Salmos 56

1 Oh ʼElohim, ten compasión de mí, Porque el hombre me pisotea, me devora, Me oprime y me combate todo el día.

Ett gyldene klenodium Davids, till att föresjunga, om den dumba dufvona ibland de främmanda, då de Philisteer grepo honom i Gath. Gud, var mig nådelig, ty menniskor vilja nedersänka mig; dagliga strida de, och tränga mig.

2 Los que me asaltan me pisotean todo el día, Porque son muchos los que con soberbia pelean contra mí.

Mine fiender nedersänka mig dagliga ty månge strida emot mig högmodeliga.

3 El día cuando temo, confío en Ti.

När jag fruktar mig, så hoppas jag uppå dig.

4 En ʼElohim, la Palabra de Quien alabo, En ʼElohim confío, no temeré. ¿Qué puede hacerme el hombre?

Jag vill prisa Guds ord; på Gud vill jag hoppas, och intet frukta mig. Hvad skulle något kött göra mig?

5 Todo el día pervierten mis palabras. Contra mí son todos sus pensamientos para mal.

Dagliga strida de emot min ord; alle deras tankar äro, att de må göra mig ondt.

6 Conspiran, acechan, observan atentamente mis pasos en acecho de mi vida.

De hålla tillhopa, och vakta, och taga vara uppå mina hälar, huru de mina själ gripa måga.

7 Pésalos a causa de su perversidad. Con furia derriba los pueblos, oh ʼElohim.

Hvad de ondt göra, det är allaredo tillgifvet ( säga de ). Gud störte sådana menniskor neder utan alla nåde.

8 Tomaste en cuenta mis huidas. Coloca mis lágrimas en tu botella. ¿No están ellas en tu rollo?

Räkna min flykt; fatta mina tårar uti din lägel; utan tvifvel räknar du dem.

9 El día cuando yo te invoque retrocederán mis enemigos. Esto sé porque ʼElohim está a mi favor.

Då måste mina fiender tillbakavända. När jag ropar, förmärker jag, att du min Gud äst.

10 Oh ʼElohim, tu Palabra alabo, Oh Yavé, tu Palabra alabo.

Jag vill prisa Guds ord; Herrans ord vill jag prisa.

11 En ʼElohim confié, no temeré. ¿Qué puede hacerme el hombre?

Uppå Gud hoppas jag, och fruktar mig intet; hvad kunna menniskor göra mig?

12 Oh ʼElohim, sobre mí están los votos. Te pagaré ofrendas de acción de gracias,

Jag hafver gjort dig löfte, Gud, att jag dig tacka vill.

13 Porque libraste mi vida de la muerte Y mis pies de tropezar, Para que ande delante de ʼElohim En la luz de los que viven.

Ty du hafver frälst mina själ ifrå döden, mina fötter ifrå fall; att jag må vandra för Gudi uti de lefvandes ljuse.