Salmos 78
1 Escucha, pueblo mío, mi instrucción. Inclina tus oídos a las palabras de mi boca.
En undervisning Assaphs. Hör, mitt folk, min lag; böjer edor öron till mins muns tal.
2 Abriré mi boca en proverbio. Declararé dichos de antaño de difícil comprensión,
Jag vill öppna min mun till ordspråk, och vill förtälja gamla hemligheter;
3 Los cuales oímos y conocimos. Nos los relataron nuestros antepasados.
De vi hört hafve och vetom, och våra fäder oss förtäljt hafva;
4 No los encubriremos a sus hijos. Contaremos a la generación venidera las alabanzas de Yavé, Y su poder y las maravillosas obras que hizo.
Att vi det icke fördölja skulle deras barnom, som efter komma skulle; utan förkunna Herrans lof, och hans magt och under, som han gjort hafver.
5 Él estableció testimonio en Jacob, Y estableció Ley en Israel, La cual mandó a nuestros antepasados Que la enseñaran a sus hijos,
Han upprättade ett vittnesbörd i Jacob, och gaf en lag i Israel, den han våra fäder böd, till att lära deras barn;
6 A fin de que la generación venidera [la] supiera, Los hijos que iban a nacer, Con el fin de que se levantaran y la dijeran a sus hijos,
På det att efterkommanderna måtte det lära, och de barn, som ännu skulle födde varda; då de uppkommo, att de ock förkunnade det sinom barnom;
7 Para que en ʼElohim depositen su confianza, Y no olviden las obras de ʼEL, Sino que guarden sus Mandamientos,
Att de skulle sätta sitt hopp till Gud, och icke förgäta Guds verk, och hålla hans bud;
8 Y no sean como sus antepasados, Generación terca y rebelde, Generación que no preparó su corazón, Y su espíritu no fue fiel a ʼEL.
Och icke varda, såsom deras fäder, en affällig och ohörsam art; hvilkom deras hjerta icke fast var, och deras ande höll sig icke troliga till Gud;
9 Los hijos de Efraín, arqueros equipados, Dieron la espalda en el día de la batalla.
Såsom Ephraims barn, som väpnade voro och förde bågan, föllo af i stridstidenom.
10 No guardaron el Pacto de ʼElohim Y rehusaron andar en su Ley.
De höllo icke Guds förbund, och ville icke vandra i hans lag;
11 Olvidaron sus obras. Él hizo maravillas ante sus antepasados en la tierra de Egipto.
Och förgåto hans verk, och hans under, som han dem bevist hade.
12 Delante de sus antepasados realizó maravillas en la tierra de Egipto. En el campo de Zoán
För deras fäder gjorde han under, i Egypti land, på den markene Zoan.
13 Dividió el mar y los pasó. Detuvo las aguas como en una pila.
Han åtskiljde hafvet, och lät dem gå derigenom, och satte vattnet såsom en mur.
14 De día los guiaba con nube, Con resplandor de fuego toda la noche.
Han ledde dem om dagen med en molnsky, och om nattena med en klar eld.
15 Hendió las peñas del desierto Y les dio a beber raudales sin medida.
Han lät bergsklippona remna i öknene, och gaf dem dricka vatten tillfyllest;
16 Sacó arroyos de la peña Y las aguas corrieron como ríos.
Och lät bäcker flyta utu bergsklippone, att de flöto derut, såsom vattuströmmar.
17 Pero ellos aún continuaron pecando contra Él. Se rebelaron contra ʼElyón en el desierto
Likväl syndade de ännu emot honom, och förtörnade den Högsta i öknene;
18 Y en sus corazones tentaron a ʼEL. Pidieron comida según su deseo.
Och försökte Gud, i deras hjerta, att de spis beddes till deras själar;
19 Hablaron contra ʼElohim: ¿Puede ʼEL preparar una mesa en el desierto?
Och talade emot Gud, och sade: Ja, skulle väl Gud kunna bereda ett bord i öknene?
20 Sí, Él golpeó la roca Y brotaron aguas y se desbordaron torrentes. ¿Puede Él dar también pan? ¿Proveerá carne para su pueblo?
Si, han hafver väl slagit bergsklippona, att vatten utflöt, och bäcker sig utgåfvo; men huru kan han gifva bröd, och skaffa sino folke kött?
21 Por tanto, oyó Yavé y se indignó. Un fuego se encendió contra Jacob, Y una ira subió contra Israel,
Då nu Herren det hörde, vardt han upptänd; och eld gick upp i Jacob, och vrede kom öfver Israel;
22 Por cuanto no creyeron en ʼElohim, Ni confiaron en su salvación.
Att de icke trodde uppå Gud, och hoppades icke uppå hans hjelp.
