< Salmos 139 >
1 Oh Yavé, Tú me escudriñaste y conociste.
En Psalm Davids, till att föresjunga. Herre, du utransakar mig, och känner mig.
2 Tú sabes cuándo me siento Y cuándo me pongo en pie, De lejos entiendes mi pensamiento.
Ehvad jag sitter eller uppstår, vetst du det; du förstår mina tankar fjerran.
3 Vigilas cuando camino Y cuando reposo, Y estás íntimamente familiarizado con todos mis caminos.
Ehvad jag går, eller ligger, så äst du omkring mig, och ser alla mina vägar.
4 Aun antes que haya una palabra en mi lengua, Ciertamente, oh Yavé, Tú la sabes toda.
Ty si, det är intet ord på mine tungo, det du, Herre, icke allt vetst.
5 Me rodeaste por detrás y por delante, Y pusiste tu mano sobre mí.
Du skaffar hvad jag både förr och efter gör, och håller dina hand öfver mig.
6 [Tal] conocimiento es demasiado maravilloso para mí. Alto es, no puedo alcanzarlo.
Sådana kunskap är mig för underlig, och för hög; jag kan icke begripat.
7 ¿A dónde puedo irme de tu Espíritu? ¿O a dónde puedo huir de tu Presencia?
Hvart skall jag gå för dinom anda? Och hvart skall jag fly för ditt ansigte?
8 Si subo al cielo, allí estás Tú, Y si en el Seol preparo mi cama, Mira, allí estás Tú. (Sheol )
Fore jag upp i himmelen, så äst du der. Bäddade jag åt mig i helvete, si, så äst du ock der. (Sheol )
9 Si tomo las alas del alba Y vivo en la parte más remota del mar,
Toge jag morgonrodnans vingar, och blefve ytterst i hafvet,
10 Aun allí me guiará tu mano Y me sostendrá tu mano derecha.
Så skulle dock din hand der föra mig, och din högra hand hålla mig.
11 Si digo: Ciertamente la oscuridad me cubrirá, La luz a mi alrededor será la noche.
Om jag sade: Mörker må betäcka mig, så måste natten ock vara ljus omkring mig.
12 Aun la oscuridad no es oscura para Ti, La noche resplandece como el día. Lo mismo son la oscuridad y la luz.
Ty ock mörkret är icke mörkt när dig, och natten lyser såsom dagen; mörkret är såsom ljuset.
13 Tú formaste mis órganos internos. Me tejiste en el vientre de mi madre.
Du hafver mina njurar i dine magt; du vast öfver mig i moderlifvet.
14 Te doy gracias, Porque soy temerosa y maravillosamente formado. Maravillosas son tus obras, Y mi alma lo sabe muy bien.
Jag tackar dig derföre, att jag underliga gjord är. Underlig äro din verk, och det besinnar min själ väl.
15 No fueron encubiertos de Ti mis huesos, Cuando en secreto fui hecho, Y entretejido en las profundidades de la tierra.
Mine ben voro dig intet fördolde, då jag uti det hemliga gjord var; då jag skapad vardt nedre i jordene.
16 Tus ojos vieron mi embrión, Y en tu rollo estaban escritos todos Los días que me fueron ordenados, Cuando aún [no existía] uno de ellos.
Din ögon sågo mig, då jag ännu oberedd var; och alla dagar voro uti dine bok skrefne, de ännu varda skulle, och ingen af dem kommen var.
17 ¡Oh ʼEL, cuán preciosos me son tus pensamientos! ¡Cuán inmensa es la suma de ellos!
Men huru kostelige äro för mig, Gud, dina tankar! O! huru stort är deras tal!
18 Si los cuento, serían más que la arena. Cuando despierto, aún estoy contigo.
Skulle jag räkna dem, så vorde de flere än sanden. När jag uppvaknar, är jag ändå när dig.
19 ¡Oh ʼEloah, si mataras al perverso, Si, por tanto, se alejan de mí los hombres sanguinarios!
Ack! Gud, att du dråpe de ogudaktiga, och de blodgirige ifrå mig vika måste.
20 Porque hablan contra Ti perversamente, Y tus enemigos toman [tu Nombre] en vano.
Ty de tala om dig försmädeliga, och dine ovänner upphäfva sig utan sak.
21 Oh Yavé, ¿No aborrezco a los que te aborrecen? ¿No repugno a los que se levantan contra Ti?
Jag hatar ju, Herre, de som dig hata, och mig förtryter om dem, att de sig emot dig sätta.
22 Con absoluto odio los aborrezco. Son mis enemigos.
Jag hatar dem med rätt allvar; derföre äro de mig hätske.
23 Escudríñame, oh ʼEL, y conoce mi corazón. Pruébame y conoce mis ansiosos pensamientos,
Utransaka mig, Gud, och få veta mitt hjerta. Bepröfva mig, och förnim, huru jag menar det;
24 Ve si hay en mí camino de perversidad Y guíame en el camino eterno.
Och se till, om jag på enom ondom väg är, och led mig på den eviga vägen.