Salmos 132

1 Acuérdate, oh Yavé, de David, Y de toda su aflicción.

En vallfartssång. Tänk, HERRE, David till godo, på allt vad han fick lida,

2 De cómo juró a Yavé, Y prometió al Fuerte de Jacob:

han som svor HERREN en ed och gjorde ett löfte åt den Starke i Jakob;

3 Ciertamente no entraré en mi tienda, Ni subiré a mi cama.

»Jag skall icke gå in i den hydda där jag bor, ej heller bestiga mitt viloläger,

4 No concederé sueño a mis ojos, Ni a mis párpados calma,

jag skall icke unna mina ögon sömn eller mina ögonlock slummer,

5 Hasta que halle lugar para Yavé, Tabernáculo para el Fuerte de Jacob.

förrän jag har funnit en plats åt HERREN, en boning åt den Starke i Jakob.»

6 Ciertamente oímos de ello en Efrata. Lo hallamos en el campo del bosque.

Ja, vi hörde därom i Efrata, vi förnummo det i skogsbygden.

7 Entremos en su Tabernáculo, Postrémonos ante el estrado de sus pies.

Låtom oss gå in i hans boning, tillbedja vid hans fotapall.

8 Oh Yavé, levántate [y ven] al lugar de tu reposo, Tú y el Arca de tu poder.

Stå upp, HERRE, och kom till din vilostad, du och din makts ark.

9 Que tus sacerdotes se vistan de justicia, Y se regocijen tus santos.

Dina präster vare klädda i rättfärdighet, och dina fromma juble.

10 Por amor a David tu esclavo, No vuelvas el rostro de tu ungido.

För din tjänare Davids skull må du icke visa tillbaka din smorde.

11 En verdad Yavé juró a David, Y no se retractará de ello: De tu descendencia sentaré en tu trono.

HERREN har svurit David en osviklig ed, som han icke skall rygga: »Av ditt livs frukt skall jag sätta konungar på din tron.

12 Si tus hijos observan mi Pacto, Y mi testimonio que Yo les enseño, Tus hijos también se sentarán en tu trono para siempre.

Om dina barn hålla mitt förbund och hålla mitt vittnesbörd, som jag skall lära dem, så skola ock deras barn till evig tid få sitta på din tron.

13 Porque Yavé escogió a Sion. La deseó para morada suya:

Ty HERREN har utvalt Sion, där vill han hava sin boning.

14 Este es el lugar de mi reposo para siempre. Aquí moraré, porque lo deseé.

Detta är min vilostad till evig tid; här skall jag bo, ty till detta ställe har jag lust.

15 Con abundancia bendeciré su provisión, Y saciaré de pan a sus necesitados.

Dess förråd skall jag rikligen välsigna, åt dess fattiga skall jag giva bröd till fyllest.

16 Vestiré con salvación a sus sacerdotes, Y sus santos darán voces de júbilo.

Dess präster skall jag kläda i frälsning, och dess fromma skola jubla högt.

17 Allí retoñará el poder de David. Dispuse una lámpara para mi ungido.

Där skall jag låta ett horn skjuta upp åt David; där har jag rett till en lampa åt min smorde.

18 A sus enemigos vestiré de vergüenza, Pero sobre él resplandecerá su corona.

Hans fiender skall jag kläda i skam, men på honom skall hans krona glänsa.» Se Horn i Ordförkl.