Salmos 62

1 Solo en ʼElohim se aquieta mi alma. De Él viene mi salvación.

En Psalm Davids, för Jeduthun, till att föresjunga. Min själ väntar allenast i stillhet efter Gud, den mig hjelper.

2 Solo Él es mi Roca, mi Salvación, mi Refugio. No seré grandemente sacudido.

Ty han är min tröst, min hjelp, mitt beskärm; att intet ondt skall omstörta mig, ehuru stort det ock är.

3 ¿Hasta cuándo atacarán a un hombre todos juntos para matarlo, Para derribarlo como a un muro desplomado o a una cerca insegura?

Huru länge gån I så alle enom efter; att I mågen dräpa honom, såsom en lutande vägg, och en remnad mur?

4 Solo consultan para derribarlo de su alta posición. Se deleitan en la falsedad. Bendicen con su boca, Pero maldicen en su interior. (Selah)

De tänka allenast, huru de måga förtrycka honom; vinnlägga sig om lögn, gifva god ord; men i hjertana banna de. (Sela)

5 Solo en ʼElohim cálmate, alma mía, Porque de Él viene mi esperanza.

Men min själ väntar allenast efter Gud; ty han är mitt hopp.

6 Solo Él es mi Roca, mi Salvación, mi alto Refugio. No seré sacudido.

Han är min tröst, min hjelp, och mitt beskärm, att jag icke faller.

7 En ʼElohim está mi salvación y mi gloria. La Roca de mi fortaleza, Mi Refugio está en ʼElohim.

När Gudi är min salighet, min ära, mins starkhets klippa; mitt hopp är till Gud.

8 Oh pueblo, confíen en Él en todo tiempo. Derramen su corazón ante Él. ʼElohim es nuestro Refugio. (Selah)

Hoppens uppå honom alltid; I folk, utgjuter edor hjerta för honom. Gud är vårt hopp. (Sela)

9 Los hombres de bajo grado son solo vanidad. Y los hombres de alto rango son una mentira. Puestos en balanza suben, Juntos son más livianos que un soplo.

Men menniskorna äro dock ju intet; de myndige fela ock. De väga mindre än intet, så månge som de äro.

10 No confíen en la opresión, Ni se envanezcan en el robo. Si se aumentan las riquezas, No fijen el corazón en ellas.

Förlåter eder icke uppå orätt och öfvervåld; håller eder icke till sådant, det intet värdt är. Faller eder rikedom till, så lägger icke hjertat deruppå.

11 Una vez habló ʼElohim. Dos veces oí esto: Que el poder es de ʼElohim.

Gud hafver ett ord talat; det hafver jag ofta hört, att Gud allena mägtig är.

12 La misericordia es tuya, oh ʼAdonay, Porque Tú pagas a cada uno según su obra.

Och du, Herre, äst nådelig; och lönar hvarjom och enom såsom han förtjenar.