Salmos 144

1 ¡Bendito sea Yavé, mi Roca, Que adiestra mis manos para la guerra Y mis dedos para la batalla!

En Psalm Davids. Lofvad vare Herren, min tröst, den mina händer lärer strida, och mina finger örliga;

2 Mi Misericordia y mi Fortaleza, Mi alta Torre y mi Libertador, Mi Escudo, en Quien me refugio, Quien sujeta mi pueblo a mí.

Min barmhertighet och min borg, mitt beskärm och min hjelpare, min sköld, på den jag tröster; den mitt folk under mig tvingar;

3 Oh Yavé, ¿qué es el hombre Para que Tú tengas conocimiento de él, O el hijo del hombre para que pienses en él?

Herre, hvad är menniskan, att du så låter dig vårda om henne; och menniskones son, att du så aktar uppå honom?

4 El hombre es como un suspiro. Sus días son como una sombra que pasa.

Är dock menniskan lika som intet. Hennes tid går bort såsom en skugge.

5 Oh Yavé, inclina tus cielos y desciende. Toca las montañas para que humeen.

Herre, böj din himmel, och stig härned; tag uppå bergen, att de ryka.

6 Despacha relámpagos y dispérsalos. Envía tus flechas y confúndelos.

Låt ljunga, och förströ dem; skjut dina skott, och förskräck dem.

7 Extiende tu mano desde lo alto. Rescátame y líbrame de las aguas caudalosas, De la mano de extranjeros,

Sänd dina hand af höjdene, och förlossa mig, och fräls mig ifrå stor vatten, ifrå de främmande barnas händer;

8 Cuyas bocas hablan engaño Y cuya mano derecha es falsedad.

Hvilkas lära är onyttig, och deras gerningar falska.

9 Oh ʼElohim, a Ti cantaré canto nuevo, Con salterio de diez cuerdas te cantaré salmos.

Gud, jag vill sjunga dig en ny viso; jag vill spela dig på psaltare af tio stränger;

10 Quien da salvación a los reyes, Y rescatas a tu esclavo David de la espada perversa.

Du, som gifver Konungomen seger, och förlöser din tjenare David ifrå dens ondas mordsvärd.

11 Rescátame y líbrame de la mano de extranjeros, Cuyas bocas hablan engaño, Cuya boca y mano derecha son falsedad.

Förlös mig ock, och hjelp mig ifrå de främmande barnas hand; hvilkas lära är onyttig, och deras gerningar falska;

12 Sean nuestros hijos en su juventud como plantas crecidas, Y nuestras hijas como columnas de esquinas labradas.

Att våre söner måga uppväxa i deras ungdom, såsom plantor; och våra döttrar, såsom beprydde svalar, såsom palats;

13 Estén llenos nuestros graneros Y provean toda clase de producto, Nuestros rebaños se reproduzcan por miles, Y diez miles en nuestros campos.

Och våra visthus fulle vara, de der spisning utgifva kunna, den ena efter den andra; att våra får måga bära tusend och hundrade tusend, i våra afvelsgårdar;

14 Nuestros bueyes estén fuertes para el trabajo, Sin ruptura y sin pérdida, Y no haya clamor de alarma en nuestras plazas.

Att våre oxar måga mycket arbete göra; att ingen skade, ingen olycka eller klagan på våra gator är.

15 Inmensamente feliz es el pueblo a quien esto le sucede. Inmensamente feliz es el pueblo cuyo ʼElohim es Yavé.

Saligt är det folk, hvilko alltså går; men saligt är det folk, hvilkets Gud Herren är.