Job 41

1 ¿Sacarás tú al Leviatán con el anzuelo; y con la cuerda que le echares en su lengua?

Kan du draga upp Leviatan med krok och med en metrev betvinga hans tunga?

2 ¿Pondrás tú garfio en sus narices; y horadarás tú con espina su quijada?

Kan du sätta en sävhank i hans nos eller borra en hake genom hans käft?

3 ¿Multiplicará él ruegos para contigo? ¿hablarte ha él a ti lisonjas?

Menar du att han skall slösa på dig många böner eller tala till dig med mjuka ord?

4 ¿Hará concierto contigo para que le tomes por siervo perpetuo?

Att han skall vilja sluta fördrag med dig, så att du finge honom till din träl för alltid?

5 ¿Jugarás tú con él, como con pájaro? ¿y atarle has para tus niñas?

Kan du hava honom till leksak såsom en fågel och sätta honom i band åt dina tärnor?

6 ¿Harán banquete por causa de él los compañeros? ¿partirle han entre los mercaderes?

Pläga fiskarlag köpslå om honom och stycka ut hans kropp mellan krämare?

7 ¿Cortarás tú con cuchillo su cuero, y con francado de pescadores su cabeza?

Kan du skjuta hans hud full med spjut och hans huvud med fiskharpuner?

8 Pon tu mano sobre él: acordarte has de la batalla, y nunca más tornarás.

Ja, försök att bära hand på honom du skall minnas den striden och skall ej föra så mer.

9 He aquí que tu esperanza será burlada; por que aun a su sola vista se desmayarán.

Nej, den sådant vågar, hans hopp bliver sviket, han fälles till marken redan vid hans åsyn.

10 Nadie hay tan osado que le despierte: ¿quién pues podrá estar delante de mí?

Så oförvägen är ingen, att han törs reta denne. Vem vågar då sätta sig upp mot mig själv?

11 ¿Quién me previno para que yo se lo agradezca? todo lo que está debajo del cielo es mío.

Vem har först givit mig något, som jag alltså bör betala igen? Mitt är ju allt vad som finnes under himmelen.

12 Y no callaré sus miembros, y la cosa de sus fuerzas, y la gracia de su disposición.

Jag vill ej höra upp att tala om hans lemmar, om huru väldig han är, och huru härligt han är danad.

13 ¿Quién descubrirá la delantera de su vestidura? ¿quién se llegará a él con freno doble?

Vem mäktar rycka av honom hans pansar? Vem vågar sig in mellan hans käkars par?

14 ¿Quién abrirá las puertas de su rostro? Los ordenes de sus dientes espantan.

Hans gaps dörrar, vem vill öppna dem? Runtom hans tänder bor ju förskräckelse.

15 La gloria de su vestido es escudos fuertes, cerrados entre sí estrechamente.

Stolta sitta på honom sköldarnas rader; hopslutna äro de med fast försegling.

16 El uno se junta con el otro, que viento no entra entre ellos.

Tätt fogar sig den ena intill den andra, icke en vindfläkt tränger in mellan dem.

17 El uno está pegado con el otro, están trabados entre sí, que no se pueden apartar.

Var och en håller ihop med den nästa, de gripa in i varandra och skiljas ej åt.

18 Con sus estornudos enciende lumbre; y sus ojos son como los párpados del alba.

När han fnyser, strålar det av ljus; hans blickar äro såsom morgonrodnadens ögonbryn.

19 De su boca salen hachas de fuego, y proceden centellas de fuego.

Bloss fara ut ur hans gap, eldgnistor springa fram därur.

20 De sus narices sale humo, como de una olla, o caldero que hierve.

Från hans näsborrar utgår rök såsom ur en sjudande panna på bränslet.

21 Su aliento enciende los carbones, y de su boca sale llama.

Hans andedräkt framgnistrar eldkol, och lågor bryta fram ur hans gap.

22 En su cerviz mora la fortaleza, y delante de él es deshecho el trabajo.

På hans hals har kraften sin boning, och framför honom stapplar försagdhet.

23 Las partes de su carne están pegadas entre sí: está firme su carne en él, y no se mueve.

Själva det veka på hans buk är ett stadigt fogverk, det sitter orubbligt, såsom gjutet på honom.

24 Su corazón es firme como una piedra, y fuerte como la muela de debajo.

Hans hjärta är fast såsom sten, fast såsom bottenstenen i kvarnen.

25 De su grandeza tienen temor los fuertes, y de sus desmayos se purgan.

När han reser sig, bäva hjältar, av ångest mista de all sans.

26 Cuando alguno le alcanzare, ni espada, ni lanza, ni dardo, ni coselete, durará contra él.

Angripes han med ett svärd, så håller det ej stånd, ej heller spjut eller pil eller pansar.

27 El hierro estima por pajas, y el acero por leño podrido.

Han aktar järn såsom halm och koppar såsom murket trä.

28 Saeta no le hace huir: las piedras de honda se le tornan armas.

Bågskott skrämma honom ej bort, slungstenar förvandlas för honom till strå;

29 Toda arma tiene por hojarascas, y del blandeamiento de la pica se burla,

ja, stridsklubbor aktar han såsom strå, han ler åt rasslet av lansar.

30 Por debajo tiene agudas conchas: imprime su agudez en el suelo.

På sin buk bär han skarpa eggar, spår såsom av en tröskvagn ristar han i dyn.

31 Hace hervir como una olla la profunda mar; y tórnala como una olla de ungüento.

Han gör djupet sjudande som en gryta, likt en salvokokares kittel förvandlar han vattnet.

32 En pos de sí hace resplandecer la senda, que parece que la mar es cana.

Bakom honom strålar vägen av ljus, djupet synes bära silverhår.

33 No hay sobre la tierra su semejante, hecho para nada temer.

Ja, på jorden finnes intet som är honom likt, otillgänglig för fruktan skapades han.

34 Menosprecia toda cosa alta, es rey sobre todos los soberbios.

På allt vad högt är ser han med förakt, konung är han över alla stolta vilddjur.