Salmos 49

1 Oigan esto, pueblos todos, Escuchen todos los habitantes del mundo,

En Psalm, till att föresjunga, Korah barnas. Hörer till, all folk; akter häruppå, alle I, som på denna tid lefven;

2 Tanto los humildes como los de alto nivel, Ricos y pobres juntamente.

Både den menige man och herrar, både rike och fattige; den ene med den andra.

3 Mi boca hablará sabiduría, Y la meditación de mi corazón entendimiento.

Min mun skall tala vishet, och mitt hjerta förstånd.

4 Inclinaré al proverbio mi oído. Declararé con el arpa mi dicho.

Vi vilje ett godt ordspråk höra, och en skön dikt på harpo spela.

5 ¿Por qué tengo que temer en días de adversidad Cuando me rodea la iniquidad de mis adversarios,

Hvi skulle jag frukta mig i de onda dagar, när mina förtryckares ondska omfattar mig?

6 Que confían en la abundancia de sus posesiones, Y se jactan de sus inmensas riquezas?

Hvilke sig förlåta uppå sitt gods, och trotsa uppå sina stora rikedomar.

7 Ninguno de ellos puede de algún modo redimir al hermano, Ni pagar su rescate a ʼElohim.

Kan dock en broder ingen förlösa, eller Gudi någon försona;

8 Porque la redención de su vida es costosa, Y nunca será suficiente,

Ty det kostar för mycket att förlösa deras själ; så att han måste låta det bestå evinnerliga;

9 Para que viva eternamente Y jamás pase a corrupción.

Om han ock än länge lefver, och grafvena icke ser.

10 Porque ve que aun los sabios mueren Igual como perecen el ignorante y el necio, Y dejan a otros sus riquezas.

Ty man skall se, att sådana vise dock dö, så väl som de dårar och galne förgås, och måste låta sitt gods androm.

11 Su íntima aspiración es que sus casas sean eternas, Sus moradas, por todas las generaciones. A sus tierras dan sus nombres.

Med deras tankar står det alltså: Deras hus vara förutan ända, deras boningar blifva ifrå slägte till slägte, och de hafva stora äro på jordene.

12 Pero el hombre no permanecerá con honra. Es como las bestias que perecen.

Likväl kunna de icke blifva i sådana värdighet; utan måste hädan såsom fä.

13 Esta es la senda de los necios, Y de aquellos que tras ellos aprueban sus palabras. (Selah)

Denna deras handel är allsamman galenskap; likväl lofva det deras efterkommande med sin mun. (Sela)

14 Como un rebaño están destinados al Seol, La muerte los pastorea. Los rectos se enseñorearán de ellos por la mañana, Se consumirá su buen parecer, Y el Seol será su morada. (Sheol h7585)

De ligga i helvete såsom får, döden gnager dem; men de fromme skola hasteliga få råda öfver dem, och deras trotsan måste förgås; uti helvete måste de blifva. (Sheol h7585)

15 Pero ʼElohim redimirá mi alma del poder del Seol, Porque me llevará consigo. (Selah) (Sheol h7585)

Men Gud skall förlösa mina själ utu helvetes våld; ty han hafver upptagit mig. (Sela) (Sheol h7585)

16 No temas cuando alguno se enriquece, Cuando aumenta el esplendor de su casa.

Sköt der intet om, när en rik varder, om hans huses härlighet stor varder;

17 Porque nada llevará al morir, Ni descenderá su esplendor tras él.

Ty han skall i sin dödstid intet med sig taga, och hans härlighet far intet efter honom;

18 Aunque se congratule mientras vive, Aunque sea alabado porque prospera,

Utan han tröstar på detta goda lefvandet, och prisar det, när en gör sig goda dagar.

19 Se irá a la generación de sus antepasados Y nunca jamás verá la luz.

Så fara de efter sina fäder, och få aldrig se ljuset.

20 El hombre que vive con honor, Pero no entiende [esto], Es como las bestias que perecen.

Korteliga: När en menniska är i värdighet, och hafver icke förstånd, så far hon hädan såsom fä.