Cantar de los Cantares 2
1 Soy la rosa de Sarón Y el lirio de los valles.
»Jag är ett ringa blomster i Saron, en lilja i dalen.»
2 Como el lirio entre los espinos, Así es mi amada entre las doncellas.
»Ja, såsom en lilja bland törnen, så är min älskade bland jungfrur.»
3 Como el manzano entre los árboles del bosque, Así es mi amado entre los jóvenes. A su sombra deseo sentarme y comer sus dulces frutos.
»Såsom ett äppelträd bland vildmarkens träd, så är min vän bland ynglingar; ljuvligt är mig att sitta i dess skugga, och söt är dess frukt för min mun.
4 Él me lleva a la sala del banquete, Y su estandarte sobre mí es amor.
I vinsalen har han fört mig in, och kärleken är hans baner över mig.
5 ¡Susténtenme con pasas, Confórtenme con manzanas, Porque estoy enferma de amor!
Vederkvicken mig med druvkakor, styrken mig med äpplen; ty jag är sjuk av kärlek.»
6 ¡Su izquierda esté bajo mi cabeza, Y su derecha me abrace!
Hans vänstra arm vilar under mitt huvud, och hans högra omfamnar mig.
7 ¡Oh hijas de Jerusalén, Las conjuro por las gacelas y por los venados del campo, Que no despierten ni hagan velar al amor hasta que quiera!
Jag besvär eder, I Jerusalems döttrar, vid gaseller och hindar på marken: Oroen icke kärleken, stören den icke, förrän den själv så vill.
8 ¡La voz de mi amado! ¡Allí salta sobre las montañas, Brinca sobre las colinas!
Hör, där är min vän! Ja, där kommer han, springande över bergen, hoppande fram på höjderna.
9 Mi amado es como un venado o un cervatillo. ¡Miren! Está tras nuestro muro y mira por las ventanas. Observa por las celosías.
Lik en gasell är min vän eller lik en ung hjort. Se, nu står han där bakom vår vägg, han blickar in genom fönstret, han skådar genom gallret.
10 Mi amado habló: ¡Oh amada mía, hermosa mía, levántate y sal conmigo!
Min vän begynner tala, han säger till mig: »Stå upp, min älskade, du min sköna, och kom hitut.
11 Porque pasó el invierno. La lluvia cesó y se fue.
Ty se, vintern är förbi, regntiden är förliden och har gått sin kos.
12 Las flores aparecen en la tierra, El tiempo de la poda llegó Y la voz de la tórtola se oye en nuestra tierra.
Blommorna visa sig på marken, tiden har kommit, då vinträden skäras, och turturduvan låter höra sin röst i vårt land.
13 La higuera ya madura sus brevas, Y las vides en flor exhalan su aroma. ¡Levántate, oh amada mía, Hermosa mía, y ven!
Fikonträdets frukter begynna att mogna, vinträden stå redan i blom, de sprida sin doft. Stå upp, min älskade, min sköna, och kom hitut.
14 ¡Oh paloma mía! Tú, que anidas en las grietas de la peña, En los escarpados parajes: ¡Muéstrate! ¡Hazme oír tu voz! Porque dulce es tu voz y hermoso tu rostro.
Du min duva i bergsklyftan, i klippväggens gömsle, låt mig se ditt ansikte, låt mig höra din röst; ty din röst är så ljuv, och ditt ansikte är så täckt.»
15 Cácennos las zorras, Las zorras pequeñas que echan a perder las viñas, ¡Nuestras viñas en flor!
Fången rävarna åt oss, de små rävarna, vingårdarnas fördärvare, nu då våra vingårdar stå i blom.
16 ¡Mi amado es mío y yo suya! Él pastorea entre los lirios
Min vän är min, och jag är hans, där han för sin hjord i bet ibland liljor.
17 Hasta que refresque el día y huyan las sombras. ¡Vuelve, oh amado mío! Sé como el venado o el cervatillo sobre las montañas de Béter.
Till dess morgonvinden blåser och skuggorna fly, må du ströva omkring, lik en gasell, min vän, eller lik en ung hjort, på de kassiadoftande bergen.
