Job 6
1 Y respondió Job, y dijo:
Job svarade, och sade:
2 ¡Oh si se pesasen al justo mi queja y mi tormento, y fuesen alzadas igualmente en balanza!
När man voge min jämmer, och lade allt mitt lidande på ena våg,
3 Porque [mi tormento] pesaría más que la arena de la mar: y por tanto mis palabras son cortadas.
Så skulle det vara svårare, än sanden i hafvet; derföre är förgäfves hvad jag säger.
4 Porque las saetas del Todopoderoso están en mí, cuyo veneno bebe mi espíritu; y terrores de Dios me combaten.
Förty dens Allsmägtigas pilar stå i mig, hvilkens grymhet utsuper allan min anda; och Guds förskräckelse äro ställd uppå mig.
5 ¿Por ventura gime el asno montés junto a la yerba? ¿O brama el buey junto a su pasto?
Icke ropar vildåsnen, när han hafver gräs; ej heller oxen, då han hafver foder.
6 ¿Comerse ha lo desabrido sin sal? ¿o habrá gusto en la clara del huevo?
Kan man ock äta det som osaltadt är? Eller månn någor vilja smaka det hvita om äggeblomman?
7 Las cosas que mi alma no quería tocar antes, ahora por los dolores son mi comida.
Der min själ tillförene vämjade vid, det är nu min mat för värks skull.
8 ¡Quién me diese que viniese mi petición, y que Dios me diese lo que espero!
O! att min bön måtte ske, och Gud gåfve mig det jag förhoppas;
9 ¡Y que Dios quisiese quebrantarme; y que soltase su mano, y me despedazase!
Att Gud toge till att sönderslå mig, och låte sina hand sönderkrossa mig;
10 Y en esto crecería mi consolación, si me asase con dolor sin tener misericordia: no que haya contradicho las palabras del Santo.
Så hade jag ändå tröst, och ville bedja i minom sjukdom, att han icke skonade mig; jag hafver dock icke nekat dens Heligas tal.
11 ¿Qué es mi fortaleza, para esperar aun? ¿Y qué es mi fin, para dilatar mi vida?
Hvad är min kraft, att jag skulle kunna härda ut? Och hvad är min ändalykt, att min själ skulle vara tålig?
12 ¿Mi fortaleza, es la de las piedras? ¿o mi carne, es de acero?
Min kraft är dock icke af sten, ej är heller mitt kött af koppar.
13 ¿No me ayudo cuánto puedo? ¿y con todo eso el poder me falta del todo?
Hafver jag dock ingenstäds hjelp; och ingen ting vill gå fram med mig.
14 El atribulado es consolado de su compañero: mas el temor del Omnipotente es dejado.
Den der icke bevisar sinom nästa barmhertighet, han öfvergifver dens Allsmägtigas fruktan.
15 Mis hermanos me han mentido como arroyo; pasáronse como las riberas impetuosas,
Mine bröder gå förakteliga framom mig, såsom en bäck; såsom en ström framom flyter.
16 Que están escondidas por la helada, y encubiertas con nieve,
Dock de som rädas för rimfrostet, öfver dem varder fallandes snö.
17 Que al tiempo del calor son deshechas; y en calentándose, desaparecen de su lugar.
Den tid hetten tvingar dem, skola de försmäkta; och när det hett blifver, skola de förgås utaf sitt rum.
18 Apártanse de las sendas de su camino, suben en vano, y se pierden.
Deras väg går afsides bort; de vandra der intet vägadt är, och förgås.
19 Miráron las los caminantes de Temán, los caminantes de Sabá esperaron en ellas:
De se uppå Thema vägar; på rika Arabiens stigar akta de.
20 Mas fueron avergonzados por su esperanza; porque vinieron hasta ellas, y se hallaron confusos.
Men de skola komma på skam, då det är aldrasäkrast; och skola skämma sig, då de deruppå komne äro.
21 Ahora ciertamente vosotros sois como ellas: que habéis visto el tormento, y teméis.
Ty I ären nu komne till mig; och medan I sen jämmer, frukten I eder.
22 ¿Héos dicho: Traédme, y de vuestro trabajo pagád por mí,
Hafver jag ock sagt: Bärer hit, och skänker mig af edro förmågo?
23 Y librádme de mano del angustiador, y redimídme del poder de los violentos?
Och hjelper mig utu fiendans hand? Och förlosser mig utu tyranners händer?
24 Enseñádme, y yo callaré; y hacédme entender en que he errado.
Lärer mig, jag vill tiga; och det jag icke vet, det underviser mig.
25 ¡Cuán fuertes son las palabras de rectitud! ¿y qué reprende, el que reprende de vosotros?
Hvi straffen I rättfärdigt tal? Hvilken är ibland eder, som det straffa kan?
26 ¿No estáis pensando las palabras para reprender; y echáis al viento palabras perdidas?
I sätten samman ord, allenast till att straffa, och gören med ordom ett förtvifladt mod.
27 También os arrojáis sobre el huérfano; y hacéis hoyo delante de vuestro amigo.
I öfverfallen en fattigan faderlösan, och rycken edar nästa upp med rötter.
28 Ahora pues, si queréis, mirád en mí: y ved si mentiré delante de vosotros.
Dock, medan I hafven begynt, ser uppå mig, om jag varder beslagen med någon lögn för eder.
29 Tornád ahora, y no haya iniquidad; y volvéd aun a mirar por mi justicia en esto:
Svarer hvad som rätt är; min svar skola väl blifva rätt.
30 Si hay iniquidad en mi lengua: o si mi paladar no entiende los tormentos.
Hvad gäller, min tunga hafver icke orätt, och min mun föregifver icke ondt.
