Salmos 49
1 Oigan esto, pueblos todos, Escuchen todos los habitantes del mundo,
För sångmästaren; av Koras söner; en psalm. Hören detta, alla folk, lyssnen härtill, I alla som leven i världen,
2 Tanto los humildes como los de alto nivel, Ricos y pobres juntamente.
både låga och höga, rika såväl som fattiga.
3 Mi boca hablará sabiduría, Y la meditación de mi corazón entendimiento.
Hin mun skall tala visdom, och mitt hjärtas tanke skall vara förstånd.
4 Inclinaré al proverbio mi oído. Declararé con el arpa mi dicho.
Jag vill böja mitt öra till lärorikt tal, jag vill yppa vid harpan min förborgade kunskap.
5 ¿Por qué tengo que temer en días de adversidad Cuando me rodea la iniquidad de mis adversarios,
Varför skulle jag frukta i olyckans dagar, när mina förföljares ondska omgiver mig?
6 Que confían en la abundancia de sus posesiones, Y se jactan de sus inmensas riquezas?
De förlita sig på sina ägodelar och berömma sig av sin stora rikedom.
7 Ninguno de ellos puede de algún modo redimir al hermano, Ni pagar su rescate a ʼElohim.
Men sin broder kan ingen förlossa eller giva Gud lösepenning för honom.
8 Porque la redención de su vida es costosa, Y nunca será suficiente,
För dyr är lösen för hans själ och kan icke betalas till evig tid,
9 Para que viva eternamente Y jamás pase a corrupción.
så att han skulle få leva för alltid och undgå att se graven.
10 Porque ve que aun los sabios mueren Igual como perecen el ignorante y el necio, Y dejan a otros sus riquezas.
Nej, man skall se att visa män dö, att dårar och oförnuftiga förgås likasom de; de måste lämna sina ägodelar åt andra.
11 Su íntima aspiración es que sus casas sean eternas, Sus moradas, por todas las generaciones. A sus tierras dan sus nombres.
De tänka att deras hus skola bestå evinnerligen, deras boningar från släkte till släkte; de uppkalla jordagods efter sina namn.
12 Pero el hombre no permanecerá con honra. Es como las bestias que perecen.
Men en människa har, mitt i sin härlighet, intet bestånd, hon är lik fänaden, som förgöres.
13 Esta es la senda de los necios, Y de aquellos que tras ellos aprueban sus palabras. (Selah)
Den vägen gå de, dårar som de äro, och de följas av andra som finna behag i deras tal. (Sela)
14 Como un rebaño están destinados al Seol, La muerte los pastorea. Los rectos se enseñorearán de ellos por la mañana, Se consumirá su buen parecer, Y el Seol será su morada. (Sheol h7585)
Såsom en fårhjord drivas de ned till dödsriket, där döden bliver deras herde. Så få de redliga makt över dem, när morgonen gryr, medan deras skepnader förtäras av dödsriket och ej få annan boning. (Sheol h7585)
15 Pero ʼElohim redimirá mi alma del poder del Seol, Porque me llevará consigo. (Selah) (Sheol h7585)
Men min själ skall Gud förlossa ifrån dödsrikets våld, ty han skall upptaga mig. (Sela) (Sheol h7585)
16 No temas cuando alguno se enriquece, Cuando aumenta el esplendor de su casa.
Frukta icke, när en man bliver rik, när hans hus växer till i härlighet.
17 Porque nada llevará al morir, Ni descenderá su esplendor tras él.
Ty av allt detta får han vid sin död intet med sig, och hans härlighet följer honom icke ditned.
18 Aunque se congratule mientras vive, Aunque sea alabado porque prospera,
Om han ock prisar sig välsignad under sitt liv, ja, om man än berömmer dig, när du gör goda dagar,
19 Se irá a la generación de sus antepasados Y nunca jamás verá la luz.
så skall dock vars och ens själ gå till hans fäders släkte, till dem som aldrig mer se ljuset.
20 El hombre que vive con honor, Pero no entiende [esto], Es como las bestias que perecen.
En människa som, mitt i sin härlighet, är utan förstånd, hon är lik fänaden, som förgöres.
