Salmos 109

1 Oh ʼElohim de mi alabanza, no te calles.

För sångmästaren; av David; en psalm. Min lovsångs Gud, tig icke.

2 Porque la boca de los perversos y de los engañadores se abrió contra mí. Hablaron contra mí con lengua mentirosa.

Ty sin ogudaktiga mun, sin falska mun hava de upplåtit mot mig, de hava talat mot mig med lögnaktig tunga.

3 Con palabras de odio me rodearon, Y sin causa lucharon contra mí.

Med hätska ord hava de omgivit mig, de hava begynt strid mot mig utan sak.

4 Son mis adversarios para pagar mi amor, Pero yo hablo contigo.

Till lön för min kärlek stå de mig emot, men jag beder allenast.

5 Me devuelven mal por bien, Y odio por mi amor.

De hava bevisat mig ont för gott och hat för min kärlek.

6 [Dicen]: Levanta contra él a un perverso, Y esté un acusador a su mano derecha.

Låt en ogudaktig man träda upp emot honom, och låt en åklagare stå på hans högra sida.

7 Resulte culpable cuando sea juzgado, Y que su oración sea pecado.

När han kommer inför rätta, må han dömas skyldig, och hans bön vare synd.

8 Sean pocos sus días. Tome otro su oficio.

Blive hans dagar få, hans ämbete tage en annan.

9 Sean huérfanos sus hijos, Y su esposa, viuda.

Varde hans barn faderlösa och hans hustru änka.

10 Vaguen errantes sus hijos y mendiguen, Y busquen su pan lejos de sus casas arruinadas.

Må hans barn alltid gå husvilla och tigga och söka sitt bröd fjärran ifrån ödelagda hem.

11 Que el acreedor se apodere de todo lo que tiene, Y extraños saqueen el fruto de su trabajo.

Må ockraren få i sin snara allt vad han äger, och må främmande plundra hans gods.

12 No tenga quien le extienda misericordia, Ni quien se compadezca de sus huérfanos.

Må ingen finnas, som hyser misskund med honom, och ingen, som förbarmar sig över hans faderlösa.

13 Sean exterminadas todas sus futuras generaciones. Sea el nombre de ellos borrado en la siguiente generación.

Hans framtid varde avskuren, i nästa led vare sådanas namn utplånat.

14 Que la iniquidad de sus antepasados sea recordada ante Yavé, Y que no sea borrado el pecado de su madre.

Hans fäders missgärning varde ihågkommen inför HERREN, och hans moders synd varde icke utplånad.

15 Que estén siempre delante de Yavé, Y corte Él de la tierra el recuerdo de ellos,

Må den alltid stå inför HERRENS ögon; ja, sådana mäns åminnelse må utrotas från jorden.

16 Por cuanto no recordó mostrar misericordia, Sino persiguió al hombre afligido y menesteroso, Al quebrantado de corazón, para matarlo.

Ty han tänkte ju icke på att öva misskund, utan förföljde den som var betryckt och fattig och den vilkens hjärta var bedrövat, för att döda dem.

17 También amó la maldición, Así que le llegó. No se deleitó en la bendición, Por tanto ésta estuvo lejos de él.

Han älskade förbannelse, och den kom över honom; han hade icke behag till välsignelse, och den blev fjärran ifrån honom.

18 Se cubrió de maldición como con su manto, Por lo cual la dejó entrar en su cuerpo como agua, Y como aceite en sus huesos.

Han klädde sig i förbannelse såsom i en klädnad, och såsom vatten trängde den in i hans liv och såsom olja in i hans ben.

19 Que le sea como ropa con la cual se cubra Y como cinturón que lo ate siempre.

Den varde honom såsom en mantel att hölja sig i, och såsom en gördel att alltid omgjorda sig med.

20 Que ésta sea la recompensa de Yavé a mis acusadores Y a los que hablan mal contra mi vida.

Detta vare mina motståndares lön från HERREN, och deras som tala ont mot min själ.

21 Pero Tú, oh Yavé, el ʼAdonay, Trata conmigo por amor a tu Nombre. Líbrame, porque tu misericordia es buena.

Men du, HERRE, Herre, stå mig bi för ditt namn skull; god är ju din nåd, så må du då rädda mig.

22 Porque yo estoy afligido y necesitado. Mi corazón está herido dentro de mí.

Ty jag är betryckt och fattig, och mitt hjärta är genomborrat i mitt bröst.

23 Paso como una sombra cuando se extiende, Soy echado fuera como el saltamonte.

Såsom skuggan, när den förlänges, går jag bort; jag ryckes bort såsom en gräshoppssvärm.

24 Mis rodillas están débiles a causa del ayuno, Y mi carne desfallece por falta de sustancia.

Mina knän äro vacklande av fasta, och min kropp förlorar sitt hull.

25 Fui para ellos un objeto de reproche. Cuando me miran, menean su cabeza.

Till smälek har jag blivit inför dem; när de se mig, skaka de huvudet.

26 ¡Ayúdame, oh Yavé, ʼElohim mío! ¡Sálvame según tu misericordia!

Hjälp mig, HERRE, min Gud; fräls mig efter din nåd;

27 Que ellos entiendan que ésta es tu mano, Que Tú, oh Yavé, hiciste esto.

och må de förnimma att det är din hand, att du, HERRE, har gjort det.

28 Que ellos maldigan, pero Tú, bendice. Cuando se levanten, sean avergonzados, Pero tu esclavo estará alegre.

Om de förbanna, så välsigna du; om de resa sig upp, så komme de på skam, men må din tjänare få glädja sig.

29 Que mis acusadores sean cubiertos de deshonra, Y que ellos mismos se cubran de vergüenza como un manto.

Mina motståndare varde klädda i blygd och höljda i skam såsom i en mantel.

30 Daré muchas gracias con mi boca a Yavé. En medio de muchos lo alabaré,

Min mun skall storligen tacka HERREN; mitt ibland många vill jag lova honom.

31 Porque Él se coloca a la mano derecha del necesitado, Para salvar su vida de los que lo juzgan.

Ty han står på den fattiges högra sida för att frälsa honom från dem som fördöma hans själ.