Job 13

1 He aquí que todas estas cosas han visto mis ojos, y oído y entendido para sí mis oídos.

Ja, alltsammans har mitt öga sett, mitt öra har hört det och nogsamt givit akt.

2 Como vosotros lo sabéis, lo sé yo: no soy menos que vosotros.

Vad I veten, det vet också jag; icke står jag tillbaka för eder.

3 Mas yo hablaría con el Todopoderoso, y querría disputar con Dios.

Men till den Allsmäktige vill jag nu tala, det lyster mig att gå till rätta med Gud.

4 Que ciertamente vosotros sois componedores de mentira, todos vosotros sois médicos de nada.

Dock, I ären män som spinna ihop lögn, allasammans hopsätten I fåfängligt tal.

5 Ojalá callando callarais del todo, porque os fuera en lugar de sabiduría.

Om I ändå villen alldeles tiga! Det kunde tillräknas eder som vishet.

6 Oíd pues ahora mi disputa, y estád atentos a los argumentos de mis labios.

Hören nu likväl mitt klagomål, och akten på mina läppars gensagor.

7 ¿Habéis de hablar iniquidad por Dios? ¿habéis de hablar por él engaño?

Viljen I försvara Gud med orättfärdigt tal och honom till förmån bruka oärligt tal?

8 ¿Habéis vosotros de hacerle honra? ¿habéis de pleitear vosotros por Dios?

Skolen I visa eder partiska för honom eller göra eder till sakförare för Gud?

9 ¿Sería bueno que él os escudriñase? ¿Burlaros heis con él, como quien se burla con algún hombre?

Icke kan sådant ändas väl, när han håller räfst med eder? Eller kunnen I gäckas med honom, såsom man kan gäckas med en människa?

10 El arguyendo os argüirá duramente, si en lo secreto le hicieseis tal honra.

Nej, förvisso skall han straffa eder, om I visen en hemlig partiskhet.

11 Ciertamente su alteza os había de espantar, y su pavor había de caer sobre vosotros.

Sannerligen, hans majestät skall då förskräcka eder, och fruktan för honom skall falla över eder.

12 Vuestras memorias serán comparadas a la ceniza, y vuestros cuerpos como cuerpos de lodo.

Edra tänkespråk skola då bliva visdomsord av aska, edra försvarsverk varda såsom vallar av ler.

13 Escuchádme, y hablaré yo, y véngame después lo que viniere.

Tigen nu för min, så skall jag tala, gånge så över mig vad det vara må.

14 ¿Por qué quitaré yo mi carne con mis dientes, y pondré mi alma en mi palma?

Ja, huru det än går, vill jag fatta mitt kött mellan tänderna och taga min själ i min hand.

15 Aun cuando me matare, en él esperaré: empero mis caminos defenderé delante de él.

Må han dräpa mig, jag hoppas intet annat; min vandel vill jag ändå hålla fram inför honom.

16 Y él también me será salud, porque no entrará en su presencia el impío.

Redan detta skall lända mig till frälsning, ty ingen gudlös dristar komma inför honom.

17 Oíd con atención mi razón, y mi denunciación con vuestros oídos.

Hören, hören då mina ord, och låten min förklaring tränga in i edra öron.

18 He aquí ahora, que si yo me apercibiere a juicio, yo sé que seré justificado.

Se, här lägger jag saken fram; jag vet att jag skall befinnas hava rätt.

19 ¿Quién es el que pleiteará conmigo? porque si ahora callase, me moriría.

Eller gives det någon som kan vederlägga mig? Ja, då vill jag tiga -- och dö.

20 A lo menos dos cosas no hagas conmigo, y entonces no me esconderé de tu rostro.

Allenast två ting må du ej göra mot mig, så behöver jag ej dölja mig inför ditt ansikte:

21 Aparta de mí tu mano, y no me asombre tu terror:

din hand må du ej låta komma mig när, och fruktan för dig må icke förskräcka mig.

22 Y llama, y yo responderé: o yo hablaré, y respóndeme tú:

Sedan må du åklaga, och jag vill svara, eller ock skall jag tala, och du må gendriva mig.

23 ¿Cuántas iniquidades y pecados tengo yo? Házme entender mi prevaricación y mi pecado.

Huru är det alltså med mina missgärningar och synder? Låt mig få veta min överträdelse och synd.

24 ¿Por qué escondes tu rostro, y me cuentas por tu enemigo?

Varför döljer du ditt ansikte och aktar mig såsom din fiende?

25 ¿A la hoja arrebatada del aire has de quebrantar? ¿y a una arista seca has de perseguir?

Vill du skrämma ett löv som drives av vinden, vill du förfölja ett borttorkat strå?

26 ¿Por qué escribes contra mí amarguras, y me haces cargo de los pecados de mi mocedad;

Du skriver ju bedrövelser på min lott och giver mig till arvedel min ungdoms missgärningar;

27 Y pones mis pies en el cepo, y guardas todos mis caminos, imprimiéndolo a las raíces de mis pies?

du sätter mina fötter i stocken, du vaktar på alla vägar, för mina fotsulor märker du ut stegen.

28 Siendo el hombre como carcoma que se envejece: y como vestido que se come de polilla.

Och detta mot en som täres bort lik murket trä, en som liknar en klädnad sönderfrätt av mal!