Job 12
1 Y respondió Job, y dijo:
Därefter tog Job till orda och sade:
2 Ciertamente que vosotros sois el pueblo, y con vosotros morirá la sabiduría.
Ja, visst ären I det rätta folket, och med eder kommer visheten att dö ut!
3 También tengo yo seso como vosotros: no soy yo menos que vosotros; ¿y quién habrá que no pueda decir otro tanto?
Dock, jämväl jag har förstånd så gott som I, icke står jag tillbaka för eder; ty vem är den som ej begriper slikt?
4 El que invoca a Dios, y él le responde, es burlado de su amigo; y el justo y perfecto es escarnecido.
Så måste jag då vara ett åtlöje för min vän, jag som fick svar, så snart jag ropade till Gud; man ler åt en som är rättfärdig och ostrafflig!
5 La antorcha es tenida en poco en el pensamiento del próspero: la cual se aparejó contra las caídas de los pies.
Ja, med förakt ses olyckan av den som står säker; förakt väntar dem vilkas fötter vackla.
6 Las tiendas de los robadores están en paz; y los que provocan a Dios, y los que traen dioses en sus manos, viven seguros.
Men förhärjares hyddor åtnjuta frid, och trygghet få sådana som trotsa Gud, de som hava sin gud i sin hand.
7 Mas ciertamente pregunta ahora a las bestias, que ellas te enseñarán; y a las aves de los cielos, que ellas te mostrarán:
Men fråga du boskapen, den må undervisa dig, och fåglarna under himmelen, de må upplysa dig;
8 O habla a la tierra, que ella te enseñará; y los peces de la mar te declararán.
eller tala till jorden, hon må undervisa dig, fiskarna i havet må giva dig besked.
9 ¿Qué cosa de todas estas no entiende que la mano de Jehová la hizo,
Vem kan icke lära genom allt detta att det är HERRENS hand som har gjort det?
10 Y que en su mano está el alma de todo viviente, el espíritu de toda carne humana?
I hans han är ju allt levandes själ och alla mänskliga varelsers anda.
11 Ciertamente el oído prueba las palabras, y el paladar gusta las viandas.
Skall icke öra pröva orden, likasom munnen prövar matens smak?
12 En los viejos está la ciencia, y en longura de días la inteligencia.
Vishet tillkommer ju de gamle och förstånd dem som länge hava levat.
13 Con el está la sabiduría y la fortaleza, suyo es el consejo y la inteligencia.
Hos Honom finnes vishet och makt, hos honom råd och förstånd.
14 He aquí, el derribará, y no será edificado: encerrará al hombre, y no habrá quien le abra.
Se, vad han river ned, det bygges ej upp; för den han spärrar inne kan ingen upplåta.
15 He aquí, él detendrá las aguas, y se secarán: él las enviará, y destruirán la tierra.
Han håller vattnen tillbaka -- se, se då bliver där torrt, han släpper dem lösa, då fördärva de landet.
16 Con él está la fortaleza y la existencia: suyo es el que yerra, y el que hace errar.
Hos honom är kraft och klokhet, den förvillade och förvillaren äro båda i hans hand.
17 El hace andar a los consejeros desnudos, y hace enloquecer a los jueces.
Rådsherrar utblottar han, han för dem i landsflykt, och domare gör han till dårar.
18 El suelta la atadura de los tiranos, y les ata la cinta en sus lomos.
Han upplöser konungars välde och sätter fångbälte om deras höfter.
19 El lleva despojados a los príncipes, y él trastorna a los valientes.
Präster utblottar han, han för dem i landsflykt, och de säkrast rotade kommer han på fall.
20 El quita la habla a los que dicen verdad, y el toma el consejo a los ancianos.
Välbetrodda män berövar han målet och avhänder de äldste deras insikt.
21 El derrama menosprecio sobre los príncipes, y enflaquece la fuerza de los esforzados.
Han utgjuter förakt över furstar och lossar de starkes gördel.
22 El descubre las profundidades de las tinieblas, y saca a luz la sombra de muerte.
Han blottar djupen, så att de ej höljas av mörker, dödsskuggan drager han fram i ljuset.
23 El multiplica las gentes, y él las pierde: él esparce las gentes, y las torna a recoger.
Han låter folkslag växa till -- och förgör dem; han utvidgar deras gränser, men för dem sedan bort.
24 El quita el seso de las cabezas del pueblo de la tierra, y los hace que se pierdan vagueando sin camino:
Stamhövdingar i landet berövar han förståndet, han leder dem vilse i väglösa ödemarker.
25 Que palpen las tinieblas, y no la luz: y los hace errar como borrachos.
De famla i mörkret och hava intet ljus, han kommer dem att ragla såsom druckna.
