hon med sina händer, och hennes fingrar fatta om sländan.
20 Su mano extendió al pobre; y al menesteroso extendió sus manos.
För den betryckte öppnar hon sin hand och räcker ut sina armar mot den fattige.
21 No tendrá temor de la nieve por su familia, porque toda su familia está vestida de ropas dobladas.
Av snötiden fruktar hon intet för sitt hus, ty hela hennes hus har kläder av scharlakan.
22 Ella se hizo tapices: de lino fino y púrpura es su vestido.
Sköna täcken gör hon åt sig, hon har kläder av finaste linne och purpur.
23 Conocido es su marido en las puertas, cuando se asienta con los ancianos de la tierra.
Hennes man är känd i stadens portar, där han sitter bland landets äldste.
24 Hizo telas, y vendió; y dio cintas al mercader.
Fina linneskjortor gör hon och säljer dem, och bälten avyttrar hon till krämaren.
25 Fortaleza y hermosura es su vestido; y en el día postrero reirá.
Kraft och heder är hennes klädnad, och hon ler mot den dag som kommer.
26 Abrió su boca con sabiduría; y la ley de clemencia está en su boca.
Sin mun upplåter hon med vishet, och har vänlig förmaning på sin tunga.
27 Considera los caminos de su casa; y no comió el pan de balde.
Hon vakar över ordningen i sitt hus och äter ej i lättja sitt bröd.
28 Levantáronse sus hijos, y llamáronla bienaventurada; y su marido también la alabó.
Hennes söner stå upp och prisa henne säll, hennes man likaså och förkunnar hennes lov:
29 Muchas mujeres hicieron riquezas, mas tú las sobrepujaste a todas.
"Många idoga kvinnor hava funnits, men du, du övergår dem allasammans."
30 Engañosa es la gracia, y vana la hermosura: la mujer que teme a Jehová, esa será alabada.
Skönhet är förgänglig och fägring en vindfläkt; men prisas må en hustru som fruktar HERREN.
31 Dádla del fruto de sus manos; y alábenla en las puertas sus hechos.
Må hon få njuta sina gärningars frukt; hennes verk skola prisa henne i portarna.