23 Sin embargo, mandó a las nubes desde arriba, Y abrió las puertas del cielo.
Och han böd skyarna ofvantill, och upplät himmelens dörrar;
24 Hizo llover sobre ellos maná para comer Y les dio alimento del cielo.
Och lät regna Man till dem till mats, och gaf dem himmelsbröd.
25 Pan de ángeles comió el hombre. Les envió comida en abundancia.
De åto änglabröd; han sände dem mat tillfyllest.
26 Sopló en el cielo el viento del este Y con su poder atrajo el viento del sur.
Han lät blåsa östanväder under himmelen, och genom sina starkhet upprörde sunnanväder;
27 Esparció sobre ellos carne como polvo, Criaturas aladas como la arena de los mares.
Och lät kött regna uppå dem såsom stoft, och foglar såsom sanden i hafvet;
28 Las soltó en medio del campamento alrededor de sus tiendas.
Och lät dem falla i deras lägre, allestäds der de bodde.
29 Comieron y se hartaron, Y les cumplió su deseo.
Då åto de, och vordo för mätte; han lät dem släcka sin lusta.
30 Antes que ellos saciaran su apetito, Cuando la comida estaba en sus bocas,
Då de ännu sin lusta icke släckt hade, och de ännu åto deraf,
31 Surgió contra ellos la ira divina Que mató a algunos de los fornidos de ellos Y sometió a los jóvenes escogidos de Israel.
Så kom Guds vrede öfver dem; och drap de yppersta ibland dem, och nederslog de bästa i Israel.
32 A pesar de eso, siguieron en pecado Y no dieron crédito a sus maravillas.
Men öfver allt detta syndade de ännu mer, och trodde intet uppå hans under.
33 Por tanto consumió sus días en vanidad, Y sus años en temor.
Derföre lät han dem dö bort, så att de intet fingo, och måste i deras lifsdagar plågade varda.
34 Cuando los hería de muerte, Lo buscaban. Se arrepentían y con diligencia lo buscaban.
När han drap dem, sökte de honom, och vände sig bittida till Gud;
35 Se acordaban que ʼElohim era su Roca, Y ʼEL, ʼElyón, su Redentor.
Och tänkte, att Gud är deras tröst, och Gud den Högste deras förlösare;
36 Lo lisonjeaban con su boca Y le mentían con su lengua.
Och skrymtade för honom med deras mun, och lögo för honom med deras tungo.
37 Pues sus corazones no eran firmes hacia Él, Ni eran fieles a su Pacto.
Men deras hjerta var icke fast intill honom, och höllo sig icke troliga intill hans förbund.
38 Pero Él por misericordia perdonó su iniquidad Y no los destruyó. Con frecuencia contuvo su ira Y no despertó todo su enojo.
Men han var barmhertig, och förlät missgerningarna, och förgjorde dem icke; och afvände ofta sina vrede, och lät icke alla sina vrede gå.
39 Recordó que no eran sino carne, Un soplo que pasa y no regresa.
Ty han tänkte att de äro kött; ett väder, som bortfar, och kommer intet igen.
40 ¡Cuán a menudo se rebelaron contra Él en el desierto Y lo contristaron en terreno no habitado!
De förtörnade honom ganska ofta i öknene, och bekymrade honom i ödemarkene.
41 Vez tras vez tentaron a ʼEL. Irritaron al Santo de Israel.
De försökte Gud framgent, och rette den Heliga i Israel.
42 No se acordaron de su poder, Del día cuando los redimió del adversario:
De tänkte intet uppå hans hand, den dagen då han förlöste dem ifrå fienderna;
43 Cuando realizó en Egipto sus señales, Y sus maravillas en la tierra de Zoán.
Såsom han sina tecken gjort hade uti Egypten, och sina under i det landet Zoan.
44 Cuando convirtió sus ríos en sangre, Y ellos no pudieron beber de sus manantiales.
Då han deras vatten i blod vände; så att de af deras bäcker icke dricka kunde.
45 Cuando envió entre ellos enjambres de moscas que los devoraban Y ranas que los destruían.
Då han ohyro ibland dem sände, som dem åto, och paddor, som dem förderfvade;
46 Cuando entregó a los saltamontes sus cosechas Y el fruto de su trabajo a la langosta.
Och gaf deras frukt gräsmatkom, och deras säd gräshoppom.
47 Él destruyó sus viñas con granizo Y sus sicómoros con escarcha.
Då han deras vinträ med hagel förderfvade, och deras mulbärsträ med stort hagel.
48 Él entregó al granizo sus vacadas Y a los rayos sus ganados.
Då han deras boskap slog med hagel, och deras hjordar med ljungande.
