Lamentaciones 5
1 Acuérdate, o! Jehová, de lo que nos ha venido: vé, y mira nuestra vergüenza.
Tänk, HERRE, på vad som har vederfarits oss skåda ned och se till vår smälek.
2 Nuestra heredad se ha vuelto a extraños, nuestras casas a forasteros.
Vår arvedel har kommit i främlingars ägo, våra hus i utlänningars.
3 Huérfanos somos sin padre: nuestras madres como viudas.
Vi hava blivit värnlösa, vi hava ingen fader; våra mödrar äro såsom änkor.
4 Nuestra agua bebemos por dinero, nuestra leña compramos por precio.
Vattnet som tillhör oss få vi dricka allenast för penningar; vår egen ved måste vi betala.
5 Sobre nuestra cerviz padecemos persecución; cansámosnos, y no hay para nosotros descanso.
Våra förföljare äro oss på halsen; huru trötta vi än äro, unnas oss dock ingen vila.
6 A Egipto dimos la mano, y al Asirio, para hartarnos de pan.
Vi hava måst giva oss under Egypten, under Assyrien, för att få bröd till att mätta oss med.
7 Nuestros padres pecaron, y son muertos; y nosotros llevamos sus castigos.
Våra fäder hava syndat, de äro icke mer, vi måste bära deras missgärningar.
8 Siervos se enseñorearon de nosotros: no hubo quien nos librase de su mano.
Trälar få råda över oss; ingen finnes, som rycker oss ur deras våld.
9 Con el peligro de nuestras vidas traíamos nuestro pan delante de la espada del desierto.
Med fara för vårt liv hämta vi vårt bröd, bärga det undan öknens svärd.
10 Nuestros cueros se ennegrecieron como un horno a causa del ardor de la hambre.
Vår hud är glödande såsom en ugn, för brännande hungers skull.
11 Afligieron a las mujeres en Sión, a las vírgenes en las ciudades de Judá.
Kvinnorna kränkte man i Sion, jungfrurna i Juda städer.
12 A los príncipes colgaron con su mano: no reverenciaron los rostros de los viejos.
Furstarna blevo upphängda av deras händer, för de äldste visade de ingen försyn.
13 Llevaron los mozos a moler, y los muchachos desfallecieron en la leña.
Ynglingarna måste bära på kvarnstenar, och gossarna dignade under vedbördor.
14 Los ancianos cesaron de la puerta, los mancebos de sus canciones.
De gamla sitta icke mer i porten, de unga hava upphört med sitt strängaspel.
15 Cesó el gozo de nuestro corazón, nuestro corro se tornó en luto.
Våra hjärtan hava icke mer någon fröjd i sorgelåt är vår dans förvandlad.
16 Cayó la corona de nuestra cabeza: ¡ay ahora de nosotros! porque pecamos.
Kronan har fallit ifrån vårt huvud; ve oss, att vi syndade så!
17 Por esto fue entristecido nuestro corazón, por esto se entenebrecieron nuestros ojos.
Därför hava ock våra hjärtan blivit sjuka, därför äro våra ögon förmörkade,
18 Por el monte de Sión que es asolado, zorras andan en él.
för Sions bergs skull, som nu ligger öde, så att rävarna ströva omkring därpå.
19 Mas tú, Jehová, para siempre permanecerás: tu trono de generación en generación.
Du, HERRE, tronar evinnerligen; din tron består från släkte till släkte.
20 ¿Por qué te olvidarás para siempre de nosotros? ¿dejarnos has por luengos días?
Varför vill du för alltid förgäta oss, förkasta oss för beständigt?
21 Vuélvenos, o! Jehová, a ti, y volvernos hemos: renueva nuestros días como al principio.
Tag oss åter till dig, HERRE, så att vi få vända åter; förnya våra dagar, så att de bliva såsom fordom.
22 Porque desechando nos has desechado: háste airado contra nosotros en gran manera.
Eller har du alldeles förkastat oss? Förtörnas du på oss så övermåttan?
