Salmos 9

1 Daré gracias a Yavé con todo mi corazón. Contaré todas tus maravillas.

En Psalm Davids, om den sköna, ungdomen, till att föresjunga. Jag tackar Herranom af allt hjerta, och förtäljer all din under.

2 Me alegraré y me regocijaré en Ti. Cantaré alabanza a tu Nombre, oh Altísimo.

Jag fröjdar mig, och är glad i dig; och lofvar ditt Namn, du Aldrahögste;

3 Cuando mis enemigos se volvieron atrás, Tropezaron y perecieron delante de Ti.

Att du mina ovänner tillbakadrifvit hafver; de äro fallne och förgångne för dig.

4 Porque Tú mantuviste mi justicia y mi causa. Te sentaste en el trono a juzgar justamente.

Ty du drifver min rätt och min sak; du sitter på stolen en rätt domare.

5 Reprendiste a las naciones, Destruíste a los perversos, Borraste su nombre para siempre.

Du straffar Hedningarna, och förgör de ogudaktiga; deras namn utskrapar du till evig tid.

6 El enemigo sucumbió en desolación eterna, Destruiste sus ciudades, Y con ellas se desvaneció su recuerdo.

Fiendernas svärd hafva en ända; städerna hafver du omstört; deras åminnelse är förgången med dem.

7 Pero Yavé permanece para siempre. Él estableció su trono para el juicio

Men Herren blifver evinnerliga; sin stol hafver han beredt till doms.

8 Y juzgará al mundo con justicia. Hará juicio con equidad a las naciones.

Och han skall döma jordenes krets rätt, och regera folket rättsinneliga.

9 Yavé será un refugio, una torre alta para el oprimido, Un baluarte y fortaleza en tiempos de angustia.

Och Herren är dens fattigas beskärm; ett beskärm i nödene.

10 En Ti confiarán los que conocen tu Nombre, Por cuanto Tú, oh Yavé, no abandonas a los que te buscan.

Derföre hoppas till dig de som ditt Namn känna; ty du förlåter icke dem som söka dig, Herre.

11 ¡Canten alabanzas a Yavé, Quien mora en Sion! ¡Anuncien entre los pueblos sus proezas!

Lofver Herran, den i Zion bor; förkunner ibland folken hans verk.

12 Porque Aquel que demanda la sangre se acuerda de ellos. No olvida el clamor de los afligidos.

Ty han kommer ihåg, och frågar efter deras blod; han förgäter icke de fattigas rop.

13 Oh Yavé, ten compasión de mí. Mira mi aflicción a causa de los que me aborrecen. Tú, que me levantas de las puertas de la muerte,

Herre, var mig nådelig; se till mitt elände ibland ovänner, du som upphäfver mig utu dödsens portom;

14 Para que cuente todas tus alabanzas En las puertas de la hija de Sion, Y me regocije en tu salvación.

På det jag skall förtälja all din pris uti dottrenes Zions portom; att jag öfver dina hjelp glad vara må.

15 Las naciones se hundieron en la fosa que cavaron, Sus pies fueron atrapados en la red que ellos mismos escondieron.

Hedningarna äro försänkte uti den grop, som de tillredt hade; deras fot är fången i nätet, som de uppställt hade.

16 Yavé se dio a conocer. Impartió justicia. El perverso fue atrapado en la obra de sus propias manos. Meditación. (Selah)

Så förnimmer man, att Herren skaffar rätt; den ogudaktige är besnärd uti sina händers verk, genom ordet. (Sela)

17 Los perversos serán trasladados al Seol, Todas las gentes que se olvidan de ʼElohim. (Sheol h7585)

Ack! att de ogudaktiga till helvetet vände vorde, och alle Hedningar, som Gud förgäta. (Sheol h7585)

18 Porque el pobre no será olvidado para siempre, Ni perecerá la esperanza de los afligidos para siempre.

Ty han skall icke så allstinges förgäta den fattiga; och de eländas hopp skall icke förtappadt varda evinnerliga.

19 ¡Levántate, oh Yavé, y no prevalezca el mortal! ¡Sean las naciones juzgadas delante de Ti!

Herre, statt upp, att menniskorna icke få öfverhandena; låt alla Hedningar för dig dömda varda.

20 ¡Infúndeles tu terror, oh Yavé, Y conozcan las naciones que no son sino hombres!

Gif dem, Herre, en mästare, att Hedningarna måga förnimma att de menniskor äro. (Sela)