Salmos 22
1 ¡ʼEL mío, ʼEL mío! ¿Por qué me desamparaste? ¿Por qué estás lejos de mi salvación y de las palabras de mi clamor?
En Psalm Davids, till att föresjunga, om hindena som bittida jagad varder. Min Gud, min Gud, hvi hafver du öfvergifvit mig? Jag ryter; men min hjelp är fjerran.
2 ʼElohim mío, clamo de día, y no respondes, Y de noche, y no hay descanso para mí.
Min Gud, om dagen ropar jag, så svarar du intet; och om nattena tiger jag ock intet.
3 Pero Tú eres santo, ¡Tú, que moras entre las alabanzas de Israel!
Men du äst helig, du som bor ibland Israels lof.
4 En Ti confiaron nuestros antepasados. Confiaron, y Tú los libraste.
Våre fäder hoppades uppå dig; och då de hoppades, halp du dem ut.
5 Clamaron a Ti, y fueron librados. Confiaron en Ti, y no fueron avergonzados.
Till dig ropade de, och vordo hulpne; de hoppades på dig, och vordo icke till skam.
6 Pero yo soy gusano y no hombre, Oprobio de los hombres y despreciado por el pueblo.
Men jag är en matk, och icke menniska; menniskors gabberi, och folks föraktelse.
7 Todos los que me ven me escarnecen. Hacen una mueca con los labios. Menean la cabeza y dicen:
Alle de som mig se, bespotta mig, gapa upp med munnen, och rista hufvudet:
8 Se encomendó a Yavé. Líbrelo Él. Que Él lo rescate, Puesto que se complacía en Él.
Han klage det Herranom; han hjelpe honom ut, och undsätte honom, om han hafver lust till honom.
9 Pero Tú eres el que me sacó del vientre. Me diste confianza aun cuando estaba a los pechos de mi madre.
Ty du hafver dragit mig utu mitt moderlif; och vast min tröst, då jag än vid mine moders bröst låg.
10 A Ti fui entregado desde la matriz, Desde el vientre de mi madre Tú eres mi ʼEL.
På dig är jag kastad utaf moderlifvet; du äst min Gud, allt ifrå mine moders lif.
11 No te alejes de Mí, porque la angustia está cerca, Porque no hay quien ayude.
Var icke långt ifrå mig; ty ångest är hardt när; ty här är ingen hjelpare.
12 Me rodearon muchos toros. Fuertes toros de Basán me rodearon.
Store stutar hafva belagt mig; fete oxar hafva omhvärft mig.
13 Abren su boca contra mí Como león voraz y rugiente.
De uppgapa med sin mun emot mig, såsom ett glupande och rytande lejon.
14 Soy derramado como aguas Y todos mis huesos se descoyuntan. Mi corazón se volvió como cera. Se derritió entre mis órganos.
Jag är utgjuten såsom vatten; all min ben hafva skiljts åt; mitt hjerta i mitt lif är såsom ett smält vax.
15 Mi vigor está seco como tiesto Y mi lengua se pega a mis mandíbulas. ¡Me pones en el polvo de la muerte!
Mina krafter äro borttorkade, såsom ett stycke af en potto; och min tunga lådar vid min gom, och du lägger mig uti dödsens stoft.
16 Perros me rodearon. Me cercó cuadrilla de perversos. Horadaron mis manos y mis pies.
Ty hundar hafva kringhvärft mig, och de ondas rote hafver ställt sig omkring mig; mina händer och fötter hafva de genomborrat.
17 Puedo contar todos mis huesos. Ellos me miran y me observan.
Jag måtte tälja all min ben; men de skåda och se sin lust på mig.
18 Reparten entre sí mis ropas, Y sobre mi túnica echan suertes.
De byta min kläder emellan sig, och kasta lott om min klädnad.
19 Pero Tú, oh Yavé, ¡no te alejes! Fortaleza mía, ¡Apresúrate a socorrerme!
Men du, Herre, var icke fjerran; min starkhet, skynda dig till att hjelpa mig.
20 ¡Libra de la espada el alma mía, Del poder del perro mi vida!
Fria mina själ ifrå svärdet, mina ensamma ifrå hundarna.
21 ¡Sálvame de la boca del león Y de los cuernos de los toros salvajes! ¡Me has respondido!
Hjelp mig utu lejonens mun, och fria mig ifrån enhörningarna.
22 Anunciaré tu Nombre a mis hermanos. En medio de la congregación te alabaré.
Jag vill predika ditt Namn minom brödrom; jag vill prisa dig i församlingene.
23 Los que temen a Yavé, alábenlo. Glorifíquenlo, toda la descendencia de Jacob, Y témanle, toda la descendencia de Israel,
Lofver Herran, I som frukten honom; honom äre all Jacobs säd, och honom vörde all Israels säd.
24 Porque no menospreció ni aborreció el dolor del afligido, Ni de él ocultó su rostro, Sino cuando clamó a Él, Lo escuchó.
Ty han hafver icke föraktat eller försmått dens fattiga eländhet; och icke förskylt sitt ansigte för honom; och då han ropade till honom, hörde han det.
25 De Ti viene mi alabanza en la gran congregación. Cumpliré mis votos delante de los que te temen.
Dig vill jag prisa, uti den stora församlingene; jag vill betala mitt löfte inför dem som frukta honom.
26 ¡Los pobres comerán y serán saciados! ¡Alabarán a Yavé los que lo buscan! ¡Que su corazón viva para siempre!
De elände skola äta, att de mätte varda; och de som efter Herran fråga, skola prisa honom; edart hjerta skall lefva evinnerliga.
27 Se acordarán y volverán a Yavé de todos los confines de la tierra, Y todas las familias de las naciones se postrarán delante de Ti.
Tänke derpå alla verldenes ändar, och omvände sig till Herran; och alla Hedningars slägter tillbedje för honom.
28 Porque de Yavé es el reino, Y Él gobierna las naciones.
Herren hafver ett rike, och han råder ibland Hedningarna.
29 Comerán y se postrarán Todos los poderosos de la tierra, Los que bajan al polvo se postrarán ante Él, Los que no pueden conservar viva su alma.
Alle fete på jordene skola äta, och tillbedja; för honom skola knäböja alle de som i stoft ligga, och de der med bekymmer lefva.
30 Una futura generación le servirá. Esto se dirá de ʼAdonay hasta la próxima generación.
Han skall få ena säd, den honom tjenar; om Herran skall man förkunna intill barnabarn.
31 Acudirán y declararán su justicia, Anunciarán a pueblo que nacerá que Él hizo esto.
De skola, komma och predika hans rättfärdighet de folke, som födas skall, att han det gör.
