Job 21
1 Y respondió Job, y dijo:
Därefter tog Job till orda och sade:
2 Oíd atentamente mi palabra, y sea esto por vuestros consuelos.
Hören åtminstone på mina ord; låten det vara den tröst som I given mig.
3 Soportádme, y yo hablaré; y después que hubiere hablado, escarnecéd.
Haven fördrag med mig, så att jag får tala; sedan jag har talat, må du bespotta.
4 ¿Hablo yo a algún hombre? y si es así, ¿por qué no se angustiará mi espíritu?
Är då min klagan, såsom när människor eljest klaga? Eller huru skulle jag kunna vara annat än otålig?
5 Mirádme, y espantáos, y ponéd la mano sobre la boca.
Akten på mig, så skolen I häpna och nödgas lägga handen på munnen.
6 Que cuando yo me acuerdo, me asombro; y toma temblor mi carne.
Ja, när jag tänker därpå, då förskräckes jag själv, och förfäran griper mitt kött.
7 ¿Por qué viven los impíos, y se envejecen, y aun crecen en riquezas?
Varför få de ogudaktiga leva, ja, med åldern växa till i rikedom?
8 Su simiente con ellos, compuesta delante de ellos; y sus renuevos delante de sus ojos.
De se sina barn leva kvar hos sig, och sin avkomma hava de inför sina ögon.
9 Sus casas seguras de temor, ni hay sobre ellos azote de Dios.
Deras hus stå trygga, ej hemsökta av förskräckelse; Gud låter sitt ris icke komma vid dem.
10 Sus toros engendran y no yerran: paren sus vacas y no amueven.
När deras boskap parar sig, är det icke förgäves; lätt kalva deras kor, och icke i otid.
11 Echan sus chiquitos como manada de ovejas, y sus hijos andan saltando.
Sina barn släppa de ut såsom en hjord, deras piltar hoppa lustigt omkring.
12 A son de tamboril y de vihuela saltan; y se huelgan al son del órgano.
De stämma upp med pukor och harpor, och glädja sig vid pipors ljud.
De förnöta sina dagar i lust, och ned till dödsriket fara de i frid. (Sheol h7585)
14 Y dicen a Dios: Apártate de nosotros, que no queremos el conocimiento de tus caminos.
Och de sade dock till Gud: "Vik ifrån oss, dina vägar vilja vi icke veta av.
15 ¿Quién es el Todopoderoso para que le sirvamos? ¿y de qué nos aprovechará que oremos a él?
Vad är den Allsmäktige, att vi skulle tjäna honom? och vad skulle det hjälpa oss att åkalla honom?"
16 He aquí, que su bien no está en su mano: el consejo de los impíos lejos esté de mí.
Det är sant, i deras egen hand står ej deras lycka, och de ogudaktigas rådslag vare fjärran ifrån mig!
17 ¡Oh cuántas veces la antorcha de los impíos es apagada; y viene sobre ellos su contrición; y con su ira Dios les reparte dolores!
Men huru ofta utslocknar väl de ogudaktigas lampa, huru ofta händer det att ofärd kommer över dem, och att han tillskiftar dem lotter i vrede?
18 Serán como la paja delante del viento, y como el tamo que arrebata el torbellino.
De borde ju bliva såsom halm för vinden, lika agnar som stormen rycker bort.
19 Dios guardará para sus hijos su violencia; y le dará su pago, para que conozca.
"Gud spar åt hans barn att lida för hans ondska." Ja, men honom själv borde han vedergälla, så att han finge känna det.
20 Verán sus ojos su quebranto; y beberá de la ira del Todopoderoso.
Med egna ögon borde han se sitt fall, och av den Allsmäktiges vrede borde han få dricka.
21 Porque ¿qué deleite tendrá él de su casa después de sí, siendo cortado el número de sus meses?
Ty vad frågar han efter sitt hus, när han själv är borta, när hans månaders antal har nått sin ände?
22 ¿Enseñará él a Dios sabiduría, juzgando él las alturas?
"Skall man då lära Gud förstånd, honom som dömer över de högsta?"
23 Este morirá en la fortaleza de su hermosura todo quieto y pacífico.
Ja, den ene får dö i sin välmaktstid, där han sitter i allsköns frid och ro;
24 Sus pechos están llenos de leche, y sus huesos serán regados de tuétano.
hans stävor hava fått stå fulla med mjölk, och märgen i hans ben har bevarat sin saft.
25 Y estotro morirá con amargo ánimo, y no comerá con bien.
Den andre måste dö med bedrövad själ, och aldrig fick han njuta av någon lycka.
26 Juntamente yacerán sobre la tierra, y gusanos los cubrirán.
Tillsammans ligga de så i stoftet, och förruttnelsens maskar övertäcka dem.
27 He aquí, que yo conozco vuestros pensamientos, y las imaginaciones que contra mí forjáis.
Se, jag känner väl edra tankar och de funder med vilka I viljen nedslå mig.
28 Porque decís: ¿Qué es de la casa del príncipe? ¿y qué es de la tienda de las moradas de los impíos?
I spörjen ju: "Vad har blivit av de höga herrarnas hus, av hyddorna när de ogudaktiga bodde?"
29 ¿No habéis preguntado a los que pasan por los caminos, cuyas señas no negaréis?
Haven I då ej frågat dem som vida foro, och akten I ej på deras vittnesbörd:
30 Que el malo es guardado del día de la contrición, del día de las iras son llevados.
att den onde bliver sparad på ofärdens dag och bärgad undan på vredens dag?
31 ¿Quién le denunciará en su cara su camino? ¿y de lo que él hizo, quién le dará el pago?
Vem vågar ens förehålla en sådan hans väg? Vem vedergäller honom, vad han än må göra?
32 Porque él ya será llevado a los sepulcros, y en el montón permanecerá.
Och när han har blivit bortförd till graven, så vakar man sedan där vid kullen.
33 Los terrones del arroyo le serán ya dulces; y tras de él será llevado todo hombre, y antes de él no hay número.
Ljuvligt får han vilja under dalens torvor. I hans spår drager hela världen fram; före honom har och otaliga gått.
34 ¿Cómo pues me consoláis en vano, pues vuestras respuestas quedan por mentira?
Huru kunnen I då bjuda mig så fåfänglig tröst? Av edra svar står allenast trolösheten kvar.
