Job 23

1 Y respondió Job, y dijo:

Job svarade, och sade:

2 Hoy también hablaré con amargura, y será más grave mi llaga que mi gemido.

Mitt tal blifver ännu bedröfvadt; min magt är svag för mitt suckandes skull.

3 ¡Quién diese que le conociese, y le hallase! yo iría hasta su trono.

Ack! det jag visste, huru jag skulle finna honom, och komma till hans stol;

4 Ordenaría juicio delante de él, y mi boca henchiría de argumentos.

Och sätta min rätt fram för honom, och uppfylla min mun med straff;

5 Yo sabría lo que él me respondería, y entendería lo que me dijese.

Och förfara hvad ord han mig svara ville, och förnimma hvad han mig sägandes vorde!

6 ¿Pleitearía conmigo con multitud de fuerza? No: antes él la pondría en mí.

Vill han med stora magt träta med mig? Han ställe sig icke så emot mig;

7 Allí el recto disputaría con él; y escaparía para siempre de él que me condena.

Utan lägge mig före hvad likt är, så vill jag väl vinna min rätt.

8 He aquí, yo iré al oriente, y no le hallaré, y al occidente, y no le entenderé.

Men går jag rätt framåt, så är han der intet; går jag tillbaka, så varder jag honom intet varse.

9 Si al norte él obrare, yo no le veré: al mediodía se esconderá, y no le veré.

Är han på venstra sidone, så fattar jag honom intet; förgömmer han sig på högra sidone, så ser jag honom intet.

10 Mas él conoció mi camino: probóme, y salí como oro.

Men han känner väl min väg; han försöke mig, så skall jag funnen varda såsom guld;

11 Mis pies tomaron su rastro: guardé su camino, y no me aparté.

Ty jag sätter min fot uppå hans fjät, och håller hans väg, och viker intet deraf;

12 Del mandamiento de sus labios nunca me quité: las palabras de su boca guardé más que mi comida.

Och träder intet ifrå hans läppars bud, och bevarar hans muns ord, mer än jag skyldig är.

13 Y si él se determina en una cosa, ¿quién le apartará? Su alma deseó, e hizo.

Han är enig; ho vill svara honom? Och han gör allt som han vill.

14 Por tanto él acabará lo que ha determinado de mí; y muchas cosas como estas hay en él.

Och om han mig än vedergäller hvad jag förtjent hafver, så står ändå för honom mycket tillbaka.

15 Por lo cual yo me espantaré delante de su rostro: consideraré, y temerle he.

Derföre är jag förskräckt för honom, och när jag det märker, så fruktar jag mig för honom.

16 Dios ha enternecido mi corazón, y el Omnipotente me ha espantado.

Gud hafver gjort mitt hjerta blödigt, och den Allsmägtige hafver mig förskräckt;

17 ¿Por qué yo no fui cortado delante de las tinieblas, y cubrió con oscuridad mi rostro?

Ty mörkret vänder icke åter med mig, och mörker vill för mig intet bortgömdt varda.