Proverbios 5
1 Hijo mío, atiende a mi sabiduría, E inclina tu oído a mi entendimiento,
Min son, akta på min vishet, böj ditt öra till mitt förstånd,
2 Para que guardes discreción Y tus labios conserven conocimiento.
så att du bevarar eftertänksamhet och låter dina läppar taga kunskap i akt.
3 Porque los labios de la mujer inmoral destilan miel, Y su paladar es más suave que el aceite.
Se, av honung drypa en trolös kvinnas läppar, och halare än olja är hennes mun.
4 Pero su propósito es amargo como el ajenjo Y agudo como espada de dos filos.
Men på sistone bliver hon bitter såsom malört och skarp såsom ett tveeggat svärd.
Hennes fötter styra nedåt mot döden till dödsriket draga hennes steg. (Sheol h7585)
6 No considera el camino de la vida. Sus sendas son inestables, pero ella no lo sabe.
Livets väg vill hon ej akta på; hennes stigar äro villostigar, fastän hon ej vet det.
7 Ahora, pues, hijos, escúchenme. No se aparten de las palabras de mi boca:
Så hören mig nu, I barn, och viken icke ifrån min muns tal.
8 Aleja de ella tu camino. No te acerques a la puerta de su casa
Låt din väg vara fjärran ifrån henne, och nalkas icke dörren till hennes hus.
9 No sea que des a otros tu vigor, Y tus años al cruel.
Må du ej åt andra få offra din ära, ej dina år åt en som hämnas grymt;
10 No sea que los extraños se llenen de tus fuerzas, Y tu esfuerzo se quede en casa ajena.
må icke främmande få mätta sig av ditt gods och dina mödors frukt komma i en annans hus,
11 Gemirás cuando te llegue el desenlace, Y se consuma la carne de tu cuerpo.
så att du själv på sistone måste sucka, när ditt hull och ditt kött är förtärt.
12 Entonces dirás: ¡Cómo aborrecí la corrección, Y mi corazón menospreció la reprensión!
och säga: "Huru kunde jag så hata tuktan, huru kunde mitt hjärta så förakta tillrättavisning!
13 ¡No hice caso a la voz de mis maestros, Ni presté oído a mis instructores!
Varför lyssnade jag icke till mina lärares röst, och böjde icke mitt öra till dem som ville undervisa mig?
14 Casi en la cima de todo mal estuve En medio de la asamblea y de la congregación.
Föga fattas nu att jag har drabbats av allt vad ont är, mitt i församling och menighet.
15 Bebe el agua de tu propia cisterna, Y el agua fresca de tu propio pozo.
Drick vatten ur din egen brunn det vatten som rinner ur din egen källa.
16 ¿Se derramarán afuera tus manantiales, Tus corrientes de aguas por las plazas?
Icke vill du att dina flöden skola strömma ut på gatan, dina vattenbäckar på torgen?
17 ¡Sean solamente tuyos, Y no de extraños contigo!
Nej, dig allena må de tillhöra, och ingen främmande jämte dig.
18 Sea bendito tu manantial Y regocíjate con la esposa de tu juventud,
Din brunn må vara välsignad, och av din ungdoms hustru må du hämta din glädje;
19 Como hermosa venada o graciosa gacela, Sus pechos te satisfagan en todo tiempo, Y recréate siempre con su amor.
hon, den älskliga hinden, den täcka gasellen, hennes barm förnöje dig alltid, i hennes kärlek finne du ständig din lust.
20 ¿Por qué, hijo mío, estarás apasionado con mujer ajena, Y abrazarás el seno de una extraña?
Min son, icke skall du hava din lust i en främmande kvinna? Icke skall du sluta din nästas hustru i din famn?
21 Porque los caminos del hombre están ante los ojos de Yavé. Él observa todas sus sendas.
Se, för HERRENS ögon ligga var människas vägar blottade, och på alla hennes stigar giver han akt.
22 En su propia iniquidad quedará atrapado el inicuo. Será atado con las cuerdas de su propio pecado.
Den ogudaktige fångas av sina egna missgärningar och fastnar i sin egen synds snaror.
23 Morirá por falta de corrección, Extraviado en la inmensidad de su locura.
Han måste dö, därför att han icke lät tukta sig; ja, genom sin stora dårskap kommer han på fall.