49 Envió sobre ellos su ardiente ira, Enojo, indignación y angustia, Una banda de mensajeros destructores.
Då han i sina grymma vrede sände ibland dem onda änglar, och lät dem härja och förderfva, och skada göra.
50 Él dispuso un camino para su ira Y no libró sus vidas de la muerte. Entregó sus vidas a la pestilencia
Då han lät sina vrede gå, och icke skonade deras själom för dödenom, och lät deras boskap dö af pestilentie.
51 E hirió a todos los primogénitos de Egipto, Las primicias de su virilidad en las tiendas de Cam.
Då han i Egypten allt förstfödt slog, de första arfvingar i Hams hyddom;
52 Pero dirigió a su pueblo como ovejas, Y como rebaño los guió por el desierto.
Och lät sitt folk utdraga såsom får, och förde dem såsom en hjord i öknene.
53 Los condujo con seguridad para que no temieran, Pero el mar cubrió a sus enemigos.
Och han ledde dem säkra, så att de intet fruktade sig; men deras fiendar öfvertäckte hafvet;
54 Los llevó hasta la frontera de su Tierra Santa, Al país montañoso que adquirió su mano derecha.
Och lät dem komma i sina helga gränsor, till detta berg, hvilket hans högra hand förvärfvat hafver;
55 Echó a las naciones de delante de ellos. Con medida [les] repartió las tierras de ellos en heredad, E hizo que las tribus de Israel vivieran en sus tiendas.
Och fördref för dem folk, och lät dem utskifta arfvet, och lät Israels slägter bo i deras hyddom.
56 Pero ellos tentaron y provocaron a ʼElyón ʼElohim Y no guardaron sus Testimonios.
Men de försökte och förtörnade Gud, den Högsta, och höllo intet hans vittnesbörd;
57 Regresaron y actuaron deslealmente como sus antepasados. Tal como sus antepasados, fueron desleales. Se desviaron como arco torcido.
Och föllo tillbaka, och föraktade all ting, såsom deras fäder; och höllo intet, såsom en lös båge;
58 Lo provocaron con sus lugares altos Y despertaron su celo con sus imágenes de talla.
Och förtörnade honom med sina höjder, och rette honom med sina afgudar;
59 Cuando ʼElohim oyó, se indignó Y aborreció a Israel en gran manera.
Och då Gud det hörde, vardt han upptänd, och förkastade Israel svårliga;
60 Por lo cual abandonó el Tabernáculo de Silo, El Tabernáculo que estableció entre los hombres.
Så att han lät fara sina boning i Silo, den hyddo, der han ibland menniskor bodde;
61 Entregó su poder a la cautividad Y su resplandor en mano del adversario.
Och gaf deras magt uti fängelse, och deras härlighet uti fiendans händer;
62 Entregó también su pueblo a la espada Y se indignó contra su heredad.
Och öfvergaf sitt folk för svärd, och var upptänd emot sitt arf.
63 El fuego devoró a sus jóvenes, Y sus doncellas no tuvieron cantos nupciales.
Deras unga män förtärde elden, och deras jungfrur måste ogifta blifva.
64 Sus sacerdotes cayeron a espada, Y sus viudas no hicieron lamentación.
Deras Prester föllo genom svärd, och inga enkor voro, de der gråta skulle.
65 Pero entonces, como el que duerme, Como un valiente que se recupera del vino Despertó ʼAdonay
Och Herren vaknade upp, såsom en sofvande, och såsom en stark glad är, den ifrå vin kommer;
66 E hirió a sus adversarios por detrás. Puso sobre ellos afrenta perpetua.
Och slog sina fiendar baktill, och hängde en evig skam uppå dem;
67 Desechó la tienda de José Y no eligió a la tribu de Efraín,
Och förkastade Josephs hyddo, och utvalde icke Ephraims slägte;
68 Sino escogió a la tribu de Judá Y la Montaña de Sion, que Él amó.
Utan utvalde Juda slägte, det berget Zion, som han älskade;
69 Construyó en las alturas su Santuario Como la tierra que fundó para siempre.
Och byggde sin helgedom högt, såsom ett land det evinnerliga fast stå skall;
70 También escogió a David, su esclavo, Y lo tomó de los rebaños.
Och utvalde sin tjenare David, och tog honom utu fårahusen.
71 Lo trajo de detrás de las ovejas que tenían crías Para que apacentara a Jacob su pueblo Y a Israel su heredad.
Ifrå de däggande får hemtade han honom, att han hans folk Jacob föda skulle, och hans arf Israel.
72 Los pastoreó según la integridad de su corazón, Y los guió con la destreza de sus manos.
Och han födde dem också med all trohet, och regerade dem med all flit.
