Job 14

1 El hombre nacido de mujer, corto de días, y harto de desabrimiento.

Människan, av kvinna född, lever en liten tid och mättas av oro;

2 Que sale como una flor, y luego es cortado; y huye como la sombra, y no permanece.

lik ett blomster växer hon upp och vissnar bort, hon flyr undan såsom skuggan och har intet bestånd.

3 ¿Y sobre este abres tus ojos, y me traes a juicio contigo?

Och till att vakta på en sådan upplåter du dina ögon, ja, du drager mig till doms inför dig.

4 ¿Quién hará limpio de inmundo? Nadie.

Som om en ren skulle kunna framgå av en oren! Sådant kan ju aldrig ske.

5 Ciertamente sus días están determinados, y el número de sus meses está cerca de ti: tú le pusiste términos, de los cuales no pasará.

Äro nu människans dagar oryggligt bestämda, hennes månaders antal fastställt av dig, har du utstakat en gräns som hon ej kan överskrida,

6 Si tú le dejares, él dejará de ser: entre tanto deseará, como el jornalero, su día.

vänd då din blick ifrån henne och unna henne ro, låt henne njuta en dagakarls glädje av sin dag.

7 Porque si el árbol fuere cortado, aun queda de él esperanza: retoñecerá aun, y sus renuevos no faltarán.

För ett träd finnes ju kvar något hopp; hugges det än ned, kan det åter skjuta skott, och telningar behöva ej fattas därpå.

8 Si se envejeciere en la tierra su raíz, y su tronco fuere muerto en el polvo:

Om än dess rot tynar hän i jorden och dess stubbe dör bort i mullen,

9 Al olor del agua reverdecerá, y hará copa, como nueva planta.

så kan det grönska upp genom vattnets ångor och skjuta grenar lik ett nyplantat träd.

10 Mas cuando el hombre morirá, y será cortado, y perecerá el hombre, ¿dónde estará él?

Men om en man dör, så ligger han där slagen; om en människa har givit upp andan, var finnes hon då mer?

11 Las aguas de la mar se fueron, y el río se secó: secóse.

Såsom när vattnet har förrunnit ur en sjö, och såsom när en flod har sinat bort och uttorkat,

12 Así el hombre yace, y no se tornará a levantar: hasta que no haya cielo, no despertarán, ni recordarán de su sueño.

så ligger mannen där och står ej mer upp, han vaknar icke åter, så länge himmelen varar; aldrig väckes han upp ur sin sömn.

13 ¡Oh quién me diese que me escondieses en la sepultura, y que me encubrieses, hasta que tu ira reposase; que me pusieses plazo, y te acordases de mí! (Sheol h7585)

Ack, att du ville gömma mig i dödsriket, fördölja mig, till dess din vrede hade upphört, staka ut för mig en tidsgräns och sedan tänka på mig -- (Sheol h7585)

14 Si el hombre se muriere, ¿ volverá él a vivir? Todos los días de mi edad esperaría, hasta que viniese mi mutación.

fastän ju ingen kan få liv, när han en gång är död! Då skulle jag hålla min stridstid ut, ända till dess att min avlösning komme.

15 Entonces aficionado a la obra de tus manos llamar me has, y yo te responderé.

Du skulle då ropa på mig, och jag skulle svara dig; efter dina händers verk skulle du längta;

16 Porque ahora me cuentas los pasos, y no das dilación a mi pecado.

ja, du skulle då räkna mina steg, du skulle ej akta på min synd.

17 Tienes sellada en manojo mi prevaricación, y añades a mi iniquidad.

I en förseglad pung låge då min överträdelse, och du överskylde min missgärning.

18 Y ciertamente el monte que cae, desfallece; y las peñas son traspasadas de su lugar.

Men såsom själva berget faller och förvittrar, och såsom klippan flyttas ifrån sin plats,

19 Las piedras son quebrantadas con el agua impetuosa, que se lleva el polvo de la tierra: así haces perder al hombre la esperanza.

såsom stenar nötas sönder genom vattnet, och såsom mullen sköljes bort av dess flöden, så gör du ock människans hopp om intet.

20 Para siempre serás más fuerte que él, y él irá: demudarás su rostro, y le enviarás.

Du slår henne ned för alltid, och hon far hädan; du förvandlar hennes ansikte och driver henne bort.

21 Sus hijos serán honrados, y él no lo sabrá; o serán afligidos, y no dará cata en ello.

Om hennes barn komma till ära, så känner hon det icke; om de sjunka ned till ringhet, så aktar hon dock ej på dem.

22 Mas mientras su carne estuviere sobre él, se dolerá; y su alma se entristecerá en él.

Hennes kropp känner blott sin egen plåga, hennes själ blott den sorg hon själv får förnimma.