Salmos 88
1 Oh Yavé, ʼElohim de mi salvación, Día y noche clamo delante de Ti.
En sång, en psalm av Koras söner; för sångmästaren, till Mahalat-leannót; en sång av esraiten Heman. HERRE, min frälsnings Gud, dag och natt ropar jag inför dig.
2 Llegue mi oración a tu Presencia. Inclina tu oído a mi clamor.
Låt min bön komma inför ditt ansikte, böj ditt öra till mitt rop.
Ty min själ är mättad med lidanden, och mitt liv har kommit nära dödsriket. (Sheol h7585)
4 Soy contado entre los que descienden al sepulcro. Soy como un varón sin fuerza,
Jag är aktad lik dem som hava farit ned i graven, jag är såsom en man utan livskraft.
5 Olvidado entre los muertos, Como los asesinados que están tendidos en la tumba, De quienes ya no te acuerdas, y son cortados de tu mano.
Jag är övergiven bland de döda, lik de slagna som ligga i graven, dem på vilka du icke mer tänker, och som äro avskilda från din hand.
6 Me colocaste en la fosa más profunda, En lugares oscuros, en las profundidades.
Ja, du har sänkt mig ned underst i graven, ned i mörkret, ned i djupet.
7 Tu ira pesa sobre mí. Me afliges con todas tus olas. (Selah)
Den vrede vilar tung på mig, och alla dina böljors svall låter du gå över mig. (Sela)
8 Alejaste a mis conocidos de mí. Me pusiste como un objeto de repugnancia para ellos. Estoy encerrado y no puedo salir.
Du har drivit mina förtrogna långt bort ifrån mig; du har gjort mig till en styggelse för dem; jag ligger fången och kan icke komma ut.
9 Mis ojos se enfermaron por causa de la aflicción. Cada día te invoco, oh Yavé. Extiendo mis manos hacia Ti:
Mitt öga förtvinar av lidande; HERRE, jag åkallar dig dagligen, jag uträcker mina händer till dig.
10 ¿Harás milagros a favor de los muertos? ¿Se levantarán los muertos para alabarte? (Selah)
Gör du väl under för de döda, eller kunna skuggorna stå upp och tacka dig? (Sela)
11 ¿Se anunciará en el sepulcro tu misericordia, Tu fidelidad en el Abadón?
Förtäljer man i graven om din nåd, i avgrunden om din trofasthet?
12 ¿Serán reconocidas tus maravillas en la oscuridad, Y tu justicia en la tierra del olvido?
Känner man i mörkret dina under, och din rättfärdighet i glömskans land?
13 Pero yo te invoco, oh Yavé, Clamo por ayuda. De mañana mi súplica llega delante de Ti.
Men jag ropar till dig, HERRE, och bittida kommer min bön dig till mötes.
14 ¿Por qué, oh Yavé, desechas mi alma? ¿Por qué escondes de mí tu rostro?
Varför förkastar du, HERRE, min själ, varför döljer du ditt ansikte för mig?
15 Desde mi juventud estuve afligido y necesitado. Sufrí tus terrores. Estuve turbado.
Betryckt är jag och döende allt ifrån min ungdom; jag måste bära dina förskräckelser, så att jag är nära att förtvivla.
16 Tu ardiente ira pasó sobre mí. Tus terrores me destruyeron.
Din vredes lågor gå över mig, dina fasor förgöra mig.
17 Me rodean de continuo como aguas. En conjunto me cercaron.
De omgiva mig beständigt såsom vatten, de kringränna mig allasammans.
18 Alejaste de mí a mis amigos y compañeros. Solo la oscuridad es mi compañera.
Du har drivit vän och frände långt bort ifrån mig; i mina förtrognas ställe har jag nu mörkret.
