Proverbios 8

1 ¿No clama la sabiduría, Y el entendimiento hace oír su voz?

Hör, visheten ropar, och förståndet höjer sin röst.

2 En las cimas de las alturas junto al camino, En las encrucijadas de los senderos, allí está ella.

Uppe på höjderna står hon, vid vägen, där stigarna mötas.

3 Junto a las puertas, en la entrada de la ciudad, En el acceso a las puertas, ella da voces:

Invid portarna, vid ingången till staden där man träder in genom dörrarna, höjer hon sitt rop:

4 ¡Oh hombres, a ustedes clamo! Mi voz se dirige a los hijos de los hombres.

Till eder, I man, vill jag ropa, och min röst skall utgå till människors barn.

5 Oh simples, aprendan prudencia. Y ustedes, insensatos, dispongan su corazón.

Lären klokhet, I fåkunnige, och I dårar, lären förstånd.

6 Escuchen, porque diré cosas excelentes, Y abriré mis labios para cosas rectas.

Hören, ty om höga ting vill jag tala, och mina läppar skola upplåta sig till att säga vad rätt är.

7 Mi boca pronunciará verdad. La maldad es repugnancia para mis labios.

Ja, sanning skall min mun tala, en styggelse för mina läppar är ogudaktighet.

8 Todas las palabras de mi boca son con justicia. En ellas nada hay torcido o perverso.

Rättfärdiga äro alla min muns ord; i dem finnes intet falskt eller vrångt.

9 Son claras para el que entiende Y rectas para los que hallan el conocimiento.

De äro alla sanna för den förståndige och rätta för dem som hava funnit kunskap.

10 Reciban mi enseñanza y no plata, Conocimiento, mejor que oro fino.

Så tagen emot min tuktan hellre än silver, och kunskap hellre än utvalt guld.

11 Pues mejor es la sabiduría que las perlas. Nada de lo que desees podrá compararse con ella.

Ty visheten är bättre än pärlor; allt vad härligt som finnes går ej upp emot henne.

12 Yo, la sabiduría, moro con la prudencia, Y descubro el conocimiento y la discreción.

Jag, visheten, är förtrogen med klokheten, och jag råder över eftertänksam insikt.

13 El temor a Yavé es aborrecer el mal. Aborrezco la soberbia, la arrogancia, el mal camino y la boca perversa.

Att frukta HERREN är att hata det onda; ja, högfärd, högmod, en ond vandel och en ränkfull mun, det hatar jag.

14 Mío es el consejo y la eficiente sabiduría. Mía es la inteligencia y mía la valentía.

Hos mig finnes råd och utväg; jag är förstånd, hos mig är makt.

15 Por mí reinan los reyes, Y los magistrados administran justicia.

Genom mig regera konungarna och stadga furstarna vad rätt är.

16 Por mí gobiernan los príncipes Y los nobles que juzgan la tierra.

Genom mig härska härskarna och hövdingarna, ja, alla domare på jorden.

17 Yo amo a los que me aman. Me hallan los que temprano me buscan.

Jag älskar dem som älska mig, och de som söka mig, de finna mig.

18 Las riquezas y la honra están conmigo, Riquezas y justicia perdurables.

Rikedom och ära vinnas hos mig, ädla skatter och rättfärdighet.

19 Mi fruto es mejor que el oro, Aun que el oro puro, Y mi ganancia mejor que la plata escogida.

Min frukt är bättre än guld, ja, finaste guld och den vinning jag skänker bättre än utvalt silver.

20 Yo ando por camino de justicia, Por los senderos de equidad,

På rättfärdighetens väg går jag fram, mitt på det rättas stigar,

21 Para hacer que los que me aman obtengan su heredad. Y para que yo llene sus tesoros.

till att giva dem som älska mig en rik arvedel och till att fylla deras förrådshus.

22 Yavé me poseía en el principio, Ya de antiguo, antes de sus obras.

HERREN skapade mig såsom sitt förstlingsverk, i urminnes tid, innan han gjorde något annat.

23 Eternamente estaba establecida, Antes de haber tierra.

Från evighet är jag insatt, från begynnelsen, ända ifrån jordens urtidsdagar.

24 Nací antes que existieran los océanos, Antes que existieran las fuentes de muchas aguas.

Innan djupen voro till, blev jag född, innan källor ännu funnos, fyllda med vatten

25 Antes que las montañas fueran fundadas, Antes de las colinas, fui yo engendrada.

Förrän bergens grund var lagd, förrän höjderna funnos, blev jag född,

26 Cuando Él no había hecho la tierra, ni los campos, Ni el primer polvo del mundo.

när han ännu icke hade skapat land och mark, ej ens det första av jordkretsens stoft.

27 Cuando estableció los cielos, allí estaba yo. Cuando trazó el horizonte sobre la superficie del océano,

När han beredde himmelen, var jag tillstädes, när han spände ett valv över djupet,

28 Cuando afirmó los cielos arriba, Cuando afirmó las fuentes del océano,

när han fäste skyarna i höjden, när djupets källor bröto fram med makt,

29 Cuando señaló al mar su estatuto, Para que las aguas no traspasaran su mandato, Cuando estableció los fundamentos de la tierra,

när han satte för havet dess gräns, så att vattnet icke skulle överträda hans befallning, när han fastställde jordens grundvalar --

30 Yo estaba junto a Él como arquitecto. Diariamente era su deleite. Me regocijaba ante Él siempre.

då fostrades jag såsom ett barn hos honom, då hade jag dag efter dag min lust och min lek inför hans ansikte beständigt;

31 Me regocijaba en su tierra habitada, Y tenía mi deleite con los hijos de los hombres.

jag hade min lek på hans jordkrets och min lust bland människors barn.

32 Ahora pues, hijos, escúchenme. Inmensamente felices los que guardan mis caminos.

Så hören mig nu, I barn, ty saliga äro de som hålla mina vägar.

33 Atiendan la instrucción, sean sabios Y no la menosprecien.

Hören tuktan, så att I bliven visa, ja, låten henne icke fara.

34 ¡Inmensamente feliz es el hombre que me escucha, Que vigila en mis portones cada día, Que espera en el umbral de mis entradas!

Säll är den människa som hör mig, så att hon vakar vid mina dörrar dag efter dag och håller vakt vid dörrposterna i mina portar.

35 Porque el que me halla, Halla la vida y alcanza el favor de Yavé.

Ty den som finner mig, han finner livet och undfår nåd från HERREN.

36 Pero el que peca contra mí, defrauda su propia alma. Todos los que me aborrecen aman la muerte.

Men den som går miste om mig han skadar sig själv; alla de som hata mig, de älska döden.