Proverbios 31
1 Palabras del rey Lemuel, La profecía que le enseñó su madre:
Detta är konung Lemuels ord, vad hans moder sade, när hon förmanade honom:
2 ¿Qué te diré, hijo mío? ¡Oh, hijo de mi vientre! ¿Qué te diré, hijo de mis votos?
Hör, min son, ja, hör, du mitt livs son, hör, du mina löftens son.
3 No des tu fuerza a las mujeres, Ni tus caminos al que destruye a los reyes.
Giv icke din kraft åt kvinnor, vänd icke dina vägar till dem som äro konungars fördärv.
4 No es de reyes, oh Lemuel, Ni es de los reyes beber vino, Ni de los gobernantes el licor.
Ej konungar tillkommer det, Lemoel, ej konungar tillkommer det att dricka vin ej furstar att fråga efter starka drycker.
5 No sea que al beber, olviden lo que se decretó, Y perviertan el derecho de todos los afligidos.
De kunde eljest under sitt drickande förgäta lagen och förvända rätten för alla eländets barn.
6 Den el licor fuerte al desfallecido, Y el vino a los de ánimo amargado,
Nej, åt den olycklige give man starka drycker och vin åt dem som hava en bedrövad själ.
7 Para que beban y olviden su necesidad, Y ya no se acuerden de su miseria.
Må dessa dricka och förgäta sitt armod och höra upp att tänka på sin vedermöda.
8 Abre tu boca a favor del mudo, Defiende la causa de todos los abandonados.
Upplåt din mun till förmån för den stumme och till att skaffa alla hjälplösa rätt.
9 Abre tu boca, juzga con justicia Y defiende al pobre y al necesitado.
Ja, upplåt din mun och döm med rättvisa, och skaffa den betryckte och fattige rätt. ----
10 Mujer virtuosa, ¿quién la hallará? Porque su estima sobrepasa largamente a la de las piedras preciosas.
En idog hustru, var finner man en sådan? Långt högre än pärlor står hon i pris.
11 El corazón de su esposo está confiado en ella, Y no carecerá de ganancias.
På henne förlitar sig hennes mans hjärta, och bärgning kommer icke att fattas honom.
12 Ella le dará bien y no mal Todos los días de su vida.
Hon gör honom vad ljuvt är och icke vad lett är, i alla sina levnadsdagar.
13 Busca la lana y el lino, Y diligentemente trabaja con sus manos.
Omsorg har hon om ull och lin och låter sina händer arbeta med lust.
14 Es como la nave del mercader, Que trae su pan desde lejos.
Hon är såsom en köpmans skepp, sitt förråd hämtar hon fjärran ifrån.
15 Se levanta cuando aún es noche, Da alimento a su familia, Y la porción asignada a sus criadas.
Medan det ännu är natt, står hon upp och sätter fram mat åt sitt husfolk, åt tjänarinnorna deras bestämda del.
16 Evalúa un campo y lo compra, Y del fruto de sus manos planta una viña.
Hon har planer på en åker, och hon skaffar sig den; av sina händers förvärv planterar hon en vingård.
17 Ciñe con firmeza su cintura, Y esfuerza sus brazos.
Hon omgjordar sina länder med kraft och lägger driftighet i sina armar.
18 Ve que sus negocios van bien. Su lámpara no se apaga de noche.
Så förmärker hon att hennes hushållning går väl; hennes lampa släckes icke ut om natten.
19 Aplica sus manos a la rueca, Y sus dedos manejan el huso.
Till spinnrocken griper hon med sina händer, och hennes fingrar fatta om sländan.
20 Extiende su mano al pobre, Sí, alarga sus manos al necesitado.
För den betryckte öppnar hon sin hand och räcker ut sina armar mot den fattige.
21 No tiene temor por su familia a causa de la nieve, Porque toda su familia lleva ropas dobles de color escarlata.
Av snötiden fruktar hon intet för sitt hus, ty hela hennes hus har kläder av scharlakan.
22 Teje tapices para sí. De lino fino y púrpura es su vestido.
Sköna täcken gör hon åt sig, hon har kläder av finaste linne och purpur.
23 Su esposo es conocido en la puerta Cuando se sienta con los ancianos de la tierra.
Hennes man är känd i stadens portar, där han sitter bland landets äldste.
24 [Ella] hace ropa de lino y la vende, Y provee cinturones al mercader.
Fina linneskjortor gör hon och säljer dem, och bälten avyttrar hon till krämaren.
25 Está vestida de fuerza y dignidad, Y sonríe ante el mañana.
Kraft och heder är hennes klädnad, och hon ler mot den dag som kommer.
26 Abre su boca con sabiduría, Y la ley de la clemencia está en su lengua.
Sin mun upplåter hon med vishet, och har vänlig förmaning på sin tunga.
27 Vigila la marcha de su casa, Y no come su pan de ociosidad.
Hon vakar över ordningen i sitt hus och äter ej i lättja sitt bröd.
28 Sus hijos crecen, y la consideran inmensamente feliz, Su esposo también la alaba y dice:
Hennes söner stå upp och prisa henne säll, hennes man likaså och förkunnar hennes lov:
29 Muchas mujeres hicieron el bien, Pero tú las superaste a todas.
"Många idoga kvinnor hava funnits, men du, du övergår dem allasammans."
30 Engañosa es la gracia y vana la hermosura, La mujer que teme a Yavé será alabada.
Skönhet är förgänglig och fägring en vindfläkt; men prisas må en hustru som fruktar HERREN.
31 ¡Denle del fruto de sus manos, Y que sus mismas obras la alaben en la puerta!
Må hon få njuta sina gärningars frukt; hennes verk skola prisa henne i portarna.
