Job 9
1 Y respondió Job, y dijo:
Job svarade och sade:
2 Ciertamente yo conozco que es así: ¿y como se justificará el hombre con Dios?
Ja, jag vet det fullväl, att så är, att en menniska icke kan bestå rättfärdig för Gud.
3 Si quisiere contender con él, no le podrá responder a una cosa de mil.
Täckes honom träta med honom, så kan han icke svara honom ett emot tusende.
4 El es sabio de corazón, y fuerte de fuerza: ¿quién fue duro contra él, y quedó en paz?
Han är vis och mägtig; hvem hafver det dock gått väl af, som sig hafver satt emot honom?
5 Que arranca los montes con su furor, y no conocen quien los trastornó.
Han försätter bergen, förr än de det förnimma; hvilka han i sine vrede omkastar.
6 Que remueve la tierra de su lugar, y hace temblar sus columnas.
Han rörer jordena af sitt rum, så att hennes pelare bäfva.
7 Que manda al sol, y no sale; y a las estrellas sella.
Han talar till solena, så går hon intet upp, och han förseglar stjernorna.
8 El que solo extiende los cielos, y anda sobre las alturas de la mar.
Han allena utsträcker himmelen, och går på hafsens vägar.
9 El que hizo el Arcturo, y el Orión y las Pléyades, y los lugares secretos del mediodía.
Han gör Karlavagnen ( på himmelen ) och Orion; sjustjernorna, och de stjernor söderut.
10 El que hace grandes cosas, e incomprensibles, y maravillosas sin número.
Han gör mägtig ting, som man icke utransaka kan, och under, deruppå intet tal är.
11 He aquí, que él pasará delante de mí, y yo no le veré; pasará, y no le entenderé.
Si, han går framom mig, förr än jag varder det varse; och han förvandlar sig, förr än jag det märker.
12 He aquí, arrebatará: ¿quién le hará restituir? ¿Quién le dirá: Qué haces?
Si, om han går hasteliga bort, ho vill hemta honom igen? Ho vill säga till honom: Hvad gör du?
13 Dios no tornará atrás su ira, y debajo de él se encorvan los que ayudan a la soberbia.
Han är Gud, hans vrede kan ingen stilla; under honom måste buga sig de stolta herrar.
14 ¿Cuánto menos le responderé yo, y hablaré con él palabras estudiadas?
Huru skulle jag då svara honom, och finna några ord emot honom?
15 Que aunque yo sea justo, no responderé: antes habré de rogar a mi juez.
Om jag än rätt hafver, så kan jag dock likväl intet svara honom; utan måste i rättenom bedjas före.
16 Que si yo le invocase, y él me respondiese, aun no creeré que haya escuchado mi voz.
Och om jag än åkallade honom, och han hörde mig; så tror jag dock icke, att han hörer mina röst.
17 Porque me ha quebrado con tempestad, y ha aumentado mis heridas sin causa.
Ty han far öfver mig med storm, och gör mig såren mång utan sak.
18 Que aun no me ha concedido que tome mi aliento, mas háme hartado de amarguras.
Han låter icke min anda vederqvickas, utan gör mig full med bedröfvelse.
19 Si habláremos de su poder, fuerte ciertamente es: si de su juicio, ¿quién me lo emplazará?
Vill man magt, så är han för mägtig; vill man rätten, ho vill vittna med mig?
20 Si yo me justificare, mi boca me condenará: si me predicare perfecto, él me hará inicuo.
Om jag säger att jag är rättfärdig, så fördömer han mig dock; är jag from, så för han mig dock till ondan.
21 Si yo me predicare acabado, no conozco mi alma: condenaré mi vida.
Är jag än from, så tör min själ dock intet hålla sig dervid; jag begärer intet mer lefva.
22 Una cosa resta, es a saber, que yo diga: Al perfecto y al impío, él los consume.
Det är det som jag sagt hafver; han förgör både den goda, och den ogudaktiga.
23 Si es azote, mate de presto, él se rie de la tentación de los inocentes.
När han begynner till att slå, så dräper han straxt, och begabbar de oskyldigas frestelse.
24 La tierra es entregada en manos de los impíos, y él cubre el rostro de sus jueces. Sino es él que lo hace, ¿dónde está? ¿quién es?
Men landet varder gifvet under dens ogudaktigas hand, att han undertrycker dess domare; är det icke så, huru skulle det annars vara.
25 Mis días fueron más ligeros que un correo: huyeron, y nunca vieron bien.
Mine dagar hafva varit snarare än en löpare; de hafva flytt, och hafva intet godt sett.
26 Pasaron con los navíos de Ebeh: o como el águila que se abate a la comida.
De äro förgångne såsom stark skepp; såsom en örn flyger till maten.
27 Si digo: Olvidaré mi queja, dejaré mi saña, y esforzarme he:
När jag tänker: Jag vill glömma bort min klagan; jag vill förvandla mitt ansigte, och vederqvicka mig;
28 Temo todos mis trabajos: sé que no me perdonarás.
Så fruktar jag mig för all min sveda, vetandes, att du icke låter mig vara oskyldig.
29 Si yo soy impío, ¿para que trabajaré en vano?
Är jag nu ogudaktig, hvi hafver jag då sådana onyttiga vedermödo?
30 Aunque me lave con aguas de nieve, y aunque limpie mis manos con la misma limpieza;
Om jag än tvådde mig i snö, och gjorde mina händer rena i källo;
31 Aun me hundirás en la huesa: y mis propios vestidos me abominarán.
Så doppar du mig dock i träck, och min kläder varda mig illa ståndande.
32 Porque no es hombre como yo, para que yo le responda, y vengamos juntamente a juicio.
Ty han är icke min like, dem jag svara kunde, att vi måtte både komma för rätten.
33 No hay entre nosotros árbitro que ponga su mano sobre nosotros ambos.
Det är ingen, som oss åtskiljer; som sätter sina hand emellan oss båda.
34 Quite de sobre mí su verdugo, y su terror no me perturbe;
Han tage sitt ris ifrå mig, och låte sin förskräckelse komma ifrå mig;
35 Y hablaré, y no le temeré: porque así no estoy conmigo.
Att jag må tala, och icke mer torf frukta för honom; ty jag vet mig oskyldig.
