Job 15
1 Y respondió Elifaz Temanita, y dijo:
Då svarade Eliphas af Thema, och sade:
2 ¿Si responderá el sabio sabiduría ventosa, y henchirá su vientre de viento solano?
Skall en vis man tala så i vädret, och uppfylla sin buk med väder?
3 ¿Disputará con palabras inútiles, y con razones sin provecho?
Du straffar med onyttigom ordom, och ditt tal kommer intet till gagns.
4 Tú también disipas el temor, y disminuyes la oración delante de Dios.
Du hafver bortkastat räddhågan, och talar förakteliga för Gudi;
5 Porque tu boca declaró tu iniquidad, pues has escogido el lenguaje de los astutos.
Ty så lärer din ondska din mun, och du hafver utvalt ena skalkatungo.
6 Tu boca te condenará, y no yo; y tus labios testificarán contra ti.
Din mun skall fördöma dig, och icke jag; dina läppar skola svara dig.
7 ¿Naciste tú primero que Adam? ¿y fuiste tú creado antes de los collados?
Äst du den första menniska, som född är? Äst du för all berg aflader?
8 ¿Oíste tú el secreto de Dios, que detienes en ti solo la sabiduría?
Hafver du hört Guds hemliga råd? Och är sjelfva visdomen ringare än du?
9 ¿Qué sabes tú que no lo sabemos? ¿qué entiendes tú que no se halle en nosotros?
Hvad vetst du, det vi icke vete? Hvad förstår du, det som icke är när oss?
10 Entre nosotros también hay cano, también hay viejo, mayor en días que tu padre.
Gråhårote och gamle äro när oss, som länger hafva lefvat än dine fäder.
11 ¿En tampoco tienes las consolaciones de Dios; y tienes alguna cosa oculta acerca de ti?
Skulle Guds hugsvalelse så ringa aktas för dig? Men du hafver något hemligit stycke när dig.
12 ¿Por qué te toma tu corazón, y por qué guiñan tus ojos,
Hvad tager ditt hjerta före? Hvi ser du så stolt ut?
13 Que respondas a Dios con tu espíritu, y saques tales palabras de tu boca?
Hvi sätter ditt sinne sig emot Gud, att du låter sådana ord gå af dinom mun?
14 ¿Qué cosa es el hombre para que sea limpio, y que se justifique el nacido de mujer?
Hvad är en menniska, att hon skulle vara ren; och att han skulle vara rättfärdig, som af qvinno född är?
15 He aquí, que en sus santos no confía, y ni los cielos son limpios delante de sus ojos:
Si, ibland hans helga är ingen ostraffelig, och himlarna äro icke rene för honom.
16 ¿Cuánto más el hombre abominable y vil, que bebe como agua la iniquidad?
Huru mycket mer menniskan, som är stygg och ond; den der orättfärdighetena dricker såsom vatten?
17 Escúchame: mostrarte he, y contarte he lo que he visto:
Jag vill visa dig det, hör mig; jag vill förtälja dig, hvad jag sett hafver;
18 Lo que los sabios nos contaron de sus padres; y no lo encubrieron:
Hvad de vise sagt hafva, och för deras fader icke hafver fördoldt varit;
19 A los cuales solos fue dada la tierra; y no pasó extraño por medio de ellos.
Hvilkom allena landet gifvet är, så att ingen främmande må gå ibland dem.
20 Todos los días del impío, él es atormentado de dolor, y el número de años es escondido al violento.
En ogudaktig bäfvar i alla sina lifsdagar, och enom tyrann är hans åratal fördoldt.
21 Estruendos espantosos tiene en sus oídos, en la paz le vendrá quien le asuele.
Hvad han hörer, det förskräcker honom; och ändå att frid är, så hafver han dock den sorg, att han skall förderfvas.
22 Él no creerá que ha de volver de las tinieblas, y siempre está mirando la espada.
Han tror icke, att han skall kunna undfly olyckona, och förmodar sig alltid svärdet.
23 Desasosegado viene a comer siempre, porque sabe que le está aparejado día de tinieblas.
När han far ut hit och dit efter sin näring, så tycker honom att hans olyckos tid är för handene.
24 Tribulación y angustia le asombrará, y se esforzará contra él, como un rey aparejado para la batalla.
Ångest och nöd förskräcka honom, och slå honom ned, såsom en Konung med enom här;
25 Porque él extendió su mano contra Dios, y contra el Todopoderoso se esforzó.
Ty han hafver utsträckt sina hand emot Gud, och emot den Allsmägtiga förstärkt sig.
26 El le encontrará en la cerviz, en lo grueso de los hombros de sus escudos.
Han löper med hufvudet emot honom, och står halsstyf emot honom.
27 Porque cubrió su rostro con su gordura: e hizo arrugas sobre los ijares.
Han hafver upphäfvit sig emot honom, och satt sig hårdt emot honom.
28 Y habitó las ciudades asoladas, las casas inhabitadas, que estaban puestas en montones.
Men han skall bo i nederslagna städer, der inga hus äro; utan ligga i enom hop.
29 No enriquecerá, ni será firme su potencia, ni extenderá por la tierra su hermosura.
Han skall icke varda rik, och hans gods skall icke förökas; och skall icke utspridas i landena.
30 No se escapará de las tinieblas: la llama secará su renuevo, y con el aliento de su boca perecerá.
Han skall icke undfly olycko; eldslågen skall förtorka hans grenar; och skall varda borttagen af hans muns anda.
31 No será afirmado: en vanidad yerra: por lo cual en vanidad será trocado.
Han är så bedragen, att han icke tror att det skall varda värre med honom.
32 Él será cortado antes de su tiempo, y sus renuevos no reverdecerán.
Han får en ända, när honom obeqvämt är; och hans gren skall icke grönskas.
33 El perderá su agraz, como la vid; y como la oliva derramará su flor.
Han varder afhemtad såsom en omogen drufva af vinträt, och såsom ett oljoträ bortfaller sitt blomster.
34 Porque la compañía del hipócrita será asolada: y fuego consumirá las tiendas de cohecho.
Ty de skrymtares församling skall blifva ensam, och elden skall förtära hans hus, som gåfvor tager.
35 Concibieron dolor, y parieron iniquidad: y las entrañas de ellos meditan engaño.
Han anar olycko, och föder vedermödo; och deras buk bär list fram.
